Test: Ford Fiesta, Hyundai i20 och Kia Rio (2020)

December pandemiåret 2020. Det är ett par timmar kvar till Kvart i fem-ekot och solen har försvunnit bakom horisonten. Termometern står och velar mellan plus och minus. Regnet vräker ned. Det är inte särskilt muntert.  

– Vi tar ett varv till så tror jag att den sitter! Fotograf Simon Hamelius energi är beundransvärd, inte minst då karln för stunden ligger på fotobilens takräcke för att fånga bilden på nästa uppslag. Men det är inte bara Simons smittsamma glädje över en bra bild som lyfter stämningen i 2021 års första test. Vet man att uppskatta begåvade småbilar är testobjekten tre riktiga humörhöjare.

Ford Fiesta möter årsmodellsväxlingen med nya motoralternativ och 48-volts mildhybridteknik. Testbilen är i skogsmulleutförandet ”Active”, en version som står för omkring 20 procent av den svenska Fiestaförsäljningen.

Avståndet mellan mark och bottenplatta har ökat med 19 millimeter, det underlättar insteget något, men 15,2 centimeters markfrigång är bara en dryg centimeter mer än konkurrenterna. Prislistan säger att 125 hästkrafter 1,0T Ecoboost MHEV lämnar Fordhandlaren för 220 500 kronor. 

Till årsmodell 2021 har Kia Rio justerats för att hålla fräschören. Fronten har blivit mer upprätt och stötfångaren har fått nytt stuk. Den verkliga nyheten är att den trecylindriga bensinmotorn har kompletterats med 48-volts mildhybridteknik.

Motorn är identisk med i20:s och ger 120 hästkrafter. GT Line är toppversionen och kostar 234 400 kronor. Tillvalsmöjligheterna begränsas till metallic-lack.

Tidigare generationen Hyundai i20 fanns också i höjt Active-utförande, om det är aktuellt för den tredje generationens i20 återstår att se. Testdeltagare är 120 hästkrafter starka i20 1,0 T-Gdi i Advance-utförande.

För 224 900 kronor får man en välutrustad bil med bland annat adaptiv farthållare, dödavinkelvarning, LED-strålkastare och nyckellöst insteg. Enklast tänkbara i20 kostar från 149 900 kronor, ett pris instegsversionerna av Fiesta eller Rio inte kan matcha.

Det räcker med en blick över instrumentpanelen för att förstå att Hyundai i20 i Advance-utförande är en produkt av 2020-talet. Panelen är vinklad mot föraren. Den har mjuka former och designern har arbetat hårt för att smälta samman friskluftsutblås och panel till en visuell enhet.

I jämförelse ter sig Kias och Fiestas dekorpaneler i kolfiberimitation daterade. Instrumenteringen är helt skärmbaserad. 10,25 tum för mätartavlor och färddator, 10,25-tum pekskärmyta för media- och fordonsinställningar. Instrumenttavlorna kan växla utseende beroende på bilens körläge.

I sin iver att göra snitsig grafik har mätarna blivit ganska små och delar av testlaget tycker att de är för otydliga. Fiesta och Rio håller kvar vid analoga mätare. I den sistnämnda är de påfallande stora och lättavlästa.

För småbilsklassen har i20 så många och avancerade fordonsinställningar att en djupdykning är nödvändig. Föraren kan välja: Vingelvarning och dödavinkelvarning med eller utan styringrepp. Varning för korsande trafik vid backning på eller av. Ställbar komfortblinkers i fyra steg. Återcirkulation av kupéluft vid rutspolning (!) av eller på. 

Till det här kommer uppkopplade tjänster, appstyrning, möjlighet att importera adressbok från USB-minne, röstmemofunktion (128 mb) samt att alla funktioner kan anpassas för att passa upp till tre förarprofiler/användare. Lyckligtvis har också Hyundai gjort ett sökregister så det blir lite enklare att hitta till rätt inställning.

För mindre än ett decennium sedan var det här funktioner värdiga lyxbilar som Mercedes S-klass. Märkligt nog är det bara Fiesta som har en så självklar funktion som komfortöppning/stängning med klämskydd på alla sidorutor.

Rio delar flera av i20:s funktioner men använder sig av färddatorns lilla display för att kontrollera systemet vilket blir mer svårnavigerat. Fiesta använder också färddatordisplayen för avancerade fordonsinställningar. Exempelvis kan farthållarens adaptiva funktion stängas av. Den större skärmytan gör dock handhavandet begripligt även om man inte innehar doktorshatt i fordonsakronymer. 

Klimatanläggningarna har fått stanna kvar i den fysiska världen med tydliga vred och knappar. Möjligen borde Ford öka knappstorleken något, med vantar på är det en utmaning att pricka rätt på den lågt placerade knappsatsen. 3 000 kronor ger Fiesta eluppvärmd vindruta och ratt. Det sistnämnda är standard i Rio och i20.

Det finns skapligt med fack för småplock och pinaler i kupéerna, en vägatlas ryms med lätthet i Hyundais LED-belysta dörrfickor. I det testade GT Line-utförandet har Kia navigation som standard. Trion kan spegla mobiltelefonen men i20 är ensam om trådlös mobilladdning (2 900 kr). Testkonkurrenterna kontrar med praktiska solglasögonfack. 

Backkamerorna sitter utsatt och blir snabbt värdelösa när de gror igen. I Hyundai kan kamerabilden visas under färd. En smart funktion inte minst om man kör med släp. Max släpvikt är 1 110 kg.  

Hyundai har mycket bra runtomsikt med förhållandevis smärta A-stolpar. Den tredje sidorutan gör C-stolpen mindre siktstörande. Fiesta är i20:s raka motsats. Den breda C-stolpen skymmer effektivt sikten snett bakåt. Sidospeglarna är omotiverat små. Vid kollisionsrisk varnar dödavinkelvarningssystemet med en försiktigt blinkande diod, i Hyundai gör elektroniken ett milt styringrepp för att undvika krock.

– Då var vi klara för den här gången! Simon hoppar ned från fotobilens tak och börjar packa ihop fotoutrustningen. Blixtaggregaten stuvas bäst i Hyundai. Dels för att i20 har det största bagageutrymmet, dels för att det dubbla lastgolvet minimerar den inre lasttröskeln.

Testtrion lämnar Stockholmstrafiken. Vagnarnas trecylindriga enliters bensinturbomotorer stöttas med 48-volts mildhybridteknik. Kombinerade generator/startmotorer på mellan 12 och 17 hästkrafter är remkopplade till motorernas vevaxlar. Det ger vibrationsfria och rikoschettsnabba starter samtidigt som elmotorn kan ge extra vridmoment vid behov.

Tekniken ska ge en bränslebesparing på cirka fem procent. Under testet nådde ingen av bilarna ned till de officiella förbrukningssiffrorna. 

I parkeringshuset fick Kia och framför allt Hyundai kritik för de sjuväxlade automatlådornas klumpiga dubbelkopplingsingrepp. Små gaspådrag resulterade lätt i ett ”skutt” framåt/bakåt.

Ute på landsvägen växlar lådorna följsamt. Vid gasuppsläpp frirullar bilarna. Kia stänger av motorn medan Hyundaiteknikerna i nio av tio frikopplingar valt att bibehålla tomgång. Sett till testförbrukning förefaller det inte ha någon större betydelse. Under vår testslinga på något över 32 mil fick bilarna identisk förbrukning, 5,9 l/100 km.   

Ford kombinerar 48-voltsteknik med en mycket trevlig sexväxlad låda. Förutsatt att växeln ligger i neutral kan förbränningsmotorn stängas av i hastigheter under 25 km/tim. Det hjälper inte. Fiesta har testets minst smickrande förbrukning: 6,2 l/100 km.

Kurviga vägar är Fiestas melodi. Styrningen löper lätt med tydlig återkoppling från lågprofildäcken. Styrkänslan i Rio är inte långt efter men fjädringskomforten kunde vara bättre. Trots däck i 55-profil slår det hårt och ljudligt i hjulställen över tvära skarvar. Fiestas relativa strama fjädring rundar av vägens ojämnheter med större finess. På ”normalsläta” vägar med längre/mjukare ojämnheter får Hyundai ett behagligt storbilsflyt.

Balanserat pris, vettig utrustningsnivå, ett stabilt andrahandsvärde och låga driftskostnader ger Hyundai en milkostnad på 30,88 kronor. Fiesta är nära två kronor dyrare, Rio över fyra. Med tre så jämbördiga bilar får det en avgörande betydelse. Hyundai i20 går segrande ur testet.  

Valet mellan Rio och Fiesta är upp till personliga preferenser, men testlaget menar att koreanens högre utrustningsnivå och bättre utrymmen motiverar den högre milkostnaden. Är behovet av baksäte litet kan Fiestas spänstiga väguppträdande kompensera. 

Hur Hyundai i20 står sig mot tidigare testvinnare som Renault Clio, Honda Jazz och Seat Ibiza finns all anledning att återkomma till.

Spolning: Nej.

Spolning: Nej.

Rostskyddsprognos

(Bilarna är besiktigade av Rostskyddsmetoder AB.)

Ford

Bottenplattan har många otätade skarvar (bild 1, röd bil vid undersökning) samt bristfälligt slitskydd på de ytor som inte täcks av plastsköldar. Tröskellådornas nedåtvända skarvar är ett effektivt sätt för att ge en styv och kostnadseffektiv konstruktion, skarven har tätats dåligt och blir känslig för sprut och smuts. Bara några av bottenplattans balkar/förstyvningar har behandlats invändigt. Hela karossen är av stålplåt och bakdörrarna är bra tätade. Huv, framdörrar och baklucka har dåligt tätade hörn och det är bara dörrarna som har fått invändig behandling. Vattensugande isolermaterial vid framskärmarna är på sikt en rostrisk.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 2/5

Hyundai

Hela karossen är i stål. Underredet skyddas delsvis av plastsköldar. Under sköldarna saknas slitskydd, på utsatta platser är slitskyddet acceptabelt. Bottenplattans skarvar är med få undantag väl tätade (bild 2). Dörrtröskelns nedåtvinklade skarv är otätad. Insidan är vaxbehandlad. Dörrar, baklucka och motorhuv har behandlats. Tätningen av framdörrarnas hörn kunde gjorts bättre, bakdörrarna är väl tätade. Trots att stänklappar saknas finns ingen större blästerrisk. De bakre hjulhusens skärmar har bra utformning, men det finns ett smutssamlande fack bakom innerskärmarna (av plast fram och bak) fram. Tank av plast.

Rostskyddsgaranti: 12 år.

Betyg: 3/5

Kia

Rio bjuder inte på några större överraskningar. Kaross, bränsletank och avgassystem av plåt. Det finns ingen användning av aluminium i chassidetaljerna. Underrede och innerskärmar är täckta av plast med obehandlad blåt bakom (bild 3). Vissa balkar har väl utförd vaxbehandlingar. Sedan vi testade Rio senast har Kia ersatt den tidigare stötvisa behandlingen och har ett bättre, mer lättflytande, rostskyddsmedel. Det motiverar en höjning av den tidigare starka tvåan till en trea. Tröskellådans nedåtvinklande skarv är otätad. Även huv och baklucka har otillräcklig tätning. Huven har lämnats obehandlad.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 3/5

Sammanfattning

Plats 1: Hyundai har påtat ihop en trevlig krabat i i20. Flertalet förarstödsystem, omfattande fordonsinställningar, uppkopplade tjänster och 48-voltsteknik gör den till en småbil av tiden.

Den tekniska plattformen är lånad från kusin Rio men utnyttjats effektivare. Trots kortare kaross är kupéutrymmena något bättre. Komforten är genomgående hög, men det finns bilar i klassen som rullar både mjukare och tystare. Sittkomforten håller klassledande nivå.

Det gör inte bränsleförbrukningen. Trots stöttning från elmotorn och en finstämd balans mellan frirull och motorbroms blir testförbrukningen över en halvliter mer per tio mil än vad fabriken lovar. En milkostnad på strax under 31 kronor är konkurrenskraftigt även sett till småbilsklassen som helhet.

Plats 2: 2021 års uppdatering har gjort Kia Rio gott. Samma trevliga drivlina som i kusin i20, ett modernare utseende men med bibehållen god ergonomi. Det högre inköpspriset och servicekostnaderna innebär att man betalar fyra kronor mer per mil jämfört med i20. 

Plats 3: Tredjeplats för Ford. Fiesta är en utmärkt bil på många punkter, men den dagen man är fler än två som vill åka märks det att den inte kan erbjuda lika bra utrymmen som många andra i klassen. Trots avancerad motorteknik är bränsleförbrukningen inte där den borde.