Alla som någon gång råkat ut för en olycka med sin bil vet vilket jobb man får med försäkringsbolaget. Mazdas 4 703 bilar från det kapsejsade fartyget Cougar Ace, fick inte komma ut på marknaden. De skulle skrotas.
Samtalen med försökringsbolaget tog nästan två år. Bolaget löser in bilarna för 103 miljoner dollar. Enda kravet var att de aldrig skulle få komma ut på marknaden som nya bilar, enligt en artikel i Wall Street Journal.
Det var för ganska precis två år sedan som biltransportfartyget Cougar Ace på sin resa från Mazda-fabrikerna i Hiroshima till USA, kapsejsade i Stilla havet. Fartyget sjönk inte, men fick 60 graders slagsida. Många av bilarna förblev oskadda i plåten eftersom de står fastspända, men hur de såg ut invändigt, hur krockkuddar och elektronik fungerade efter lång tid ombord , utsatta för väder och vind, visste ingen. Man ville inte riskera att bilarna kom ut på marknaden i likhet med massor av bilar från New Orleans efter orkanen Katrina, vilka såldes som fabriksnya i Latinamerika.
Nu finns ett företag i Portland, Oregon, som åtagit sig att skrota samtliga 4 703 Mazda.
Att skrota bilar är inget större problem, egentligen, men så många nya bilar har aldrig skrotats tidigare. Ett av de stora problemen var hur man skulle gå tillväga med krockkuddarna. Varje bil innehöll sex krockkuddar. Varje kudde tog ungefär 5 minuter att göra obrukbar - en halvtimme per bil. 4 703 bilar, en halvtimme per bil, det blir, om man jobbar 24 timmar per dygn, bara 98 dygn för krockkuddarna.
Efter lite funderande kom man på en metod att aplicera en krockkuddedetonator i varje bil så att en man kunde går runt och smälla av krockkuddar på löpande band.
Andra problem var katalysatorerna i bilarna, vars innehåll av ädelmetaller har ett värde av hundratals dollar per styck. Beväpnade vakter vakar över ett mindre berg av katalysatorer medan bilarna går till en "normal" förstörelse i jättelika pressar som gör dem till små paket, vilka lastas ombord på en båt som för dem tillbaka till Japan där de ska smältas ner och bli till - nya bilar.
Det var för ganska precis två år sedan som biltransportfartyget Cougar Ace på sin resa från Mazda-fabrikerna i Hiroshima till USA, kapsejsade i Stilla havet. Fartyget sjönk inte, men fick 60 graders slagsida. Många av bilarna förblev oskadda i plåten eftersom de står fastspända, men hur de såg ut invändigt, hur krockkuddar och elektronik fungerade efter lång tid ombord , utsatta för väder och vind, visste ingen. Man ville inte riskera att bilarna kom ut på marknaden i likhet med massor av bilar från New Orleans efter orkanen Katrina, vilka såldes som fabriksnya i Latinamerika.
Nu finns ett företag i Portland, Oregon, som åtagit sig att skrota samtliga 4 703 Mazda.
Att skrota bilar är inget större problem, egentligen, men så många nya bilar har aldrig skrotats tidigare. Ett av de stora problemen var hur man skulle gå tillväga med krockkuddarna. Varje bil innehöll sex krockkuddar. Varje kudde tog ungefär 5 minuter att göra obrukbar - en halvtimme per bil. 4 703 bilar, en halvtimme per bil, det blir, om man jobbar 24 timmar per dygn, bara 98 dygn för krockkuddarna.
Efter lite funderande kom man på en metod att aplicera en krockkuddedetonator i varje bil så att en man kunde går runt och smälla av krockkuddar på löpande band.
Andra problem var katalysatorerna i bilarna, vars innehåll av ädelmetaller har ett värde av hundratals dollar per styck. Beväpnade vakter vakar över ett mindre berg av katalysatorer medan bilarna går till en "normal" förstörelse i jättelika pressar som gör dem till små paket, vilka lastas ombord på en båt som för dem tillbaka till Japan där de ska smältas ner och bli till - nya bilar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.