Bild
Nästa artikel

Klassiska bilmärken: Glas

Märket

I likhet med åtskilliga andra bilbyggare startade Hans Glas GmbH sin verksamhet med att tillverka jordbruksredskap. Detta hände sig i staden Dingolfing i tyska Niederbayern. Firman grundades redan vid 1800-talets mitt och blev mycket framgångsrik. Trots det dröjde det ända till 1951 innan företaget gav sig in på området motordrivna fordon.

Man gjorde det med besked, fast på ett litet annorlunda sätt. Skotern Goggo byggdes åren 1951–54 och var en jätte, nästan en bil på två hjul. Firmans första någorlunda riktiga bil var desto mindre.

Den hette Goggomobil och var i produktion från 1955 till 1969, just den tid då det tyska undret behövde bilar i alla klasser och storlekar.

Goggomobil såldes dels som vanlig tvådörrarsbil, dels som en marginellt fräsigare coupé. Den lilla bilen var inte mycket större än en Messerschmitt men den hade i alla fall fyra hjul.

Dock måste man säga att nästa satsning från firman, nämligen Glas Isar, var mycket mer en riktig bil. Medan Goggomobil haft en osande tvåtaktsmotor hade Isar en fyrtaktare, fast liksom i föregångaren var motorn tvåcylindrig, här av boxerkonstruktion.

I Goggomobil satt motorn bak men i Isar var motorn frontmonterad och antingen på 584 eller 688 kubik. 20 eller 30 hästar levererades vid ganska höga varv.

Tämligen kantig
1962 kom en ny serie med modellerna 1004, 1204 och 1304, i produktion till 1967. Här bjöds raka fyror med överliggande kamaxel, ovanligt goda prestanda (så länge motorerna höll!) och till och med en kaross av kombi-coupé-typ.

Få biltillverkare har som Glas så målmedvetet och på så relativt kort tid jobbat sig upp från storleksklass till storleksklass. Hösten 1963 visades på Frankfurt-salongen ännu en modell och den måste ha överraskat ganska många bilintresserade.


Glas 1700 kallades den och modellbeteckningen syftade naturligtvis på cylindervolymen. Bilen var i storlek som en BMW 1500/1800 och var på många sätt ganska lik dem.

Karossen var tämligen kantig och ritad av italienska Frua. Serietillverkningen startade först ett år senare och i juli 1965 lanserades en tvåförgasarmodell kallad 1700 TS.

Dessvärre stod inte allt rätt till med pengaflödet. Visserligen hade firman byggt drygt 40 000 bilar i 1004–1304-serien, men 1700-modellen hade kostat en hel del att utveckla. Det hade märkets kanske allra vackraste modell också gjort. Den kallades först 1300 GT och senare med större motor 1700 GT.

Även här hade Frua ritat karossen, en snygg liten coupé, som började byggas i mars 1964. Det var för övrigt Frua som också byggde karosserna. Totalt blev det 5 378 exemplar. De sista av dem tillverkades sedan BMW 1966 räddat firma Glas undan total bankrutt.

Amibitiöst tänkt
Namnet Glas 1700 GT fick faktiskt leva ett år till men sedan var det dags att byta namn till BMW 1600 GT. Motor, växellåda och bakaxel kom nu från BMW 1600 TI. Bara 1 255 sådana vagnar byggdes, riktiga rariteter alltså.

Men det finns ännu en Glas att berätta om, nämligen den mest ambitiöst tänkta av alla. Den kallades 2600 V8 och var en Gran Turismo av klassisk fason.

Fast den korta hjulbasen, bara 250 cm, gjorde inte mycket för att försköna den Frua-ritade karossen. Inte heller blev vägegenskaperna speciellt bra med de stora överhängen både fram och bak.

Motorn på 2,6 liter var i allt väsentligt konstruerad hos Glas och man hade planerat att senare öka storleken till tre liter. Glas-coupén kallades nästan från presentationen 1965 för ”Glaserati” och tillverkningen startade i augusti 1966.

Tre månader senare tog BMW över ruljangsen och produktionen lades ner i början av 1967. Men mellan september 1967 och maj 1968 byggdes bilen igen, nu med trelitersmotor och BMW-emblem, onekligen ett erkännande.

Kommentarer

#1
2010-11-10 09:28

Jag hade en granne som köpte en Glas 1304CL,
Det var ju en av de första modellerna med gummisnoddskriven kamaxel.
"ovanligt goda prestanda (så länge motorerna höll!) "
Det var just det, den här gick 1500mil innan remmen gick av, totalras!

#2
2010-11-10 19:25

ag har haft ett antal udda bilar och bland den 3 st Goggomobiler (250/300/400 cm3). Roliga bilar men den sista (400) gick inte att köra över 80 km/tim då den hotade att skaka sönder. Växellådan var tvärvänd och osynkroniserad vilket i början gav en nervös känsla vid nedväxling (ingen varvräknare där minsann). En mörk vinternatt lossnade den ena bakaxeln vilket medförde att Goggomobilen en kort stund hoppade stavhopp. En annorlunda bil. Bilen välte och jag kravlade mig upp genom passagerardörren. Dagen efter såldes min sista Goggomobil.

#3
palle
2010-11-11 19:58

Efter 1 år med motorcykel (kallt!) hade jag två Goggomobil i följd under 2:ra halvan av 50-talet. Jag behövde åka mellan bostaden 21/2 mil utanför sta`n och KTH mm. Denna billiga plåtlåda med 4 hjul fyllde i allt väsentligt sin funktion. Den stora svagheten var dåliga lager i motorn som var ganska dyrt att reparera. Dessutom var Goggon mycket överstyrd och svår i vinterväglag. Växling såväl upp som ner lärde jag mig göra utan att koppla ur, bara att lyssna på varvet! En intressant erfarenhet att ha haft ett så enkelt fordon tycker jag, men med dagens säkerhetskrav är det naturligtvi uteslutet.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.