Bild
Nästa artikel
Krönika

Begbilen som investering: Fyra gånger dyrare på en förmiddag

Publicerad 2021-03-21 06:49 (uppdaterad 2021-03-21 06:50)
Det är inte helt enkelt att sätta rätt pris på begagnatbilen – särskilt inte när bilbytarklådan slår till.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Krönikan publicerades första gången 2011.


I början av april sätter klådan in som ett brev på posten och plötsligt står man där med foten i handklaveret. 

Bilbytarklådan. Den börjar i pannan, lite till höger om det ebbande hårfästet. Ja, där! Krafsa där och sjukan är snart spridd över kroppen. Förr än man anar är beslutet fattat, om än inte dess innebörd. Nu bör det vara dags att byta bil. Igen. 

Det är samma ritual, år ut och år in. Vinterbilen, den man köpte i november med avsikt att verkligen behålla länge, ska nu väck. 

Jag vill ha en blixtsnabb, problemfri affär och tänker alltså annonsera ut BMW 320i 1984, 11 500 mil, för, tja, jag säger sju å fem. Då är den såld på en pisskvart och jag kan klafsa ut i de snöbefriade jaktmarkerna med synen fri. Som den står, sju å fem.

Fast jag har aldrig kunnat sälja en smutsig bil. Jag drar fram högtryckaren ur vinteridet och tvättar av karossen i bronzitbeige. Tusan, den har ju klarat vintern perfekt?! Rostfri! Nittionio procent. Kan det bero att jag spolat av den varje dag, över och under och i hjulhusen? Åtta och fem får det bli, det ser man ju hur resten av E30-högarna på Blocket ser ut. Bedrövliga. Åtta och fem. Nio.

Smågnolande börjar jag småpolera, ho hum, lite dutt här och ett gnugg där. Skinande! Tio, varken mer eller mindre. Å fem. Nä, elva å fem, då tror folk att de kan pruta till tio. Ha!

”Jag sätter trettio jämnt och låter telefonen ringa”

Nu det kritiska momentet. Hjulen. Ska jag skifta till sommarhjul? Det ser ju onekligen bättre ut på bilderna på Blocket. Jag räknar på tiden och arbetskostnaden och hamnar på tolv och fem vilket vi alla vet är det samma som 13. Det är ju för tusan BMW:s original lättmetall diamantfälgar och finfina Continentaldäck. Jättefina. Tretton å fem.

Jag kör en sväng, det är som att ha fått på sig nya kläder, en ny päls, man blir liksom sugen på, ja, på vad som helst så jag åker och byter olja. Syntetisk förstås, drygt fyra liter, rakt ner. Och så ett originalfilter på det, jag byter verkligen inte ut min BMW bit för bit. Fjorton. Fjortonåfem, då har du motortvätten given in i priset.

Insidan av rutorna putsar jag när jag ändå håller på och slabbar här i OK-hallen. Dammsugaren var visst ledig och nu snablar den girigt i sig vinterns grus. Var mattorna fina? Jag kastar snöborsten i skuffen, isskrapan i handskfacket, klämmer fram den årsgamla Autosoltubens sista suck på stötfångarna och trasslar runt sörjan så att de vita trådarna som vanligt snor in sig överallt bland listerna, i gummit på hörnen och i strålkastartorkarna. Sa jag att de fungerar? Med duschar och allt. Femton tusen, p o k.

Ingen säljare jag hört talas om har ändå korrekt uppfattning om vad den egna bilen är värd så vi säger 16 tusen. Höhö, en liten rövare så här på upploppet.

”Ingen verkligt seriös säljare skriver något så fult som 17 i annonsen”

Ska vara 16 å fem, jag bytte ju vindrutespolarmotor i december. Där fick du den billigt. Förresten, 17 ska jag ha, det blev ju nya belägg fram också. Sjutton, det blir bra, då märks det att det är ett fint exemplar. Titta bara på hur de andra E30-liken ser ut?! Rostiga längs skärmar och trösklar, rost under vindrutan, söndertrimmade, omlackerade med pensel eller dammsugare, urskogar av Wunderbaum i backspeglarna och allehanda misslyckad vedbodtrimning till höger och vänster. Här har du prima vara i originalförpackning, sjutton papp. 

Ingen verkligt seriös säljare skriver något så fult som 17 i annonsen, 17 å fem ska det stå.

Å andra sidan. Vi har nu vår i luften, köptarmen fullkomligt korvar sig på var och varannan. Det är klart att jag ska dra till med 20 jämnt, känn draget. Och när jag bytte de där beläggen var väl ett nytt ok med på fakturan? Jag kollar i bilpärmen – jovisst – och det kostade tre tusen. Lite avrundning på det och nu har vi 25.

Tjugofemtusen kronor. Billigt. Jag undrar hur många 320i 1984 det förresten finns till salu? Was? Null und nichts? I hela riket? Jag sätter trettio jämnt och låter telefonen ringa. Trettitvååfem, det är högt, visst, men inte helt utanför bettgränsen för den som vet vad han vill ha. Och på den nivån kan det bli fråga om prutning. Jag betonar, viss prutning. 

Från höger blir jag lägligt erbjuden en treekrad, läderklädd sportratt, original förstås. Tänk in den på annonsbilderna och 35 är inom räckhåll, jag skriver alltså trettifemåfem i rutan här och vill särskilt betona att den fullstämplade serviceboken höjer värdet med omkring …

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.