Test: Audi Q4 e-tron, MG Marvel R & Volvo C40 Recharge (2022)

Somliga anser att rådande mode med så kallade suv-coupéer är konstigt. De har fel. Ända sedan täckta karosser blev vanliga för över ett sekel sedan har snofsigare utformningar av dem varit ett sätt för ägarna att skilja sig från mängden. Förr hade var och varannan tillverkare både två- och fyradörrarsvarianter med sluttande tak att erbjuda. Till och med så oansenliga varelser som Opel Kadett och Daf 55 fanns i coupéversioner med icke oäven skönhet. 

Nu när sedanmodeller är på väg ut är kälkbacksbakar på vår tids höga bilbyggen en naturlig evolution. Sämre rationalitet, visst, för att inte tala om sämre sikt genom bakrutan och inskränkt takhöjd i baksätet. Men vem har hört talas om någon som köper bil enbart av rationella skäl? Ingen. Dessutom ersätter suv-coupéerna sällan en befintlig, rakryggad modell utan utgör ett komplement. Ingen tvingas att köpa en coupé-suv. 

I den här elbilstrion är Audi och Volvo de senaste representanterna för modet. Q4 e-tron Sportback 50 quattro kostar från 666 200, vilket är knappt 20 000 kronor högre än för versionen med normal kaross (vi testade en sådan här). Audi vore dock inte Audi om inte prislappen skenade i takt med tillvalen. Testbilen går lös på nästan 840 000 kronor, visserligen rustad till tänderna men ändå skyhögt över konkurrenterna här.

Volvo C40 Recharge Twin Motor ska man med vår tids lösen helst låna av Volvo, ”prenumerera” som termen lyder, till olika månadskostnad beroende på hur länge man vill att relationen ska vara. Dyrt är det, exempelvis 7 790 per månad under 36 månader (alternativ finns). Att köpa bilen, som i princip bara levereras i fullutrustat utförande ännu, är inte heller billigt; 689 900 kronor i grundpris. 

Mot dessa står kinesiska MG Marvel R Performance, en mer normalt formad suv-modell som ska ta det anrika märket ytterligare in på marknaden. Marvel föregås av stort förhandsintresse. Exemplaret är vår egen långtestbil eftersom leveranserna knappt hade startat när testet inleddes. Priset är lockande, knappt 525 000 för en stor och fullutrustad elbil med åtminstone på papperet hyfsade laddprestanda borde ge gnissel i maskineriet för etablerade storheter. Är den 300 000 ”sämre” än Audi, luktar det snarare inte fynd lång väg? Alla priser är före statens rabatt på 70 000 kronor.

Som så ofta med elbilstester börjar övningarna vid laddstolpen, med dessa förutsättningar: Utetemperatur ett par minusgrader, bilarna ordentligt förvärmda, knappt tio procents kvarvarande laddning när vi kopplar in.

Audi och Volvo har en motor fram och en bak, MG två elmotorer bak och en fram. Audis användabara batterikapacitet är 76 kWh, MG:s 70 kWh och Volvos 74 kWh. Maximal snabbladdningshastighet är respektive 125, 92 och 150 kW och angiven räckvidd enligt WLTP 461 km, 370 km och 437 km.

Före laddningstestet har vi noterat räckvidderna till betydligt kortare än så, det är ju vinter och helt andra förhållanden än de ideala som råder i deklarationerna. När testet är klart har vi nått 310 kilometer, 271 km och 255 km för respektive Audi, MG och Volvo. Det är räckviddstapp på mellan 27 och 42 procent, Volvo allra värst. Över 29 kWh förbrukning per 100 km är oacceptabelt. Då hjälper det föga att den över 400 hk starka C40 laddar snabbt, kraften försvinner oroväckande fort.

Notervärt är också att Audi denna gång rullade på något mindre hjul än i somras, 20-tummare mot 21-tummare i somras. Det betyder mycket. MG var aldrig i närheten av att nå sin maximala laddkapacitet under testet men hade tidigare klarat sig bättre än denna gång. Testförare Helgesson har kört åtskilliga hundra mil med Marvel R och noterat allt mellan sensationellt dåligt laddresultat till ”tankningar” som varit i linje med fabrikens angivelser. Volvo låg under testet till och med över 150-gränsen i början (se laddkurvorna i diagrammet).

”Lugnast” från ladd- och förbrukningssynpunkt var Audi men blott drygt 30 mils räckvidd i vinterväder är trots allt ett skralt resultat för en bil som kostar så mycket. 

En av testets alla kördagar erbjuder en uppsjö väderlekar på bara några timmar: regn, blåst, uppehåll, sol och, när vi kör gamla E4 vid Mehedeby, ”kräksnö” som testare Helgesson så träffande karaktäriserar den tjocka havregrynsgröt som plötsligt väller ner och får oss att krypköra åtskilliga mil. 

Att Audi är den tystaste och mest komfortabla under alla dessa förhållanden överraskar ingen. På känt manér trycker den sig framåt med orubbligt lugn och med förbluffande låg ljudnivå även när underlaget bitvis är stenhård isbark med räfflor och packade spår. Fyrhjulsdriften fungerar klanderfritt, styrningen är reaktiv utan att vara nervös och sportchassit, som sänker bilen någon centimeter, förvånande följsamt, särskilt vid jämförelse med hur Audis bilar med sportchassi uppträdde förr om åren.

Strålkastarna vräker ut ljus med längd och bredd, pixelautomatiken fungerar sömlöst och alla förare sitter skönt i omslutande stolar med rejäla inställningsmöjligheter. De allra flesta reglage finns där man vill att de ska finnas – minus de rätt fippliga rattknapparna och ljusreglagen nere till vänster.

Utrymmena är bra, visserligen med nästan fem centimeter sämre takhöjd bak jämfört med normalversionen men som helhet gillar faktiskt alla testförare den här varianten mer än den vi körde i somras. Det hade vi nog inte trott vid teststart. 

Volvo kapar också åt sig åtskilliga poäng, framför allt i köregenskaper. Chassit röjer knappast att det handlar om en elbil, C40 rör sig följsamt och distinkt och precis som Audi med ett trivsamt lugn, trots att det finns så väldigt mycket kraft att tillgå. Fullgas ger ”noll till hundra” på något över fyra sekunder … 

Utrymmena är inte lika bra som i Audi eller MG, framför allt är det i takhöjd ganska inskränkta baksätet onödigt stumt att sitta i, tankar på kyrkbänk tonar in. 

Värre är det ändå med ljudnivån. Den här Volvoplattformen har alltid haft märkvärdigt svårt att filtrera bort ljud och med en i övrigt så tyst eldrivning blir problemet bara än tydligare.

Våra initiala farhågor över däcken kommer i alla fall en smula på skam. Volvos ”året runt-däck” från Pirelli är standard och visar sig hålla måttet rätt bra överlag. Start- och bromsgrepp är utan invändningar när det ligger lite snö på vägbanan, sidgreppet är åtminstone acceptabelt. På olika sorters mer ”polerade” underlag kommer dock däcken till korta, vilket ju å andra sidan vanliga friktionsvinterdäck också gör.

Både under körning och på våra testrullar klarar sig Audis och Volvos fyrhjulsdrift utan invändningar, det är två körstabila bilar med bra framkomlighet – även i den där kräksnön.

MG däremot är en gåta i det avseendet, men låt oss först konstatera att Marvel R är rymlig för de åkande, att den är mycket välutrustad (minus att rattvärme saknas), att den inte har något av ”billig Kinabil” över sig (annat än möjligen i rostskyddet), att den behöver mycket effektivare strålkastare placerade på mindre utsatt ställe i fronten (de geggar igen direkt), att fjädringskomforten är utmärkt och att ljudnivån är låg.

Marvel R är helt enkelt en vardagsbil som är på par med det mesta annat i sin omgivning, till ett lockande pris och med bra garantier. Det räcker långt.

Vi noterar dock två stora minus för Marvel R: Värmen och fyrhjulsdrivningen. Vid flera tillfällen när temperaturen varit minus sex grader eller lägre har värmen i bilen helt enkelt lagt av och enbart kall luft strömmat in i kupén. I skrivande stund befinner sig bilen på vårt vintertest och vidare rapporter om huruvida fenomenet består inväntas.

Fyrhjulsdrivningen är av en skäligen primitiv sort som är konstruerad för att inte fungera när bilen backas. Jo, du läste rätt. MG är bara fyrhjulsdriven vid körning framåt. Skulle du exempelvis köra in i en snödriva på fjällvägen kan du inte räkna med fyrhjulsdrivning för att backa dig ur den.

Det krävs inte ens en sådan situation: När vi körde i ”kräksnön” utanför Mehedeby och skulle backa ett stycke i decimeterdjup nysnö på en helt vanlig parkeringsplats kom MG inte ur fläcken – trots att det var absolut plan mark. Det är skandalöst dåligt.

Så här förklarar MG saken:

”MG Marvel R Performance är utrustad med en envägskoppling för den främre motorn. Därför fungerar 4WD bara vid körning framåt och inte vid backning.

En envägskoppling är mycket lättare än en tvåvägskoppling. Därför är bilen mer effektiv, responsiv och ger bättre väghållning. Med en tvåvägskoppling skulle bilen väga mycket mer. Mycket ansträngning har lagts ner på att hålla vikten på Marvel R så låg som möjligt. Med en vikt på 1 920 kg (med 4WD) och 1 810 kg (med 2WD) är Marvel R relativt lätt i sin klass.

Envägskopplingen ser till att framaxeln kan kopplas in när extra kraft behövs. Detta innebär att vid normal stadskörning kan framaxeln kopplas ur. Därför minskar den extra friktion från framaxeln och utökar räckvidden. Användaren drar då nytta av effektiviteten hos ett 2WD-fordon för daglig körning och funktionerna hos en 4WD när det behövs. Den nuvarande designen av Marvel R:s envägskoppling sparar cirka 20 km räckvidd när du kör på motorvägen.

MG Marvel R är designad som en lyxig SUV med sportbilsprestanda/karaktär, och inte som en ren offroader.”

Tro det. Tänk alltså på det när du sitter i snödrivan och inte kommer loss; det här är sportbilsprestanda …

Vi har frågat MG om man berättar om denna uppenbara brist för de kunder som redan beställt en bil eller om man tänker göra det i sin ”kommunikation” framöver. Vi väntar i skrivande stund fortfarande på ett svar.

Uppdatering 26/1: MG har svarat på kritiken om fyrhjulsdriften. Du kan läsa hela svaret här.

Audi Q4 e-tron Sportback 50 Quattro

Grundpris: 666 200 kr
Milkostnad: 48,78 kr
Körkänsla: 4/5
Ekonomi: 2/5
Komfort: 4/5
Säkerhet: 5/5
Miljö: 5/5

MG Marvel R Performance

Grundpris: 524 990 kr
Milkostnad: 45,92 kr
Körkänsla: 3/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 4/5
Säkerhet: 4/5
Miljö: 5/5

Volvo C40 Recharge Twin Motor

Grundpris: 689 900 kr
Milkostnad: 53,15 kr
Körkänsla: 4/5
Ekonomi: 2/5
Komfort: 3/5
Säkerhet: 5/5
Miljö: 5/5

Vi tycker

Plats 1: Audi. Vinterkörning avslöjar obönhörligt den största bristen med elbilar: räckvidden. Audi når bara något över 30 mil i vårt räckviddstest, som genomfördes under allt annat än extrema temperaturförhållanden. Sedan fick vi tanka i en dryg halvtimme – inte en gång utan varje gång. Om det fanns en ledig snabbladdare, vill säga. I vilken konventionell bil för nästan 850 000 kronor skulle man acceptera att långresor hackas sönder på det viset? Själva bilen är annars en nästan rakt igenom välkomponerad upplevelse, med hög åkkomfort, låg ljudnivå, övertygande utrymmen trots taklinjen och trygga, spänstiga köregenskaper. 

Plats 2: Volvo har ett par starka kort i sina köregenskaper, sin välfungerande inredning, sina fartresurser, sin hyfsat snabba laddning och sina strålkastare. Som helhet är dock C40 en underlig bil med hög förbrukning och dålig ekonomi. En Volvo som får det svårt.

Plats 3: MG. Att förhandsintresset för MG är stort är inte konstigt. Här finns åtskilliga starka kort till ett pris långt under konkurrenternas. Pigga och bekväma köregenskaper till exempel, samt skön fjädring. Bleka elbilsprestanda, osäker värme och haltande fyrhjulsdrift drar ner.

Testförarnas kommentarer

MG Marvel skulle kunna vara en bra bil, men har en del onödiga plumpar, framför allt som vinterbil. Snöar det aldrig i Kina? Volvo C40 är jag rätt kluven inför. Jag gillar att det egentligen är en XC40 i grunden, men ogillar den usla bakåtsikten, det höga priset och de tveksamma allvädersdäcken. Audi Q4 E-tron Quattro är spänstig och trygg att köra och har härlig, smålyxig komfort. När snöstormen viner runt omkring är det Audin jag helst sitter i.  

Christian Ellmark, testförare

Jag tycker inte att någon av dem håller måttet. Så här lite räckvidd till de här priserna vore en mardröm för min del. Audi är ändå bäst. Tyst, fina köregenskaper och kort lista över irritationsmoment. C40 är den konstigaste Volvo märket släppt på decennier. Svindyr och glänser bara i köregenskaperna – ett mellanspel som luktar nödrim. När förtjusningen över MG lagt sig skiner bristerna igenom och fyrhjulsdriften är ju falsk marknadsföring.

Calle Carlquist, testledare