Klassiska bilmärken: Willys

Ganska ofta har det under bilhistoriens gång krånglats hit och dit med företagskonstellationer som gjort det alldeles omöjligt för eftervärlden att hålla rätt på vad som varit vad. Tänk bara på British Leyland, eller BMC, eller vad det nu hette under den period som kan tänkas intressera just dig! Tänk också på Willys och det finns komplikationer du knappt ens anar!

För att inte trassla till det alldeles handlar denna lilla text om personbilarna från Willys. Sista gången ordet Jeep nämns var tidigare i denna mening.

John North Willys gjorde sig vid förra seklets början en vacker slant som automobilhandlare i Elmira, New York, USA. År 1907 kunde han därför kliva in i en biltillverkare med ekonomiska problem, ett företag i Indiana. Efter en rask namnändring 1908 hette firman Willys-Overland Co och bedrev sin billtillverkning Toledo, Ohio.

Två bilserier byggdes nu, den ena kallad Willys, den andra Overland. Willys-bilen var en aning dyrare, men skulle aldrig bli ett riktigt ”fint” och dyrt märke. Lustigt nog försvann Willys-namnet 1910 men herr Willys fortsatte med att sälja bilar kallade Marion och med att bygga Overland i den gamla Pope-fabriken, ännu ett pionjärmärke.

1914 återkom hans eget efternamn i form av Willys-Knight, vilket innebar att bilarna hade viskande tysta så kallade dubbelslidmotorer utvecklade av en herr Knight. Fast egentligen var detta en Edwards-Knight, ett märke som Willys köpt rättigheterna till.

Det kan verka hattigt men faktum är att koncernens Overland snart förde upp företaget till en andra plats, efter Ford, i den amerikanska försäljningsstatistiken. Under krigsåren, som ju var färre för USA:s del, byggdes såväl 4- som 6- och 8-cylindriga Willys-Knight-bilar.

På ruinens brant
Under 1920-talet tillverkades ett sammelsurium av Overland- och Willys-modeller. De sålde riktigt bra, som billiga bilar ofta gör. Omkring 1930 var raka åttor på modet i USA, även för relativa lågprismärken, men affärerna gick inte bra och slidventilmodellen försvann 1932.

Åren 1933–36 hängde firman på ruinens brant och den enda Willys-bil som byggdes var en liten 4-cylindrig modell kallad 77, en tidig kompaktbil skulle man kunna säga. En moderniserad version kom 1937 och 1941 ännu en. Nu kallades bilen Willys-Americar.

Under kriget blev Willys tillsammans med Ford ansvarigt för ett berömt terrängbilsprojekt, som ledde firman vidare under hela 50- och 60- och ännu fler tal. Namnet Willys användes i ganska många år men som renodlad personbil gästspelade Willys-namnet för sista gången med början 1952.

Då lanserades en ganska tilltalande, fast kanske litet utslätad, tvådörrarsmodell som erbjöds dels med fyra dels med en 2,6-liters sexa med halvtopp. Bilen hade självbärande kaross och kom till Sverige via Scania-Vabis, som hade generalagenturen för terrängbilen.

Som 1953 års modell gick den också att köpa i fyrdörrarsutförande. Just 1953 köptes företaget av Kaiser, som felaktigt kanske trodde sig ha vind i seglen, eller åtminstone hoppades kunna rädda sig med Willys hjälp.

Fortsatte i Brasilien
Den amerikanska tillverkningen av Willys Aero upphörde 1956 men detta var ändå inte slutet för både utveckling och produktion fortsatte vid Willys-Overland-fabriken i Brasilien. Där, långt ner i Sydamerika, fortsatte man att bygga Willys-bilar ända till 1967.

Fränast av alla var Willys Interlagos, som i själva verket var en Alpine-baserad sportvagn. Dessutom försökte Willys att komma igång med en helt egenkonstruerad GT-vagn, men det ville sig inte riktigt.