Test: Ford Focus, Renault Megane och Skoda Octavia (2020)

Ägaren till en röd Octavia Scout av förra generationen dyker upp på macken och har sin åsikt klar när jag sköljer ned lite pandemibillig bensin i nya Skoda Octavia Combi.

”Den där lär härja som en räv i ett hönshus”, säger han tvärsäkert.

Scoutmannen är en av få som under testperioden har noterat testbilen, den fjärde Octavia i ordningen sedan mitten av 1990-talet. Inte så konstigt, nykomlingen är snarlik den utgående modellen, även om någon centimeter lagts till här och där, och baklamporna fått samma stuk som på de senaste Skodamodellerna.

Grunden i bygget är förstås samma som i nya Golf som vi testar här. Octavias folkliga popularitet kan förklaras av bättre utrymmesutnyttjande än konkurrenterna, vettigare pris, smarta detaljer och bra tillval till anständiga påslag.

Med förra generationen växte bilen helt ur stämpeln ”budgetval”, ett intryck som ytterligare förstärks nu.

Testbilens grundpris är 274 400 kronor. Då ingår den konventionella 1,5-bensinmotorn på 150 hk (med cylinderavstängning men utan mildhybridteknik som i Golf), manuell växellåda och välvalda utrustningen ”Style”.

Generalagenten har sedan kryssat för det mesta i utrustnings- och paketväg så slutpriset är knappt 350 000 kronor. Påkostad klädsel till svällande elstolar, instrumentpanel delvis täckt av alcantara, digital instrumentering och ställbara stötdämpare bidrar till en lyxig helhet som är svår att skilja från exempelvis en påkostad Audi A4 Avant. Inbördes rollfördelning var ordet …

Konkurrenter finns det tretton på dussinet, exempelvis Ford Focus kombi och Renault Megane Sports Tourer.

Vi fick denna gång använda oss av förra årets långtestbil Ford Focus Active kombi med trecylindrig enlitersmotor och åttaväxlad dubbelkopplingslåda, eftersom en tidningskollega som av en händelse hade plåtknycklat det tänkta testexemplaret så att det inte blev klart i tid.

Det gav i alla fall tillfälle till ett par intressanta observationer i förbrukning och fartresurser efter ett års brukande. Den gamla långtestbilen har just passerat 5 000-milastrecket. Megane kommer inom kort i ansiktslyft version.

Den hade varit att föredra men vi ville ha med bilen i alla fall, dels för sin 140-hästars bensinmotor som vi inte kört tidigare, dels för att Megane är Volvohandelns enda alternativ i klassen.

Testets Focus kostade oss alldeles under 300 000 kronor som ny men grundpriset är 18 000 kronor lägre än Octavias, 256 000 kr.

Megane betingar 259 900 kronor i grundpris för GT Line TCe 140 (standardutrustad med sjuväxlad dubbelkopplingslåda) och 267 000 i testutförandet med metallic-lackering som enda tillval. En skillnad på över 80 000 kronor till test-Octavia, en given favör före start.

Utrymmena kan vara en ”deal breaker” för bilar som dessa. Skoda och Ford har ett tydligt försteg trots att Renault har det största axelavståndet i trion. Meganekarossen är dock sex centimeter kortare än de andras och profilen över bakpartiet sluttar mer.

Baksätet är trångt att kliva in i och på plats är benutrymmet markant sämre än i Focus och framför allt Octavia, där till och med en två meter lång testförare sträckte ut utan att knorra. Synd att Megane känns så förhållandevis trång bak, själva baksätet är fint utformat och skönast att sitta i.

I framstolarna erbjuder alla tre ordentligt med plats, här är skillnaden mot ”Volvoklass” knappt märkbar och det finns över två decimeters skjutmån för stolarna i alla tre bilarna. Alla testförare hade också lätt att hitta en bra körställning och stolarna fick genomgående bra betyg.

Lastmatchen mellan Focus och Octavia är jämn, med liten fördel för att Octavias lastutrymme sväljer ett par läskbackar ytterligare, både med upp- och nedfällt baksäte.

I den grenen är Megane klart distanserad, framför allt beroende på att lastgolvet är kortare. Men den tillåtna maxlasten i test-Octavia är lägre än i Focus och Megane.

Mer subjektiva intryck av kupéerna går i Octavias favör. Precis som i nya Golf har förarmiljön rensats på en del konventionella knappar och flera funktioner har flyttat in i pekskärm eller till två elegant formade ”rattrullar”.

Klokt nog har en del funktioner också lagts i en rad lättskötta tangenter under pekskärmen. Volymkontrollen är en ”list” man enkelt kan dra pekfingret efter, om man nu inte använder ena rattrullen.

Panelen är, liksom i Golf, lågbyggd och helheten utstrålar en tilltalande finish, långt över den melerat grå känslan i Megane eller det ganska stökiga helhetsintrycket i Focus.

Se bilden i större format här.

Riktigt hundraprocentigt är det ändå inte. Förr kunde man stänga av motorn och lämna ljusreglaget ”påslaget” för riktigt halvljus (med tända baklampor) så att allt tändes automatiskt när man startade bilen – det går inte nu.

Filbytesvarningen ligger i som ”default” varje gång man startar bilen och måste stängas av med knapptryck – irriterande, det borde vara tvärtom så att man slår på filbytesvarnaren om man önskar den. Av någon anledning har ergonomerna också förändrat och försämrat gränssnittet för de båda rattrullarnas funktion gentemot färddatorn i instrumenthuset.

Exempelvis sköttes förbrukningsvisningen (momentan, sedan tankning, långtids-) tidigare väldigt enkelt med upprepade enkla knapptryck på samma plats i menyn, men nu måste man gå i och ur menyer och byta visningstavla för att få samma information.

Laga inte det som inte är trasigt heter det väl?

Smarta detaljer hittar man här och var, i testbilen exempelvis ett paraply i dörren, en klädselborste och ett påfyllningslock till spolarvätskan som också tjänstgör som tratt. Skoda har mutat in det där området med ”påskägg” till ägarna så att man alltid frågar sig vad konstruktörerna ska hitta på nästa gång.

Ford och Renault är ändå inte heller renons på sådant, det dubbla lastgolvet i Megane eller de omtänksamma, automatiskt utfällbara dörrkantskydden i Focus är två exempel.

Bilar i den här klassen sticker sällan ut i kör- och komforthänseende, utvecklingen sker under stor omvärldsbevakning och det som förr var typiskt nationella särdrag är i stort sett utsuddade.

Det ska till verkligt känsliga testförarrumpor för att vaska fram riktigt betydelsefulla skillnader i slutresultaten. Testtrion har helt enkelt bra åkkomfort, trygga, lätt understyrda köregenskaper och över huvud taget mycket av den storbilskänsla man får i klassen ett stycke upp.

Sammanfattning

Plats 1. Nya Skoda Octavia Combi må se bekant ut även om allt är nytt. Modellen har bevarat de egenskaper som gjort den så populär: utrymmen, utrustning, praktiska detaljer och bra komfort/säkerhet – allting är på plats.

Nya grepp återfinns främst i den digitala instrumenteringen, med bildskärmar och ett nytt mediesystem med närmast oändliga möjligheter till egna inställningar och val.

Adaptiv farthållare tillsammans med manuell växellåda kan ge bekväm, nästan ”automatväxlad” körning. Bra finish överlag, tilltalande ekonomi och inom kort ett bredare utbud av modeller med bland annat en laddhybrid. Det mesta talar för att det här är en vinnare, en ”Volvo” för vår tid.

Plats 2. Ford är ett starkt alternativ, inte minst när det gäller utrymmen och ekonomi. Välj dock en starkare motor än testets enliters trea, den är alltför klen så fort bilen ska rulla med lite last eller folk.

Plats 3. Renault har många egenskaper som inte står Skodas eller Fords efter men utrymmena är sämre. Motorn är trions bästa. Lite åldrad känsla, det kanske ansiktslyftningen inom kort kan bota.

Christian Ellmark, testförare

"Jag gillar de turkosa mätarnålarna i Ford Focus och den snabba styrningen, men i övrigt är bilen rätt slätstruken. Renault Megane känns hyrbil för hela slanten; en duglig transportör, men inte något som får känslorna att svalla. Min solklara favorit i det här testet heter Skoda Octavia. Den är trevlig att köra, känns påkostad och har en överlägsen sittkomfort jämfört med konkurrenterna. Bästa långfärdsbilen i testet, men lite bullrig."

Calle Carlquist, testledare

"Uppenbarligen är det svårt att få till bra dubbelkopplingslådor i den här klassen, både Ford och Renault behöver bli bättre på den punkten. Av dem sätter jag Focus före Megane, tack vare bättre utrymmen och högre åkkomfort. Renaults motor är dock inte dum alls. Nya Octavia är tämligen överlägsen testsegrare, tråkigt men sant. Bilen har utrymmen, utrustning och ekonomi som bildar en svårslagen helhet. Den något höga ljudnivån är enda svagheten."