Dubbla räckvidden med ny batteriteknik

Med given laddeffekt så tar dubbelt så hög batterikapacitet givetvis dubbelt så lång tid att ladda - det går inte att ändra på. Och när man laddar hemma så har man i regel väldigt begränsad laddeffekt - ofta max 230 V/10 A. Det ger drygt 1 mils körning per laddtimme om man skall approximera. Visst kan man många gånger snabbladda med det kräver snabbladdningsstationer vilket nog inte nån kommer att ha hemma även om man skulle kunna trimma upp laddeffekten genom att ladda med 3-fas 400 V och kanske i bästa fall 16 A - utan att behöva teckna sig för kraftfullare elabonnemang. Men i praktiken är det nog i de flesta fall 230 V/10A som gäller för "hemladdare". Fast sätter man bilen på laddning när man kommer hem för dagen så hinner man säkert ladda i för minst 10 mils körning till nästa morgon och det är ju ungefär 3 gånger så mycket som våra bilar går i snitt per dag. Men visst - för de som kör långa sträckor varje dag är det ju fel lösning.

Jag tror inte att det skulle vara så stora laddproblem för de som bor i villa, då går det säkert att använda 400V och 16 A, det blir nog värre för miljöpartisterna som bor mitt i storstäderna, där blir det nog svårt med laddning, men det är klart de behöver ju ingen bil, det går ju lika bra att åka taxi som Yvonne Ruwaida.

öset, visst Andrea Rossis energikälla med kall fusion skulle man givetvis använda :-)
Kanske den största lurifaxen i modern tid. Men han lyckades lura till sig en hel del pengar från naiva forskare och deras institutioner.

Tämligen omöjligt att spekulera över denna batteritekniks fördelar och nackdelar när det inte finns ett endaste exempel kommersiellt tillgängligt. Som nån redan nämnt så tog det väldigt många år innan ens LiIon-ackar började användas i fordon så minst 10 år är nog ett bra grundtips - efter att det finns att köpa i handeln. Efter LiIon har det ju kommit både LiPo och LiFePO4 som även dessa har använts många år kommersiellt i andra applikationer men inte hittat ut till bilar ännu - av olika anledningar.

Hur snabbt batteriet går att ladda bestäms av batteriets mot-EMK. Även om man ökar på laddeffekten så finns det en begränsning.
Ladd- och batteribytesstationer kommer förhoppningsvis att byggas ut och standardiseras. Laddning kommer förstås att vara billigare än batteribyte, men bilen kan ju själv rekommendera vad som är lämpligt med tanke på resmålet.

Förmågan att ta emot hög laddeffekt och likaså avge hög effekt bestäms till stor del av ackumulatorns inre motstånd (Ri) och den kemi den är uppbyggd på - och inte minst den säkerhetsmarginaler man jobbar med för aktuell kemi. Men i praktiken är det nog den bristande tillgången på hög laddeffekt som begränsar snabbladdning av batterier med högt energiinnehåll hemma i garaget.

Och man sa samma sak om supraledare för 10 år sen... ´man har lyckats skapa ett...´ och ´det tar så och så många år att...´ kom med en gångbar nyhet, tack. Vad tillverkarna drömmer om eller hoppas på får de behålla för sig själva... drömmar kan man nämligen inte säljas... och även om det skulle gå skulle det bli ganska få köpare :)

Om jag fått en tia varje gång jag läst om en "revolutionerande" batteriteknik så hade jag kunnat sluta jobba för länge sen känns det som. Jag tror det när det ligger på hyllan och går att köpa.
Fram tills dess så är det bara labb-råttor som försöker hausa sin forskning för att få mer riskkapitalpengar.

Bleh. Boooring.