Nästa artikel
”Den stackaren sitter nog med Sveriges mest svårsålda bil”
Krönika

”Den stackaren sitter nog med Sveriges mest svårsålda bil”

Publicerad 14 maj 2021 (uppdaterad 26 maj 2021)
Pedantskött och fullstämplad servicebok är inte alltid ett recept på en lättsåld bil. Det kan tvärt om ligga bilen i fatet, enligt Erik Söderholm.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


För några veckor sedan låg jag i soffan och slösurfade på bilannonssajter, precis som vanligt. Förutom att det är roligt att hitta underliga modeller är det en intressant social studie: bilderna och annonstexten avslöjar väldigt mycket om säljaren.

Mitt i flödet av gråtråkiga dieselsuvar dök det upp en riktigt ovanlig skapelse. Nej, ingen exklusiv Maserati eller svindyr Range Rover – utan något så ovanligt som en extremt fin och lågmilad sedanmodell från 1990-talet.

Tyvärr kan jag inte komma ihåg vilken modell det var, och det säger också något om vart jag vill komma. Jag kommer ihåg det pedantiska skicket, den välskötta exteriören, den polerade lacken, den städade interiören, den kompletta serviceboken (stämplad på märkesverkstad i 30 års tid!).

Men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad det var för bil.

”Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad det var för bil”

Just den bilen tror jag kan vara Sveriges kanske mest svårsålda. Den var inte särskilt spännande eller nyskapande när den var ny och den är det verkligen inte nu heller. Kanske var det en Mazda 626, kanske en Hyundai Accent. Eller möjligtvis en Nissan Primera?

Eftersom den var i så fint skick låg prislappen dubbelt eller tredubbelt högre än alla andra liknande bilar. Den hade hamnat i en rävsax: tillräckligt fin och dyr för att köpas av någon budgetbilist för fulkörning, men heller inte tillräckligt intressant för att funka som entusiastbil på klassikerträffen.

Jag roade mig med att ta fram en graf för hur bra skicket måste vara för att bilen ska vara lättsåld i olika prisklasser. 30 000 kr? Då är mekaniken viktigast. Hål i förarstolen eller rost på framskärmen är det inte så många som kommer klaga på.

Men 300 000 kr? Då vill det till att skicket är ett helt annat. Ingen spilld glass i baksätet där, inte!

Just den här bilen var alltså alldeles för fin för sitt eget bästa och jag led verkligen med säljaren som säkert blivit bombarderad med låga bud. Han kanske tvingas ”fula ner” den med plåtfälgar, doftgranar och en repa längs sidan för att få iväg den…

Läs också: Oväntade vändningen: Bakhjulsdriften gör comeback

Ämnen i artikeln

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.