Provkörning: Volvo XC90 D4 (2016)

Nej, barnen kommer inte ut här heller. Volvo XC90 går inte hand i hand med Stockholms parkeringshus. Inget att klaga över egentligen, köper du en bil i denna kategori är du förmodligen högst medveten om att det är en bjässe du är i färd att ställa på uppfarten.

På väg från p-huset är det annorlunda. Sikten runt XC90 är god och likaså blicken över trafiken. Den fyrkantiga karossen slängs relativt lätt runt gathörnen och vändradien är med beröm godkänd. Att parkera utmed gator är förvånansvärt enkelt och har du dessutom en bil med 360-kameravy för 9 900 är det gjort i ett nafs, även om kamerabilden är en aning förvrängd.

Helt bekväm bakom ratten blir man dock inte förrän landskapen blir öppna och målet är avlägset. På långresan, gärna med familj, gosedjur och gotte-påse faller bitarna på plats. Som resande i framsätet njuter du av gott benutrymme, tydlig instrumentering och fantastiska stolar. Volvo kan det där med komfort. Färden går tyst och testbilen, som är utrustad med Inscription-paketet, fraktar två vuxna och två barn utan att trötta vare sig förare eller passagerare.

När mörkret faller runt den stora suven visar sig en av marknadens bästa ljusbilder. De aktiva LED-strålkastarna har dock tydliga problem med att skilja på mötande bilar och reflexer från vägmarkeringar och missar att blända av vid ett flertal tillfällen. En plump i protokollet.
 
Motorn då? Kombinationen D4 med 190 hk och stor omfångsrik kaross kräver att du inte är stressad. I farter upp mot 100 km/tim är bilen förhållandevis snål på dropparna, men allt eftersom farten ökar minskar försprånget till övriga motorer i utbudet. I 120 km/tim är det svårt att hålla snittet under 8,0 l/100 km, trots att rytmen är jämn, vilket ger D4 ett marginellt övertag mot den tidigare testade D5 som hade en testförbrukning på 8,6. Att bilen sänks ett par centimeter i Eco-läget hjälper knappt märkbart – luften är inte snällare än så. 

Lådan är en trevlig bekantskap som rör sig varsamt mellan sina åtta lägen och motorns vridmoment är tillräckligt för att hålla varvet på en skönt lunkande nivå. Nej, för klen känns D4 aldrig.
 
Inredningen är smart och variabel, något som märks när du ska lasta, då även det plana golvet underlättar. De bakre stolarna av de sju är dock inget för långa, men för barn och kortväxta fungerar de, bara inte resan är för lång.

Största missen i XC90 är den sorgliga mittskärmen med systemet Volvo Sense. Att inte bryta ur funktioner som används ofta är en rejäl miss som konkurrenterna höll sig från.

Diskutera: Vad tycker du om Volvo XC90?