Klassiska bilmärken: Maybach

Huvudvärk är ett av de första ord jag kommer att tänka på. Huvudvärk för Daimler, som äger märket, ty den magnifika Maybach har inte blivit den sjuhejarns framgång man sannolikt kalkylerat med.

Det är förvisso inte bilens eget fel. Finare automobilhantverk finns knappast, men det finns onekligen snyggare bilar i alla prisklasser.

Fast det kan väl inte vara så enkelt att nya Maybachs skrala försäljningssiffror bara hänger på dess tämligen mediokra yttre?

Nej, det kanske mer var tiden som inte var mogen för den stora återkomsten. Ändå var det en återkomst som hette duga, med luftlandsättning från helikopter av den första bilen som kom till USA.

Jag såg det alldeles själv, och jag såg också hur den stora vagnen viskande tyst pyste över en specialbyggd ramp och in i New York Stock Exchange på Wall Street. Nog var det en fantastisk presentation, som anstår en fantastisk bil.

Men så hade också Maybach en hel del i bagaget att leva upp till.

Misslyckad tajming
Wilhelm Maybach var en utomordentligt skicklig tekniker och konstruktör, verksam runt förra sekelskiftet och såväl kollega som konkurrent och samarbetspartner med herrar Daimler och Benz.

1909 startades företaget Maybach-Motorenbau GmbH. Dess främsta syfte vara att bygga motorer för luftfarkoster, och eftersom en av medintressenterna var greve Ferdinand von Zeppelin är det lätt att förstå att Maybach-motorer kom att driva åtskilliga av den gode grevens luftskepp.

Biltillverkningen begynte först 1921 och då till stor del som ett far-och-son-projekt. Den rikt begåvade Karl Maybach blev mannen bakom de stora, tunga och påkostade bilar som byggdes under 1920- och 30-talen.

De båda första modellerna hade raka sexor men 1929 kom den första V12-modellen. Det var exakt samma misslyckade tajming som exempelvis Duesenberg och Cadillacs V16-modell kunde visa upp – årsbarn med depressionsutbrottet alltså.

Maybach byggde flera versioner och modeller med sin sjuliters V12-motor, men serierna var mycket blygsamma. 1931 lanserades en åttalitersmodell med det i sammanhanget naturliga modellnamnet Zeppelin.

Den allra mest påkostade modellen kallades DS8 Zeppelin och hade en motoreffekt på strax över 200 hästkrafter. På den tiden var detta närmast osannolikt mycket, men så var Maybach-bilarna inte precis några lättviktare.

Effekten behövdes verkligen till det tunga chassiet och den lika tunga, specialbyggda karossen.

Somnar genast
1930-talet var på många sätt en svår tid och att sälja superlyxbilar var inte lätt. Därför presenterades så småningom några mindre modeller, SW35, SW38 och SW42.

Också dessa vagnar var stora och dyra, men inte fullt så eleganta och påkostade som Zeppelin och de andra tolvorna. SW-bilarna hade raka sexor med cylindervolymen angiven i modellnamnen.

Lustigt nog byggdes det några stycken Maybach-bilar också efter andra världskrigets slut, faktiskt en bil så sent som 1954, men på förkrigschassier. Ingen har kallat dessa vagnar vackra.

Och så hoppar vi till moderna tider! 1997 visades en konceptbil kallad Mercedes-Benz Maybach och av denna blev några år senare det separata märket Maybach, tillverkat av företaget Maybach Manufaktur, som är ett dotterbolag till nuvarande Daimler AG.

Sommaren 2002 debuterade Maybach 62, ett fantasilöst modellnamn som bara avslöjar karossens läng i decimeter. Något senare kom Maybach 57, naturligt nog en halvmeter kortare.

Jätten 62 är bara fyrsitsig! De båda bakre fåtöljerna är av det slag man genast somnar i, såvida man inte fastnar för glastakets färgskiftande skönhet eller börjar räkna på antalet möbelsnickartimmar i den neoklassiska interiören.

Mer ombonat än i stora Maybach kan man inte åka på allmän väg. Dessvärre tycks alltför få ha råd med denna excess och till dags dato har man inte lyckats sälja fler än drygt 2 000 moderna Maybach-bilar.