Bild
Nästa artikel

En kunskap på utdöende

Krönika

"Den muntliga vägbeskrivningen; en kunskap på utdöende, en tradition som snart går i graven. Man ringer inte längre och frågar efter vägen."

Idag skriver de flesta in adressen i datorn och ur skrivaren rasslar ett papper med karta och en minutiöst noggrann anvisning från start till mål.

En del av oss förlitar sig till satellitnavigering, och den som en gång försökt hitta ut ur München utan att för den skull hamna i Garmisch Partenkirchen innan man kan vända, kan intyga att GPS är det bästa som hänt mänskligheten sedan Alexander Fleming glömde diska sin bakterieodling.

Som musiker har jag, efter många års turnerande, uppövat en närmast synsk förmåga att lista ut var Folkets Hus rimligtvis borde ligga när jag närmar mig en obekant ort.

Man ser ett järnvägsspår, en sjö, kanske en skola och så sätter ens inbyggda kompassnål igång. (Det här är egentligen något jag borde uppträda i tv med, nu när jag tänker efter.)

Alla upplevda småstäder rasslar som hålkort i hjärnan och man lägger ihop Vänersborg, Sollefteå, Ljungby och Vännäs som sammantaget bildar ett mönster där de flesta offentliga inrättningar nästan alltid ligger på samma ställe.

Det är något av en sport att hitta utan att fråga om vägen, men ibland går man bet och tvingas motvilligt förnedra sig.

Då utspelar sig i stort sett alltid, följande lätt förvirrade samtal: "Ursäkta damen, var ligger Folkets Hus?"


Hon tittar i riktningen, tänker och så säger hon: "Kör ner till Konsum och…" Där måste man avbryta, och påpeka: "Jag vet inte var det ligger".

Ställd inför detta ofattbara faktum brukar den tillfrågade hamna i ett närmast katatoniskt tillstånd under några sekunder.

Teorier som krökta rum och svarta hål är rena barnleken jämfört med att försöka omfatta tanken att det finns arma människor som inte vet var Konsum ligger.

Hon har trampat runt i samhället varje dag i sjuttiofem år och kan varje träd, sten och alla gators brunnslock.

Hon tittar på mig som om jag nyss ramlat ner från rymden och försöker igen: "Men kyrkan då, du vet väl för jesu namn var kyrkan ligger?"

Det här kan pågå ett tag (Skolan? Fotbollsplanen? Badhuset? o s v) tills man lyckats bryta in i hennes universum med den svindlande informationen att man faktiskt aldrig har varit här förut och då kommer det till slut, motvilligt, en vägbeskrivning.

Här finns det två olika sätt att uttrycka sig som borde intressera en genusforskare.

En kvinna skulle säga: "Folkets hus? Då kör du rakt fram, förbi Konsum, uppför en backe, sedan svänger vägen svagt höger och mitt i kurvan har du Statoil på vänster sida.

Fortsätt rakt fram tills du ser en tegelruin, lite gulaktigt tegel, eller nej förresten det är lite brunrött och det växer brännässlor… kör förbi den! När du ser en sjö nedanför slänten på höger sida är du snart framme.

Vid det gula huset tar du höger och där ligger det."

Om man frågar en man blir det något helt annat: "Följ vägen i två kilometer tills du ser ett gult hus, där tar du höger och sedan är du framme".

Ibland infogar de trafikljus i vägbeskrivningen. Män verkar ha ett outsinligt intresse för att räkna trafikljus (och rondeller). Jag vet inte vilket av alternativen som är bäst.

Det är ju alltid trevligt att prata lite också…

Taggar: Krönika

Kommentarer

#1
Raphael
2010-04-01 16:50

Jag frågar efter vägbeskrivning, för jag som bor på landet åker ofta till andra som också bor lite utanför, på en mindre väg eller liten ort och då hittas det inte i elektroniska system. GPS:en säger "okänd väg" och istället för en väg finns det ett ortnamn och ett nummer på brevlådan. Så då blir det muntlig vägbeskrivning sista biten.

#1
Eric
2010-04-01 17:34

Mina egna efarenheter överenstämmer till fullo med hr Krönikörens..
Dvs jag frågar sedan länge aldrig en kvinna om en vägbeskrivning...
De som har GPS kan ju lätt hitta det mesta via datorn, hitta.se och Eniro ger ju båda koordinaterna till den plats man pekar på!
En detalj till, ett ännu, dock alldeles för litet antal företag, spec de "ute i bushen" anger på sin hemsida koordinaterna för företaget.
Excellent service och en anpassning till och ett utmärkt utnyttjande av dagens teknik.

#1
Jes
2010-04-01 21:21

Jag som distribuerar varor till villakunder är mycket väl bekant med fenomenet. Jag har tappat räkningen på telefonsamtal till damer som inte tycks veta var de bor.
Jag har så ofta hört "det är här vid gärdet, jag har alltid bott här" .. "sväng höger vid gamla smedjan ... eller är det vänster?"
Emellertid är gamla smedjan ett vanligt boningshus sedan 30 år, så jag är inte hjälpt av informationen, speciellt inte om höger är vänster, eller omvänt hur man nu ser på det.
.
Ska säja att sådana vägbeskrivningar inte enbart kommer från kvinnor.

#1
leifer
2010-04-02 13:39

Var i Göteborg förra veckan och fick berätta för taxi-chaffisen hur han skulle hitta vägen ut till en verkstad på Hissingen. Jag bor i Stockholm och hittar inte så bra i Göteborg, men tydligen mycket bättre än taxichafförerna där. ;)

#1
Mr Colt
2010-04-04 13:57

Leifer
GBG:s taxichafförer har en väldigt skiftande kvalitet.
Mitt tips till dig inför nästa taxiresa i GBG,tag en bil som inte ser ut att ha "tonade" framrutor då minskar risken för okunnig chafför betydligt.

#1
Petter_P
2010-04-07 18:15

Det är också intressant hur behovet av vägbeskrivningar har ökat samtidigt med att alla numera har mobiltelefoner (utan GPS:erna hade det varit en enorm ökning). Folk verkar helt ha slutat planera sina resor eftersom man ändå kan ringa personen man ska till och fråga om vägen. Detta kan bli ganska ansträngande om man t.ex. ska ha inflyttningsfest. Gärna ringer gästerna en extra gång när de är framme för att kolla var de kan parkera - för det är ju enklare att ringa värdparet än att kolla på skyltar... Nä, jag är inte bitter :D

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.