Nästa artikel
Tröttheten värre än fylla
Nyheter

Tröttheten värre än fylla

Publicerad 14 juni 2007 (uppdaterad 29 december 2010)
Förare som somnar bakom ratten misstänks vara en långt större olycksorsak än man tidigare anat. Särskilt farliga är de 200 000 svenskar som lider av sömnapné

Faran med trötta bilister uppmärksammades nyligen i ett seminarium arrangerat av Motormännen. Fakta saknas om exakt hur många olyckor som verkligen beror på att föraren somnat.

När polisen utreder "oförklarliga" olyckor är det ytterst sällan någon erkänner att han somnat, hur många tecken det än finns som tyder på att föraren inte varit vaken.

Enligt statistik uppger tre av tio svenskar (SCB) att de har problem med sömnen.  I USA uppges 100 000 olyckor om året bero på att föraren somnat till, 1 500 av dem är dödsolyckor. Olycksstatistik från Tyskland visar att 25 procent av alla dödsolyckor på autobahn är sömnrelaterade.

Vanligare riskfaktor
Svensk forskning visar att förare med sömnapné löper sju gånger större risk att råka ut för en olycka. Så mycket som 15-30 procent av alla trafikolyckor i Sverige beräknas bero på att föraren helt enkelt varit så trött att han somnat eller brustit i uppmärksamhet.

Därför är trötthet bakom ratten en större riskfaktor än onyktra förare. Det finns heller ingen kontroll som avslöjar, eller snarare medvetandegör, en farligt utmattad chaufför. 

Bakom ratten blir en sådan utmattad förare livsfarlig. Hjärnan vill inget annat än att försätta vederbörande i sömn och gör allt för att lyckas. Det är bara en fråga om hur trött och hur viljestark föraren är.

Att ruska på huvudet, öppna sidorutan och släppa in frisk luft, sänka temperaturen i kupén och höja volymen på radion hjälper bara en kort stund. Det enda som verkligen fungerar är sömn. En tupplur kan ge den vila som behövs.

Flera biltillverkare har konstruerat säkerhetssystem som ska varna om någon slumrar till. Ett system uppmärksammar föraren på om han kör över en väglinje utan att använda blinker.

Vanligast dagtid
Volvo har utvecklat "Driver alert system" som med hjälp av en digitalkamera informerar föraren om han börjar vingla inom sitt körfält. Det är upp till föraren att verkligen ta varningen på allvar och köra åt sidan för att sova en stund.

Risken med den här typen av system är att föraren korrigerar sig  några sekunder efter varje varning men fortsätter att köra tills han somnar.

– De här förarna är absolut medvetna om sin trötthet, men tror att den liksom tidigare går att behärska, förklarar Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi och sömnforskare.

När hjärnan ideligen försöker stänga av drabbas föraren av så kallad mikrosömn. Man sover under bråkdelar av en sekund. De första tydliga tecknen på att driften att somna pågår sitter i ögonlocken. De känns tunga och föraren vill inget annat än att sluta ögonen.

– Blundar man verkligen så försvinner "rycken" omedelbart, berättar Torbjörn Åkerstedt. Det känns skönt men är förstås en livsfarlig handling i trafiken.

Större vinglande
De vanligaste effekterna vid trötthet är ett "större vinglande". I stället för att bilen med en friskt och alert chaufför varierar maximalt 25 centimeter i sidled så ökar vinglet upp mot en halvmeter. Korrektionerna med ratten sker vanligtvis ryckigt. Reaktionerna påminner  i hög grad om en rattonykter förares framfart.

Svårigheten att hålla sig alert och vaken vid nattkörning drabbar också alla friska människor. Det är  oundvikligt eftersom människan då är inställd på sömn. Och riskerna ökar förstås när vi förvägrar oss den naturliga vilan.

Det finns inga trick som kan rädda mot sömnighet. Torbjörn Åkerstedt anser att det bara finns ett sätt att undvika problemen och de ökade riskerna i trafiken.

– Vi borde inte alls köra bil nattetid, hävdar han bestämt.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.