Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Varför köper man en ny bil? Knappast för att spara pengar. Alla vet att det är ett kostsamt företag. Ändå säljs närmare 100 000 nya bilar varje år till svenska privatpersoner.
Det handlar om något annat och det kan vara många saker, men jag tror att en aspekt överskuggar det mesta: att man vill slippa strul. Bilen ska bara funka och man ska inte behöva oroa sig för stora och små problem. Det är det man betalar för.
Dessvärre är bilägandet sällan problemfritt ens med en ny bil. Det upphör aldrig att förvåna hur mycket krångel som drabbar de fem långtestbilar som Vi Bilägare köper varje år. Är det inte byte av styrväxel, oljegivare eller värmare är det en skärm som slocknat, en slang som sprungit läck eller ännu ett i raden av elektronikfel, för att ta några exempel från de senaste åren.
Då är det minsta man förväntar sig att man ska få snabb och smidig hjälp av sin verkstad, men inte heller det är säkert. Gång efter annan har vi upplevt att märkesverkstäderna brister i engagemang och låter oss bilägare åka skytteltrafik för att åtgärda problem.
”Då är det minsta man förväntar sig att få snabb och smidig hjälp av sin verkstad.”
Det krävdes tre verkstadsbesök hos Skoda för att få tyst på en felaktig bältesvarning. Vår Kia behövde komma in tre gånger för att göra en vanlig service och hjulinställning. Volvo yrkade två besök för att fixa en trasig nivågivare för spolarvätska och vår Suzuki fick åka till två olika verkstäder för att felsöka och byta hjullager.
En anledning är byråkratin vid garantiarbeten. Verkstaden måste få godkänt av tillverkaren innan man kan beställa delar och påbörja reparationen. Då blir det ett besök för felsökning, ett för åtgärd och kanske ett till om det vill sig illa.
Små tilläggsarbeten är ofta inte att tänka på, det där gångjärnet som skulle behöva smörjas kräver bokning av ytterligare ett besök.
Allt detta spiller förstås över på bilägaren. Det tar tid och skapar krångel i vardagen – och det är framför allt nonchalant. Vad var det egentligen man betalade för?
