Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Den mest oförglömliga semesterresa som min fru och jag någonsin gjort skedde 1994. Vi hade året innan nosat lite på parisarnas favoritkust, Normandie. Övertalade bror med barn och blomma att hänga på. Operation Overlord 50 år tidigare skulle uppmärksammas, vilket också intresserade oss.
Våra bestyr innan avfärd blev aningen försenade. Bror min renoverade sin Volvo 245 till nyskick. Men bilen blev inte klar på eftermiddagen då vi tänkt lämna Stockholm, utan först vid ett på natten.
Hotell var bokade längs vägen och 14 dagar i Saint-Vaast-la-Hougue. Vi åkte. Efter några timmar började Volvon mullra grovt. Letade rätt på en verkstad i Helsingborg. Där svetsades avgasröret.
”Räddningen blev en stålgalge som min fru hittade i en hög bråte vid vägkanten”
Strax efter andades vi ut på färjan mot Helsingör. Snart var vi på rull mot bokat hotell i norra Tyskland. Dagen därpå passerade vi gränsen till Frankrike. Efter några mil började 245:an bröla igen. Time out!
”Måste få ihop rör och ljuddämpare” mumlade bror min liggande under bilen i vit skjorta. Räddningen blev en stålgalge som min fru hittade i en hög bråte vid vägkanten. Lagningen höll till Normandie. Där gjorde vi en mer hållbar operation.
”Man tager vad man haver!” som Cajsa Warg sa.
