Bild
Nästa artikel

Varg-Olle lär ut konsten att släpa vänsterben

Reportage

Varg-Olle Nygren är en av Sveriges mest framgångsrika speedwayförare genom tiderna. Följ med när Vi Bilägare besöker Varg-Olles speedwayskola.

Det skulle kunna kallas galenskap.

Jag vet erfarna motorcyklister - även sådana med tävlingsbakgrund i exempelvis motocross eller roadracing - som aldrig skulle komma på tanken att provköra en speedwayhoj med hänvisning till att det verkar alldeles för farligt, knasigt eller annorlunda.

Eller alltihop samtidigt.

Men faktum kvarstår: vid Varg-Olle Nygrens speedway-skola har jag mött folk som före kursen aldrig suttit på ett tvåhjuligt motorfordon, åtminstone inte sedan ungdomens mopedexkursioner.

"Vanebildande hobby"
Jag har även sett mirakel ske i form av totala nybörjare som efter ett par dagars drillning faktiskt kör med sladd i kurvorna och riktigt skaplig fart på raksträckorna.

Själv kallar jag mig överliggare i Varg-Olles speedwayuniversitet - eller The Olle Nygren Sliding School som det officiellt heter - utan hopp om toppbetyg eller ens examen.

Efter ett sjuårigt uppehåll är jag nu tillbaka för min femte kursomgång. Första gången var 1998. Två år senare bjöd jag min pappa på kursen i 60-årspresent.

Året efter köpte vi en begagnad knarr tillsammans. Vanebildande hobby? Om!

Den här gången har jag sällskap på Täby Motorstadion utanför Ã-rebro av pappa samt kompisen Jonas Jarlmark som inte bara tävlat i bilracing utan framför allt varit tävlingsingenjör i bland annat STCC och åt Rickard Rydell i WTCC.


Motorcyklar har han hittills levt i fullständig avhållsamhet från.

"Som en tokig häst"
När Varg-Olle Nygrens egen tävlingskarriär (i stort sett alla tvåhjuliga motordiscipliner) började dala i slutet av 1960-talet startade han speedway-skola i engelska Kings Lynn, då med prioritet att hjälpa unga talanger med sikte på elitkarriär.

Med tiden blev det dock fler och fler amatörer som ville prova på att "släpa vänsterben" och på 1990-talet började han gästspela hemma i Sverige ett har par helger varje försommar.

Medelåldern på deltagarna brukar vara drygt 50 år. Påfallande många får blicken och nervositeten hos en tolvårig fotbollsgrabb som träffar Zlatan när "Olli Najjgränn" kommer släntrande i depån - jag anar att hans idolskap hade Ibrahimovic-dimensioner på 1950- och 1960-talen.

- En speedwayhoj är som en tokig häst, säger Varg-Olle.

- Du måste kliva fram ordentligt före kurvan, sätta ut vänsterfoten och hålla in styret, precis som om det vore tömmar. Egentligen är det bara en trampcykel med stark motor.

Nybörjarens metodik
Jo tack. Även om kurshojarna är 30-40 år gamla med tvåventilsmotorer ger de cirka 60 hästkrafter.

Och att en speedway-cykel väger lätt behöver man inte tveka om,  den har varken bakfjädring, växellåda eller bromsar.

Det är där jag tror att många skymtar galenskapen - hur undgår man att slå ihjäl sig när banan omgärdas av ett stålräcke och hojen saknar bromsar?

Kompisen Jonas ägnar första kursdagen åt att dels komma underfund med grundläggande motorcykelkörning, dels att övervinna respekten.

Själv gnor jag för att slipa bort monumental ringrost; den lilla kunskap jag förvärvat vid tidigare körningar har sjunkit djupt i minnets sediment.

Under två dagars nötande får jag aldrig till det bättre än sladd från mitten av kurvan och ut, vilket är nybörjarens metodik.

En präktigt stukad tumme
Nattsömn verkar dock ha god inverkan på Jonas Jarlmarks inlärningskurva. Under söndagsmorgonens första körpass (det brukar bli sex-åtta varv åt gången, sedan har kroppen mörats nog) provar han att "ställa upp" redan i ingången av kurvan, märker att bakhjulets spår blir för yvigt, slår av gasen, går på igen.

Innan äventyret är över kommer vi nog att ha sett en talang kliva fram på arenan, tänker jag.

Men vid det andra körpasset - medan jag råkar titta åt ett annat håll - drabbas racing-ingenjören av övermod.

- Jag tror hojen var en och en halv meter upp i luften och vände, säger Varg-Olle som bara haft enstaka allvarliga incidenter under sina kurser men desto fler vurpor av mildare slag.

En präktigt stukad tumme, en lårkaka och en sönderskrapad hjälm är facit. Bortskrämd från grusovalen för alltid?

Inte värre än att Jonas efter att ha fått näven bandagerad efterfrågar möjligheten att köra igen utan att behöva vänta ett helt år till kursen nästa vår.

Ã-vriga deltagare den här helgen består nästan uteslutande av killar som gått kursen flera gånger tidigare och som nu anländer med egna hojar och stor körvana.

Kommer tillbaka
Det finns "gubbserier" där det går att tävla på glad och hälsosam nivå.

Till Varg-Olles sladdskola kommer gänget ändå troget varje år, eftersom stämningen och snacket i depån - det trivsamma pysslet med att fylla metanol och olja, justera kedjan, gaffla om vilken drevning som passar bäst - är minst lika viktigt som själva körningen.

Hur helgen avlöpte för min pappa? Han kanske inte stod för de mest våghalsiga sladdarna, men han tog sig runt i skapligt tempo och snackar redan om vilka förbättringar han hoppas på till nästa år.

Men så är han ju som sagt bara 70 år. Varg-Olle Nygren är 81.

Diskutera: Vad tycker du om Varg-Olles speedwayskola?

Taggar: Reportage,

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.