Bild
Nästa artikel
36 tankstopp till Lofoten

36 tankstopp till Lofoten

Resa

Inte ska man köra mer än tio–femton mil utan paus! Det tar vi fasta på när vi siktar mot Lofoten med långteststallets mest omständliga långfärdsbil. Tur att naturen levererar!

Vikten av tålamod är något som vi ska lära oss mer om under den 384 mil långa sommartrippen till och från Lofoten med vår långtestbil BMW i3.
Redan efter åtta mil blir vi påminda om varför vi sällan åker långt med i3. Det är dags för resans första laddstopp.
En liten presentation är kanske på sin plats: BMW:n är en elbil som kommer 10–13 mil på en laddning, den har också en nioliters bensintank och en liten bensinmotor som kan ladda batteriet med ytterligare 10–13 mils körning. Ungefär.
I höjd med Uppsala börjar alltså elen att sina, motorvägen från Stockholm har tagit på krafterna. Uppladdning.nu, hemsidan som blir vår ständiga ledsagare, säger att här ska finnas en snabbladdare precis intill E4:an. Snart är bilen inkopplad och de 20 laddminuterna avnjuts i solen med våra hopfällbara ”laddstolar”. 
Planen är att ladda så mycket som möjligt, inom rimlighetens gränser, och köra resten på bensin. Innan Sundsvall har vi laddat ytterligare en gång (gratis i Ockelbo!) och tankat bensin två gånger.
I Sundsvall stöter vi dock på patrull. En tysk diesel-Merca blockerar snabbladdaren vid Hamnplan men det gör inget eftersom den ändå är ur funktion. Telefonjouren hänvisar till en laddare några kvarter bort men inte heller den funkar. På tredje försöket lyser stolpen grönt och vi stannar för att ladda över natten.

Ett olustigt felmeddelande möter oss morgonen därpå, en varningstriangel och texten ”Drivlina. Kontrollera snarast” har dykt upp på instrumentskärmen. Vi ringer BMW:s vägassistans och får ett lugnande besked: meddelandet är av den minst allvarliga graden. ”Det är bara att tuta och köra”, hälsar telefonisten. Varningen försvinner till slut men gnager ändå i bakhuvudet när vi fortsätter inåt landet.
Norrlands inland kryllar varken av elbilsverkstäder eller snabbladdare. Vi säkrar upp i Ramsele genom att fylla två femlitersdunkar med bensin – stående vid någon avlägsen vägkant tänker vi inte bli.
Den enda snabbladdaren utmed Inlandsvägen finns otippat i Storuman men den  kräver tio minuters telefonsupport för att starta. Här någonstans börjar tålamodet för de ständiga bränslestoppen att naggas.
Vidare norrut blir det mest bensin men vi hittar en skvätt el utanför Konsum i Arvids-jaur, får till en nattladdning i Jokkmokk, och kablar till oss några kilowattimmar i Kiruna.


Efter 16 tank- och laddstopp kommer vi fram till Riksgränsen. Härifrån är det 376 vindlande kilometer till den lilla fiskebyn Å, vägs ände på Lofoten.
Snart öppnar sig fjordlandskapet och ett gigantiskt bygge tornar upp sig ute över vattnet. Den 1 533 meter långa Hålogalandsbron ska enligt plan öppna senare i år och i ett svep göra E6:an 18 kilometer kortare.
Vi fortsätter ut mot övärlden och passerar en ”bomstasjon” som automatiskt genererar en faktura på 42 norska kronor. En sådan krona motsvarar ungefär 110 svenska ören.
Att varannan ny bil som säljs i Norge är en elbil märks inte riktigt i trafiken, vi gissar att de flesta håller till längre söderut. Snabbladdare är dock utströsslade med jämna mellanrum.
– Det finns ”hurtiglader” hela vägen upp till Tromsø men åker man utanför E6:an blir det sämre, säger elbilsföraren Ståhle som laddar jämte oss i Bjerkvik.
E10:an som leder ut på Lofoten har dock tre snabbladdare. Numera är vägen färjefri och detta tack vare mastodontprojektet ”Lofast”. Redan 1989 bestämde norrmännen att öarna skulle få en fast förbindelse. Bygget påbörjades 1993 och skedde i etapper fram tills invigningen 2007.

Vi tappar räkningen på alla tunnlar och broar som vi passerar, de längsta är i alla fall Raftsundsbron (711 m) och Sørdalstunneln (6,3 km).
Utsikten från bilfönstret är ren och skär naturpropaganda. Vi gapar mest hela tiden och kameran går varm. Till slut inser vi att vyerna bara blir mer fotogeniska och får rensa bland de första bilderna. Färgpaletten skiftar från djupgröna sluttningar till turkosa vikar och fjäll med klarvita snöfläckar. Tidvattnet är påtagligt, flera meter skiljer mellan högt och lågt.
Vid en småbåtshamn, precis efter avfarten till Sildpollnes kapell, ligger ett vrak som man når via en stenstrandpromenad.
I Svolvær, Lofotens huvudstad med 4 600 invånare, passar vi på att tanka både bensin och el. Laddarens läge vid en stor parkeringsplats är inte jättecharmigt men där får vi lov att tillbringa sådär 20 minuter.
På orten finns Krigsminnesmuseet som berättar om ockupation av Lofoten under andra världskriget. Bland de mer kuriösa föremålen som ställs ut finns Heinrich Himmlers gulnande visitkort och ett par färgglada akvareller, signerade en viss ”A.H.”, av figurerna Kloker och Blyger från ”Snövit och de sju dvärgarna”.
Svolvær är även centrum för fiskenäringen i området och hamnen ett stopp på Hurtigruten.

För att vara Europaväg är E10:an stundtals smal och ofta långsam. Vanliga hastighetsgränser är 60 eller 80 km/tim. Sommartid får man räkna med att hamna i långa karavaner med en husbil eller ett husvagnsekipage i täten. Men vi har ju övat tålamod hela resan…
Vid sidan av fisket har turismen blivit en allt viktigare intäktskälla på Lofoten. En uppsjö av företag arrangerar olika ”safarin” med båt: valsafari, örnsafari, späckhuggarsafari, midnattsolssafari (slutet av maj–mitten av juli), norrskenssafari och så vidare. Vissa av turerna lockar med ”valgaranti”, ser man ingen får man pengarna tillbaka.
Vi är mer intresserade av kortare vandringar, ”gå på tur” som norrmännen säger, och det gör vi uppför Festvågtinden. Flera hemsidor beskriver svårighetsgraden som ”medel” eller ”måttlig” men med sina 541 höjdmeter är leden en pärs som får svetten att spruta. Ungefär halvvägs finns en sjö att bada i, där kan man gott stanna och äta matsäck. Oavsett om man fortsätter eller inte är utsikten bländande, både mot de klippiga bergen inåt land och mot fiskebyn Henningsvær som ligger utslängd i havet.
Henningsvær består av flera öar och kajen med sina fiskrestauranger är pittoresk värre. På en av öarna finns en osannolik fotbollsplan insprängd mellan klipporna – kolla drönarfilmerna på Youtube!

Ett ord som återkommer på skyltar är ”rorbuer”, till slut förstår vi att det handlar om de gamla fiskarbodarna som ofta är rödvita och byggda på timmerpelare precis vid vattnet. Husen går att hyra men det gäller att vara ute i god tid.
Vi övernattar på den lilla ön Sakrisøy, i en herrgård från 1880, uppe på en höjd. Ladda bilen över natten går tyvärr inte men knappt tusen svenska kronor för ett fint dubbelrum med delat badrum känns överkomligt för att vara Norge. 
Mat och dryck är annars det som gräver störst hål i semesterkassan. Godis och läsk har blivit extra dyrt sedan sockerskatten höjdes med 83 procent vid årsskiftet.
Precis utanför vårt sovrumsfönster står en av de träställningar som finns lite överallt på Lofoten. Här ska fisk hängas på tork i vinter, klimatet sägs vara prefekt för ändamålet. Vi provar några tuggiga ”torrfisksnacks”  med mild och god fisksmak.
På samma ö finns en krog som serverar valbiff. Vissa skulle säga att vi saknar moraliska skrupler men vi kan inte låta bli att prova. Smaken är mer ”köttig” än ”fiskig” och påminner om vilt och lever. Den sega och trådiga strukturen är mindre trevlig men vi kan ju haft otur...

Efter några dagar med ständigt socker-stinna utsikter börjar en viss mättnadskänsla infinna sig. Plats i magen har vi dock alltid för omgivningen runt öarna i Reine-fjorden, en överdådig bakelse av branta klippor som skjuter rakt upp ur havet, gulliga fiskebyar och turkosklart vatten.
Tvärt och plötsligt tar vägen slut. Vi har kommit till Å och längre än så kommer man inte med bil. Efter en stärkande kanelbulle från byns 150 år gamla stenugnsbageri börjar resan tillbaka. 
Färjan mellan Moskenes (nära Å) och Bodø tar 3,5 timme och kostar oss 1 200 svenska kronor. Rederiet med det lustiga namnet Torghatten är döpt efter ett ”ihåligt” berg norr om Trondheim.
Söderut genom Norge finns gott om snabbladdare men den i Krokstrand är stendöd. Tur att vi har fyllda dunkar...

Sista resdagen slår vi personligt rekord med fem laddstopp à 20 minuter (plus tiden det tar att hitta stolpen och få igång laddningen) och en bensintankning.
Slutsatser och lärdomar:
1. Det här sättet att resa är hackigt och tradigt i längden men faktiskt ganska roligt om man gillar läget.
2. Eldriften i all ära men bensinen var nödvändig för att få resan att flyta.
3. Lofoten ... vilket ställe! 
Lofoten med BMW i3

Färdmedel: Långteststallets BMW i3 REX -14, en bil som alltid drivs av el men som också har en bensinmotor som kan generera extra ström till batteriet. 10–13 mils räckvidd på en laddning brukar vi räkna med. Nio liters bensintank.

Resa: Från Stockholm till Lofoten, via Inlandsvägen och Kiruna. Tillbaka med färja till Bodø, sedan söderut via Mo i Rana och Östersund.

Antal mil: 386.

Ladd- och tankstopp: 36.

Trasiga laddstolpar: 4.

Magsårsframkallande felmeddelanden: 1.

Djur på vägen: 132 renar, fem får och två älgar (ja, vi höll räkningen).

Andra BMW i3: Vi såg bara två, en i Storuman och en utanför Bodø. Den lilla BMW:n verkar ha sitt naturliga habitat någon annanstans.

Taggar: Resor
Vikten av tålamod är något som vi ska lära oss mer om under den 384 mil långa sommartrippen till och från Lofoten med vår långtestbil BMW i3.
Redan efter åtta mil blir vi påminda om varför vi sällan åker långt med i3. Det är dags för resans första laddstopp.
En liten presentation är kanske på sin plats: BMW:n är en elbil som kommer 10–13 mil på en laddning, den har också en nioliters bensintank och en liten bensinmotor som kan ladda batteriet med ytterligare 10–13 mils körning. Ungefär.
I höjd med Uppsala börjar alltså elen att sina, motorvägen från Stockholm har tagit på krafterna. Uppladdning.nu, hemsidan som blir vår ständiga ledsagare, säger att här ska finnas en snabbladdare precis intill E4:an. Snart är bilen inkopplad och de 20 laddminuterna avnjuts i solen med våra hopfällbara ”laddstolar”. 
Planen är att ladda så mycket som möjligt, inom rimlighetens gränser, och köra resten på bensin. Innan Sundsvall har vi laddat ytterligare en gång (gratis i Ockelbo!) och tankat bensin två gånger.
I Sundsvall stöter vi dock på patrull. En tysk diesel-Merca blockerar snabbladdaren vid Hamnplan men det gör inget eftersom den ändå är ur funktion. Tel

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

36 påfyllningar

 En modern dieselbil hade klarat de 384 milen på fyra tankningar. Vår BMW i3 behövde stanna lite oftare. Vi laddade el när vi kunde och körde resten på bensin. På macken fyllde vi bensintanken (nio liter) och ibland också en eller flera dunkar. Slutladdning- och tankning i Stockholm.

Mil Plats Laddat/tankat Pris, kr

0 Stockholm Full tank och laddning
Tomma dunkar

1. 8 Uppsala 10,56 kWh (19 min) 52,8

2. 24 Ockelbo 14,12 kWh (24 min) Gratis

3. 28 Tönnebro 7,25 liter 116,07

4. 40 Åkne 8,91 liter 140,87

5. 44 Sundsvall 15,98 kWh (natt) Gratis

6. 61 Ramsele 8,2+10,36 liter 297,52

7. 76 Vilhelmina 8,88 liter 140,57

8. 83 Storuman 13,28 kWh (24 min) 48

9. 90 Sorsele 6,11+5,51 liter 180,81

10. 119 Arvidsjaur 8,71+5,04 liter 217,66

11. 119 Arvidsjaur 1,6 kWh (30 min) Gratis

12. 135 Jokkmokk 14,85 kWh (natt) 44,55

13. 147 Porjus 8,78+5,38 liter 224,15

14. 163 Kiruna 8,55 liter 136,2

15. 164 Kiruna 8,6 kWh (2 tim) 25,65

16. 187 Abisko 7,42+5,16 liter 219,77

Norge

17. 196 Bjerkvik 11,95 kWh (40 min) 109,6

18. 216 Svolvaer 8,41 liter 154,76

19. 216 Svolvaer 14,23 kWh (24 min) 65,76

20. 244 Bodö 13,44 kWh (20 min) 54,8

21. 254 Rokland 15,93 kWh (36 min) 98,64

22. 267 Mo i rana 17,48 kWh (natt) 154,78

Sverige

23. 278 Hemavan 8,36 liter 131,92

24. 292 Storuman 14,85 kWh (27 min) 54

25. 292 Storuman 6,94 liter 143,58

26. 299 Vilhelmina 3,57 kWh (1 tim) 10,71

27. 312 Strömsund 7,21 liter 115,79

28. 323 Östersund 10,06 kWh (1,5 tim) 50,3

29. 334 Stöde 13,58 kWh (21 min) 67,9

30. 346 Gnarp 13,67 kWh (22 min) 68,35

31. 355 Söderhamn 12,32 kWh (20 min) 61,6

32. 358 Tönnebro 7,41 liter 120,49

33. 364 Gävle 12,85 kWh (20 min) 48

34. 373 Uppsala 12,77 kWh (20 min) 48

35. 384 Stockholm 5,69 liter 91,95

36. 384 Stockholm 11 kWh (natt) 11

Kostnad, el: 1 074,44 kr (256,64 kWh).

Kostnad, bensin: 2 432,11 kr (148,28 liter).

Totalkostnad bränsle: 3 506,55 kr (9,13 kr/mil).

Förbrukning, el: 6,7 kWh/100 km.

Förbrukning, bensin: 3,9 l/100 km.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.