Klassiska bilmärken: Citroën

André Citroëns anor kan spåras ända bort till Polen men det var i Frankrike han verkade och det var där han avled, fattig och nerbruten, just som hans epokgörande modell med framhjulsdrift började nå verklig framgång. Ja, det är verkligen en sorglig historia.

Ljusreklam på Eiffeltornet
1919 byggdes den första Citroën-bilen och den var i stort sett så konventionell som en bil kunde vara vid denna tid. Stela axlar, fyrcylindrig sidventilmotor och treväxlad låda med spaken i mitten.

Alltihop krönt av karosser byggda på trästomme. Bilarna såg inte oävna ut – det var uppenbart att herr Citroën förstod att anlita duktigt folk till alla delar av verksamheten.

Så bra lyckades lanseringen att man redan 1921 byggde 10 000 bilar. Citroën blev en föregångare när det gällde marknadsföring. Sålunda fick hans halvbandvagnar enorm uppmärksamhet när de genomkorsade Sahara 1922–23, vilket ingen bil tidigare lyckats med.

Under många år hade Citroën en anslående ljusreklam på Eiffeltornet – det är klart att bilarna såldes i stora antal!

Ända fram till 1934 byggde Citroën helt konventionella bilar men det året lanserades den framhjulsdrivna modell som skulle byggas ända till 1957. Det var en relativt stor vagn med självbärande kaross, utmärkta vägegenskaper och ett utseende som tilltalade de allra flesta.

Åtskilliga versioner tillverkades på flera hjulbaser. I begynnelsen var alla bilarna fyrcylindriga men efter några år presenterades B15 med sexa. Förutom fyrdörrarsvagnarna såldes även mycket eleganta cabrioleter och coupéer, dock inte efter andra världskriget.

Kultbil med nio hästkrafter
På Paris-salongen hösten 1948 presenterades den i mångas tycke gräsligt fula 2CV. Det var en fantastisk liten bil med självbärande konstruktion, sammankopplad längsgående spiralfjädring och fyrväxlad, helsynkroniserad låda.

Självklart var bilen framhjulsdriven. 2CV klarade lätt terräng och vägde nästan ingenting. Den var inte snabb och de första motorerna (tvåcylindrig luftkyld boxer) gav bara nio hästkrafter, men en kultbil var född!

1954 begåvades de sexcylindriga vagnarna med nivåreglering och vätskefjädring, en finess som var en av de mest intressanta på nästa stora satsning, DS- och ID-bilarna som först visades 1955.

”Paddan” kom de att kallas i Sverige och kvaliteten de första åren var usel – men vilken fantastisk bil det var! Komforten var fullkomligt sagolik, och inte bara för att mattorna tycktes decimeterdjupa (sådana fuktsamlare de kunde bli!). Citroën har sedan dess inte lyckats göra en mer komfortabel bil, och ingen annan heller.

Snabb och smidig var Paddan också – 1959 vann en Citroën Monte Carlo-rallyt.

1961 lanserades AMI-6, som var en utveckling av 2CV. Utan tvekan var det en av världens fulaste bilar, men det spelade ingen roll; försäljningen gick bra ändå.

Samma motor i 32 år
Citroën må ha varit nyskapande på många sätt men aldrig när det gällde motorerna. Först 1967 avlöstes den motor som satt i ID och som använts sedan 1935. DS-modellen blev efterhand starkare och snabbare och fick dessutom från 1968 ett litet annorlunda utseende framtill.

Då begåvades bilen nämligen med ett strålkastararrangemang där lyktorna rörde sig på kommando av ratten. Fiffigt men inte först i historien.

SM hette den tämligen fantastiska GT-vagn, som Citroën lanserade 1970 efter att ha blivit delägare i Maserati. Motorn var samma sexa som satt i Merak. Konstruktionen var avancerad men dessvärre föga pålitlig.

Flera mindre bruksbilsmodeller kom också under 60- och 70-talen, men mest revolutionerande var nog att Peugeot tog över Citroën i mitten av 70-talet, ungefär samtidigt som Paddans efterträdare, CX, var på väg att lanseras.

En liten krumelur på slutet: Citroën-bilar har byggts i åtskilliga länder, bland annat i det forna Jugoslavien. Där kallades bilarna för Tomos, precis som de inhemskt byggda Puch-mopederna!