Bild
Nästa artikel
Klassiska bilmärken: Pegaso

Klassiska bilmärken: Pegaso

Märket

Spanien har inte gjort sig känt som ett biltillverkande land. Men vänta nu, det stämmer väl inte? Nej just det, för från Spanien kom lyxvagnen Hispano-Suiza, Fiats spanska avläggare Seat och ett par mindre kända märken som Eucort och Ansaldo. Men fränast av alla var naturligtvis Pegaso!

Pegaso finns fortfarande kvar, men tillverkar enbart tunga fordon. Det gjorde man förr också, i början av 50-talet, när man fick för sig att också bygga en lyxig sportvagn.

Spanien behövde skaffa sig litet extra prestige efter allt elände under 1930- och 40-talen, men visst var det lusigt att en statligt ägd lastbilsfabrik plötsligt slog världen med häpnad genom att presentera en svindyr sportvagn med V8-motor och exklusiva, specialbyggda karosserier!

Komplicerad motor
Sportvagnen Pegaso presenterades 1951 och utmärkte sig framför allt för sin onödigt, för att inte säga extremt, komplicerade 2,5-litersmotor med fyra överliggande kamaxlar och torrsumpssmörjning.

Men motorn var inte det enda som var anmärkningsvärt på Pegaso. Bilen var torsionsfjädrad både fram och bak, växellådan var monterad bakom slutväxeln och var femväxlad (normalt var tre eller möjligen fyra växlar på den tiden) men inte synkroniserad, bakaxeln var av de Dion-typ och bromsarna satt baktill inne vid differentialen.

Det påstås också att styrningen var den mest komplicerade som någonsin byggts.

Ungefär samtidigt som Pegaso-bilarna byggdes, 1951–58, tillverkade Fiat sin Otto Vu, som namnet antyder också det en sportvagn med V8-motor. Fiaten byggdes i 114 exemplar och Pegason i 125 ex. Definitiva sällsyntheter alltså.


Bakom varje verkligt udda bil står en lika udda konstruktör.

I fallet Pegaso hette han Don Wifredo P. Ricart och han har gått till historien för denna enda Pegaso-modell, men lika välförtjänt hågkommen är han för sitt föga blygsamma konstaterande att ett genis hjärna icke får skakas om – det var därför han alltid använde skor med rågummisula…

Ingen tävlingsvagn
Ricart var stolt spanjor och hade före andra världskriget under några år varit chefskonstruktör hos Alfa Romeo. Nu, i slutet av 40-talet, hade han satt sig i sinnet att visa det övriga biltillverkande Europa att spansk ingenjörskonst inte var att leka med.

Däri hade han naturligtvis fel, ty de 125 kunderna var ju precis den sortens folk som lekte med sina pengar och bilar!

Man skulle ju kunna tro att Pegaso var som gjord för sportvagnstävlingar, men sanningen är att få av de 125 någonsin satte hjulen på en tävlingsbana, och de få som verkligen gjorde det klarade knappast av uppgiften.

Nej, den formidabla Pegaso var verkligen ingen bil att spöa konkurrenter med, men perfekt för dem som ville synas vid Rivierans vattenhål.

Pegaso var självskriven deltagare i tidens Concours d´Elégance-tillställningar, som till exempel den i San Remo 1954 där en ljusblå Pegaso-cabriolet med vitlackerade hjulhus väckte viss uppmärksamhet.  

Den första typen kallades Z.102 och motorn gav 180 hk utan Roots-kompressorn i funktion och 230 hk med densamma inkopplad.

Z.102 B hade en 210-hästars motor på 2,8 liter medan Z.102 SS var på 3,2 liter och med en maxeffekt på cirka 280 hk. Slutligen fanns typen Z.103 på 4, 4,5 och 4,7 liters volym.

Du hör själv hur tokigt det är: 125 bilar och minst sex motorversioner! Motorer med två Weber-förgasare var möjligen hyfsat enkla att hålla i trim, och kanske de med fyra förgasare också, men motorer med åtta förgasare kan inte ha varit roliga annat än för bilverkstädernas ekonomiavdelningar.

Dyrare än Ferrari
Förmodligen var det excentrikern Ricart som hittade på exteriörfärgernas namn också. En sådan var Pain brulé, bränt bröd, en färg som väl kanske idag skulle kallas mellanbrun metallic.

Allt hos Pegaso-bilarna var uppseendeväckande, också priserna. En Pegaso kosade betydligt mer än en Porsche eller en Aston Martin och var också dyrare än en jämförbar Ferrari, som dock hade V12-motor.

Det finns olika teorier om varför sportvagnstillverkningen upphörde. Tappade överingenjören Ricart intresset? Blev det inga pengar av de dyra bilarna? Förmodligen inte – det var troligen mer lönsamt att bygga bussar och lastbilar.

Taggar: Klassiska bilar,

Kommentarer

#1
truebeliver
2010-10-26 19:31

och allt det här i slutet av 40 talet, försent!! Hispano-Suiza var ett samarbete med schweitz! precis som dagens seat med tyskland! och innan med fiat. och ricart hade jobbat med alfor i italien innan liknar ju alfor från dessa årtal med!

#2
2010-10-27 10:00

Nej, truebeliver, Hispano-Suiza var inget samarbete med Schweitz, däremot var konstruktören Mark Birkigt schweitsare, men all utveckling och tillverkning skedde i Spanien.
Från 1911 sammansattes den också i Frankrike.

Pegaso tillverkades i en av Hispano-Suizas gamla fabriker, men att påstå att den liknar Alfa från denna tid bara för att Ricart jobbat där tycker jag är en grov överdrift.
Pegaso var en helt egen, spansk, konstruktion och har ju hela tiden haft lastbilar och bussar som huvudsaklig tillverkning.

Att Seat ursprungligen var en spansk Fiat var ju av rent skattetekniska skäl, liksom Simca i Frankrike och bör ju inte blandas in som något nedsättande.

#3
SiggeN
2010-10-27 18:36

Schweiz schweizare

#4
SiggeN
2010-10-27 18:36

Schweiz schweizare

#5
truebeliver
2010-10-28 06:39

du vet ingenting du håll dig till dina saab skit bilar iställlet för att kritisera

#6
2010-10-28 18:42

Jo truebeliver, jag kan en hel del bilhistoria, men du är nog lite för ung för att känna till det här.

Och du har ingen rättighet att skriva nedsättande om något lands biltillverkning.

#7
truebeliver
2010-10-28 19:21

ok saabnisse jag tar tillbaka det jag sagt ber om ursäkt .ja är 36 år. saab är bra bilar och säregna bilar, med eget stuk, individualitet o.s.v. du har helt rätt jag kan bara inte kontollera mina nerver ibland. när folk skriver konstiga inlägg.

#8
2010-10-29 22:49

truebeliver, no hard feelings, men jag reagerar alltid lite negativt när det kommer upp felaktigheter i historien.
Pegaso var ju speciell och man tog fram den förmodligen för att visa att man kunde göra något annat än lastbilar och bussar.

Men med Hispano-Suiza är det annorlunda.

Det var på 1920-talet världens absolut bästa bil när det gällde kvalitet och teknik.

Man hörde verkligen till "the upper crust"

Bl. a. Rolls-Royce köpte licenstillverkning av många patent som Mark Birkigt ägde.

Berömda biltillverkare som Bugatti och Isotta Fraschini låg steget efter i anseende och t.ex. Mercedes- Benz var långt ner på stegen i jämförelse.

Men det var då det.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.