En kunskap på utdöende

Idag skriver de flesta in adressen i datorn och ur skrivaren rasslar ett papper med karta och en minutiöst noggrann anvisning från start till mål.

En del av oss förlitar sig till satellitnavigering, och den som en gång försökt hitta ut ur München utan att för den skull hamna i Garmisch Partenkirchen innan man kan vända, kan intyga att GPS är det bästa som hänt mänskligheten sedan Alexander Fleming glömde diska sin bakterieodling.

Som musiker har jag, efter många års turnerande, uppövat en närmast synsk förmåga att lista ut var Folkets Hus rimligtvis borde ligga när jag närmar mig en obekant ort.

Man ser ett järnvägsspår, en sjö, kanske en skola och så sätter ens inbyggda kompassnål igång. (Det här är egentligen något jag borde uppträda i tv med, nu när jag tänker efter.)

Alla upplevda småstäder rasslar som hålkort i hjärnan och man lägger ihop Vänersborg, Sollefteå, Ljungby och Vännäs som sammantaget bildar ett mönster där de flesta offentliga inrättningar nästan alltid ligger på samma ställe.

Det är något av en sport att hitta utan att fråga om vägen, men ibland går man bet och tvingas motvilligt förnedra sig.

Då utspelar sig i stort sett alltid, följande lätt förvirrade samtal: "Ursäkta damen, var ligger Folkets Hus?"

Hon tittar i riktningen, tänker och så säger hon: "Kör ner till Konsum och…" Där måste man avbryta, och påpeka: "Jag vet inte var det ligger".

Ställd inför detta ofattbara faktum brukar den tillfrågade hamna i ett närmast katatoniskt tillstånd under några sekunder.

Teorier som krökta rum och svarta hål är rena barnleken jämfört med att försöka omfatta tanken att det finns arma människor som inte vet var Konsum ligger.

Hon har trampat runt i samhället varje dag i sjuttiofem år och kan varje träd, sten och alla gators brunnslock.

Hon tittar på mig som om jag nyss ramlat ner från rymden och försöker igen: "Men kyrkan då, du vet väl för jesu namn var kyrkan ligger?"

Det här kan pågå ett tag (Skolan? Fotbollsplanen? Badhuset? o s v) tills man lyckats bryta in i hennes universum med den svindlande informationen att man faktiskt aldrig har varit här förut och då kommer det till slut, motvilligt, en vägbeskrivning.

Här finns det två olika sätt att uttrycka sig som borde intressera en genusforskare.

En kvinna skulle säga: "Folkets hus? Då kör du rakt fram, förbi Konsum, uppför en backe, sedan svänger vägen svagt höger och mitt i kurvan har du Statoil på vänster sida.

Fortsätt rakt fram tills du ser en tegelruin, lite gulaktigt tegel, eller nej förresten det är lite brunrött och det växer brännässlor… kör förbi den! När du ser en sjö nedanför slänten på höger sida är du snart framme.

Vid det gula huset tar du höger och där ligger det."

Om man frågar en man blir det något helt annat: "Följ vägen i två kilometer tills du ser ett gult hus, där tar du höger och sedan är du framme".

Ibland infogar de trafikljus i vägbeskrivningen. Män verkar ha ett outsinligt intresse för att räkna trafikljus (och rondeller). Jag vet inte vilket av alternativen som är bäst.

Det är ju alltid trevligt att prata lite också…