Bild
Nästa artikel
Provkörning

Provkörning: Toyota C-HR (2016)

Publicerad 18 december 2016 (uppdaterad 19 december 2016)
Toyota hymlar inte och säger öppet att form gått före funktion. Förhoppningen är att locka yngre bilköpare.
Designlusten finner inga gränser när Toyota prioriterar ner praktisk nytta och sätter formen främst. Högbyggda hybriden C-HR är en skrikig typ men också snål på bränsle.
Toyotas formgivare har fullkomligt bubblat av idéer och inte velat slita sig från ritbordet: bara en linje till, bara en extra detalj, bara... Tanken är att C-HR ska ge ett helt annat intryck än märkets andra modeller – och visst är det så. På gott och ont.
 
Ur användarsynpunkt
är designen en katastrof. Bakåtsikten är usel, baksätet är instängt som ett fängelse och karossen främjar inte direkt lastutrymmet. Det är väl okej att bygga en knasig bil – men klart är att formen går ut över funktionen.
 
Å andra sidan har Toyota andra modeller som är mer rationellt lagda. Den som inte gillar formkompromisser kan ju välja en Auris eller varför inte en Prius, som framstår som återhållsamheten själv jämfört med C-HR.
Bilen startar utan ett knyst och jag flyttar växelspaken till körläget, den karakteristiska ”joysticken” i Toyotas övriga hybridbilar finns inte här. Fjärde versionen av Toyotas hybridsystem är omarbetat men fungerar som tidigare. En bensinmotor får hjälp av en elmotor att driva bilen. Överbliven rörelseenergi lagras i ett batteri under baksätet och matas till elmotorn.

"Det är väl okej att bygga en knasig bil – men klart är att formen går ut över funktionen."

Försiktigt smyger jag iväg och ser till att hybridmätaren inte passerar gränsen för när bensindriften går in, en övning som fordrar ”ägg under pedalen”. Att söla sig upp till 50 km/tim går bra men ett uppförslut blir för mycket, motorinkopplingen sker dock tyst och mjukt. Några av de gröna staplarna har försvunnit men när jag tittar en stund senare är batterimätaren full igen. Bilen stryper bensinmotorn så fort jag släpper gasen, rullningen och inbromsningen laddar batteriet.

Hybriddriften har sina begränsningar men sporrar verkligen till snålkörning. En närmast manisk spariver finns inbyggd i systemet – här ska ingen energi gå till spillo! Att nå förbrukningssiffran här intill kan bli svårt men att köra C-HR ”under halvlitern” ska inte vara något problem.

Som förare sitter man lite högre men annars påminner körupplevelsen mycket om Prius. Toyota har försökt göra chaufförsuppgiften mer engagerande, bakhjulsupphängningen är ny med dubbla länkarmar, men C-HR känns ganska sävlig på vägen. Åkkomforten är i alla fall hyfsad och ljudnivån i kupén är godtagbar.

Växlingen sker utan markerade hack med en steglös automatlåda som fungerar utmärkt att såsa omkring med. Det gäller att gasa försiktigt, annars går motorn upp på maxvarv och ylar ansträngt medan farten ökar i maklig takt. C-HR finns också utan hybriddrift med en 1,2-liters turbomotor på 116 hästar. Det känns som en helt annan bil, mer harmonisk i drivningen, betydligt rappare i reaktionerna. Med en överraskande vass manuell låda blir bilen riktigt kul att köra. Fyrhjulsdrift erbjuds till den bensindrivna versionen men inte till hybriden. Till skillnad från tidigare Toyotahybrider finns dock dragkrok till C-HR. Dragvikten är bara 725 kilo men det räcker ju för lätta släp.
 
Vid första anblick ser förarmiljön ganska tillkrånglad ut men i huvudsak är den enkel att använda. På ratten finns 18 knappar, exklusive farthållarspaken, men efter lite tillvänjning hittar fingrarna rätt. Färddatorn är informationsspäckad men varför är siffror och bokstäver så försvinnande små? Pianolacken på mittkonsolen blänker snyggt men blir snart solkig och tigger om repor. Baksätet är hyfsat rymligt men det är en ogästvänlig plats med knepigt insteg och klaustrofobisk känsla. Lastutrymmet är enkelt inrett och inte särskilt stort, när man fäller baksätet blir det en hög tröskel.

Diskutera: Vad tycker du om Toyota C-HR?
Toyota C-HR 1.8 Hybrid

Pris, från kr: 244.900.
Modell: Femdörrars halvkombi.
Säljstart: Strax efter nyår.
Mått, cm: L 436/B 180/H 156.
Markfrigång, cm: 16.
Tjänstevikt, kg: 1 380–1 460.
Max dragvikt, kg: 725 (1 100 för versionen 1.2 Turbo).
Motor: Fyrcylindrig bensin, volym 1 797 cm3, max effekt 72 kW (98 hk) vid 5 200 v/min, max vridmoment 142 Nm vid 3 600 v/min. Elmotor, max effekt 53 kW (72 hk), max vridmoment 163 Nm. Total systemeffekt 90 kW (122 hk).
Batteri: Nickel-metallhydrid, 1,31 kWh.
Kraftöverföring: Steglös automatlåda (CVT), framhjulsdrift.
Prestanda: Toppfart 170 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 11,0 s.
Deklarerad förbrukning: 3,6 l/100 km.
CO2-utsläpp: 82 g/km.
Konkurrenter: Nissan Juke, Kia Niro, Mazda CX-3, Honda HR-V, Opel Mokka X, Seat Ateca med flera.
 

Plus: Snål hybriddrift.
Minus: Överdesignad.

Vad nytt? Ny modell.
För vem? Den som gillar utseendet och godtar eftergifterna.
 

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.