Säkerheten rostar bort

"Ten seconds.” Utropet från kontrollrummet ekar i den annars knäpptysta byggnaden i Thatcham, väster om London.

Golvet är utrymt och det tiotal tekniker och testingenjörer som arbetat flera dagar med förberedelserna – mäta referenspunkter, koppla in utrustning, placera dockor på precis rätt millimeter, ställa in framvagnen så att bilen går spikrakt – spänner blickarna på sina monitorer.

Ett sirenliknande tjut bryter tystnaden. Sedan går allt fort.

Längst bort på den 85 meter långa testbanan börjar en bil att röra sig. En vajer i golvet drar den framåt. Snart är hastigheten 64 km/tim och igenom det vita labbet går ett olycksbådande sus.

Bilen är en begagnad Mazda 6, årsmodell 2004, köpt av en handlare utanför Stockholm för 11 000 kr.

Tittar man på bilen underifrån ser man kraftiga rostangrepp på de balkar som ska ta emot mycket av den våldsamma energi som uppstår vid en krock. Den här rosten har passerat besiktningens nålsöga: bilen är godkänd för trafik.

Hur rost påverkar krockskyddet är okänt. Det finns misstankar om att bilens struktur skulle kunna försvagas – men inga bevis.

Kanske kan provet vid Thatcham Research, en av sju anläggningar som utför Euro NCAP:s krocktest, ge svar.

– Tidigare har man utgått ifrån att en rostig metallprofil borde ha sämre egenskaper än en icke rostig, men det finns inga officiella tester som visar vad som händer med krocksäkerheten i en bil. Det här testet är unikt, säger Anders Ydenius som är trafiksäkerhetsforskare på Folksam och ansvarig för provet.

Tanken är att jämföra resultatet med krocktestet som gjordes 2003, när modellen var ny. Ytterligare en begagnad Mazda 6, årsmodell 2003, har transporterats hit från Sverige för att krockas från sidan.

Men en sak i taget.

Den blå Mazdan forsar fram 18 meter per sekund. Ögat hinner nästan inte med. Vajern släpper precis innan barriären.

PANG!

Kraftig rost i bärande balkar slår ut delar av krockskyddet. I provet med rostiga Mazda 6 riskerade föraren att få hjärnskador och benbrott. Betyget sänks – från fyra av fem krockteststjärnor – till en svag trea.

Så fort gasen från krockkuddarna har skingrats kan analysen börja: hur har den rostiga bilen hållit hop?

Testingenjörerna granskar vraket och alla mätningar från dockorna – bara i föraren finns 247 sensorer.

– Jag hade inte velat köra den här bilen, säger Ben Townsend, testchef vid Thatcham, efter en första titt:

– Jag har inte sett all data ännu men jag skulle bli förvånad om det inte handlar om livshotande skador.

Inför testet undersöktes bilen av Vi Bil-
ägares rostskyddsexpert Thomas Widström.

– Tvärbalken bakom vänster framhjul var i stort sett bortrostad. Det var rosthål i tröskeln och ordentlig gravrost på den inre krockbalken. Kraftiga angrepp. Ändå var bilen besiktigad och godkänd, säger han.

Bilen valdes ut av Folksam, som ansvarar för testet, för att belysa vad kraftig rost på bärande balkar kan leda till.

– Vi ville hitta en så rostig bil som möjligt som är laglig att köra i trafik och inte är lagad, säger Anders Ydenius på Folksam.

När Mazda 6 var ny fick den fyra av fem stjärnor i krocktestbetyg. Viss deformation av förarens fotutrymme var en anmärkning.

Testingenjören Tom Leggett konstaterar snabbt att krocken med den rostiga bilen orsakat större inträngning i kupén.

– Deformationen är mycket större jämfört med det ursprungliga testet. Något på bilen har gett vika, säger han.

Bland annat har vindrutestolpen, till skillnad från det ursprungliga provet 2003, veckats på två ställen.

– A-stolpen har kollapsat. Det betyder att en kraftväg har misslyckats och att energin måste ta vägen någon annanstans, säger Tom Leggett.

Efter ett dragprov som visar hur mycket kraft som behövs för att öppna dörrarna inspekteras fotutrymmet på förarsidan. Vinkeln som krockdockans vänsterfot hamnat i ser allt annat än skön ut.

– Om det vore en människa skulle fotleden vara bruten, säger testchef Ben Townsend och fortsätter:

– När fotutrymmet trycks ihop så här blir allt oförutsägbart. Med lite mer kraft skulle dockan kunna bli väldigt mycket mer skadad.

Dockan saknar sensorer i fötterna, därför finns ingen mätning på hur allvarlig skadan skulle kunna vara. Bilen får i stället poängavdrag i efterhand.

Undersökningen fortsätter med bilen upphissad på lyft. Mest iögonfallande är att den inre vänstra sidobalken, en grundläggande del av krockskyddet, har separerat från golvet och vikt sig på fyra ställen. Balken har pressat golvet 15 cm uppåt, flyttat förarstolens infästningar och tippat stolen  framåt och utåt.

Den här vridningen gjorde att förardockans huvud träffade utkanten av krockkudden och slog igenom in i rattkanten.

– Huvudet är allra viktigast att skydda. Man vill hålla föraren i en rak linje så att huvudet leds in i mitten av krockkudden och rakt tillbaka in i nackstödet, säger Ben Townsend.

Så blev inte fallet den här gången. Efter smällen i ratten slungades huvudet bakåt – in i dörrstolpen. Detta hände inte i ursprungsprovet 2003. Sidogardinen hade kunnat dämpa stöten men löste inte ut. Islaget uppmättes till 144 g.

– Som jämförelse löser en katapultstol i ett stridsflygplan ut med ungefär 10 g. 144 g är väldigt mycket. I det ögonblicket vägde huvudet 144 gånger mer än normalt, säger testingenjör Tom Leggett.

Att avgöra vad ett visst antal g-krafter har för effekt är svårt, menar Steen Fridriksson, chef för neurointensiven på Sahlgrenska i Göteborg.

– Men man kan lugnt säga att 144 g är allvarligt och kan leda till de allra värsta typerna av skallskador, säger han.

– Det räcker för att få en allvarlig hjärnskada, säger Per Enblad, professor i neurokirurgi vid Akademiska i Uppsala.

Man skulle kunna tro att detta påverkar krocktestbetyget men Euro NCAP tar inte hänsyn till huvudets returrörelse.

– Vi måste kunna göra en kontrollerad bedömning. Returrörelsen är så oförutsägbar att vi inte kan räkna med den i poängen, säger testingenjör Tom Leggett.

Anders Ydenius på Folksam påpekar att krockdockan inte är gjord för att mäta huvudets återstuds.

– Vi kan inte vara säkra på att en människokropp hade betett sig likadant i samma situation, säger han.

Efter ytterligare två dagar av förberedelser sker sidokrocktestet. Bilen som blir påkörd är en annan begagnad Mazda 6, årsmodell 2003, också väldigt rostig men besiktigad och godkänd. Inköpt för blott 4 000 kr av en handlare i Eskilstuna.

Sidogardinen löste ut men inträngningen blev större jämfört med provet 2003. Mest alarmerande var att förarens bröstkorg blev intryckt 3,7 cm.

– Det är allvarligt. Förmodligen brutna revben, konstaterar Tom Leggett.

Sammantaget får de rostiga bilarna 18 av 37 poäng i vuxenskydd, jämfört med 26 poäng när modellen var ny. Betyget sänks därmed från fyra till tre stjärnor. Eftersom gränsen till två stjärnor går vid 16 poäng är betyget att betrakta som en svag trea.

Stjärnfallet betyder, enligt Folksam, att risken för död eller svåra skador ökar med ungefär 20 procent.

– Om bilen är kraftigt rostig i energiupptagande balkar påverkas sannolikt krocksäkerheten och skillnaden kan vara så stor att man bör ta hänsyn till den, säger Anders Ydenius.

Bilar med mycket yttre rost bör, enligt Folksam, undersökas undertill och upptäcks kraftig rost i balkar bör man undvika köp.

Vid köp av nyare bil hänvisar Folksam till Vi Bilägares rostskyddsbetyg.

– Vår rekommendation är att man tar del av betygen. Det finns ingen annan som systematiskt bedömer sannolikheten för rostproblem längre fram, säger Anders Ydenius.

Bilar med lite eller ingen rost, som fått betyg 1–2, bör rostskyddas för att upprätthålla säkerhetsnivån, menar Folksam.