Knappast spännande – men bra på det mesta

Jag var aldrig en beundrare av Nissan Qashqai. Kanske är det därför jag trivs så bra som fodervärd av vår nya ”QQ”. Kompetensutvecklingen jämfört med föregångarna är enorm. Rent storleksmässigt har den växt till sig med välavvägda proportioner.

Sportlovet spenderades i gemytliga Bydalsfjällen, Jämtland, till vilka vår Nissan förtjänstfullt fraktade familjepackningen med en veckas mat samt sänglinnen och skidkläder till två vuxna och två barn. Dock behjälpt av en takbox för skidor och hjälmar. Det ovanligt breda bagageutrymmet och det tvådelade bagagegolvet tog effektivt hand om tetrisutmaningen. Samtidigt är karossen på 4,4 meter lättparkerad vid besök i trånga stadskärnor.

Förbrukningen på fjällresan med takbox landade på 8,3 l/100 km. En efterföljande helgtur till Ångermanlands innersta utan box på taket gav ett snitt på 6,1 l/100 km.

Även om hjärnan uppskattar den tredje upplagan Qashqai är hjärtat mer svårflörtat. Under mina snart 800 mil har jag inte hittat något speciellt att klaga på – bara att bälteslåsen bak är svåra att nå, snett under bilbarnstolarna –  men inte heller något som kittlar köpnerven. I samma stund som jag kliver ur bilen förvinner alla intryck.

– Hur är nya Qashqai? frågar grannen nyfiket.

– Tja, den är ... bra, svarar jag och låter helt ointresserad av bilar medan jag förgäves famlar efter något mer att säga.

Fast alla bilar måste kanske inte vara så spännade? ”Bra” räcker nog för många.