Hastighetsmätarens spännande historia – från 1888 till i dag

Veglia Borletti var en berömd italiensk mezzosopran och filmvamp, född i Neapel 1888. Hon slog igenom på vita duken strax före första världskr…

Nej, vänta nu. Det där var rent hittepå. Ursäkta. Men har du ägt en äldre italiensk bil? Då har du nog stirrat på hastighetsmätaren och filosoferat över vad ”Veglia Borletti” står för. Eller ”Smiths” i en engelsk bil? ”VDO” i en tysk? ”Jaeger” i en fransk?

Funnes det rättvisa här i världen skulle det även stå ”Josip Beluši” i allihop. Denne kroat räknas som hastighetsmätarens skapare. Belusic kom från staden Labin i Istrien, studerade i Wien och fick 1888 patent på en ”velocimeter” som mätte aktuell hastighet och avverkad sträcka. För detta belönades han med förstapris i en uppfinnartävling i Paris 1890.

Hastighetsmätare har varit lagkrav i Sverige sedan 1 juli 1955 men slog igenom långt tidigare när automobiltrafiken blev så omfattande att den behövde kontrolleras. Vägen dit var lång. Ända sedan människan började röra sig över längre sträckor har hon försökt mäta förflyttningarna. Romarna gjorde räknemärken i trähjulen på sina vagnar för att mäta sträckor och noterade antalet hjulvarv under given tid för att få fram medelhastigheten. I Kina användes trumljud på 200-talet e. Kr. En arm kopplad till ett vagnshjul slog mot ett trumskinn efter givna längsintervall, sedan räknades antalet trumslag per tidsenhet.

Runt förra sekelskiftet hade en Arthur P. Warner i USA tagit fram (som ett av sina mer än 100 patent) en ”cut-meter” som mätte skärmaskiners hastighet i industrin och vidareutvecklade den för automobilbruk. Oldsmobile Curved Dash var förmodligen först med hastighetsmätare, 1901. Snart hade varje amerikansk bil en sådan som standard eller som extra, nio av tio från Warners.

Runt 1920 flyttade mätningen in i växellådan, till vilken en flexibel vajer med roterbar kärna var kopplad i ena änden och till en spiralfjäder och visarnål i en mätare i den andra, på instrumentpanelen. En permanentmagnet i mätartavlans ände av vajern placerades i en ”klocka” (”speed cup” på engelska) upphängd så att den kunde vrida sig och påverka hastighetsmätarens visare. När magneten roterade bildades virvelströmmar i klockan, vilken vred sig efter magnetens rotation.

Elektroniska mätare har pulsgivare på växellådans utgående axel och en mätare för antalet pulser efter bilens fart. Aston Martin Lagonda 1976 var tidigt ute, med hastighetsmätaren placerad i en ”tv-skärm”. Denna hade tyvärr en benägenhet att slockna strax efter leverans …

Nationella särdrag uppkom snabbt. Klassiska engelska mätare krävde vita, distinkta siffror på svart botten, amerikanska femtiotalare hade gärna något jukeboxskimrande. Tysk mätartradition betonade tydlighet men också viss leklusta. Minns du den stående mätaren i Mercedes ”fenmodeller” och i DKW? Eller termometern i Opel, där grön färg rullades upp i låg fart, orange i mellan-hastighet och rött i landsvägsfart (se nedan)?

Somliga bilar av olika märken har haft närmast identiska mätare, Pontiac 1946-48 och vår egen Volvo PV 1950-57 till exempel. Det är i stort sett bara språket och mätarskalorna som skiljer.

»Runt 1920 flyttade mätningen in i växellådan.«

I vår tid har formgivarna gränslösa möjligheter. Efter 1980-talets nybörjarglada kaskader av digitala drömskärmar, pepprade med staplar, diagram, kurvor och solfjädrar har vi vant oss vid head up-display och pekskärmar. Först med head up-display var nog Oldsmobile Cutlass Supreme och Buick Reatta 1988, den senare även försedd med världsnyheten pekskärm.

Vår påhittade filmvamp då? Vegliga Borletti skapades när familjen Borlettis klock- och mätarfabrik (grundad 1897) köpte konkurrenten Veglia som börjat sin produktion under 1900-talets första år. Det sammanslagna företaget köptes i sin tur av Magneti Marelli 1987 och namnet Vegliga Borletti försvann i instrumenten på senare bilar.