Bild
Nästa artikel
Broschyren

Lamborghini Countach – ett fartvidunder med rymdkänsla

Publicerad 2021-01-06 19:03 (uppdaterad 2021-01-06 19:05)
Debuten skedde redan 1971 men först tre år och en uppbrunnen motor senare kunde första bien levereras.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Automobil 2006.


Ju mer oansenlig bil, desto större svada i broschyrerna.

Katalogen för Lamborghini Countach LP500 Quattrovalvole är på 20 sidor och innehåller nästan ingen text alls. »Fascination and power« samt »It is a Lamborghini« är allt läsaren bestås med, plus tekniska data. Resten får man tänka sig själv, med hjälp av bilderna.

Somliga av dessa är en smula förbryllande, antagligen frukten av att art directorn just gått en kurs i friläggningsteknik. Eftersom året är 1985 hade den stackaren kanske inte alltför mycket Photoshop eller andra verktyg att tillgå, resultatet är om inte annat än smula bisarrt.

Å andra sidan, vilken bil skulle kunna se ut att sväva över Månen med hedern i behåll om inte just den makalösa Countach. Visserligen hade Ferrari året före presenterat Testarossa men i fråga om rå utstrålning sökte Lamborghinin fortfarande sin like.

Debuten skedde redan på Genèvesalongen 1971, då den gula prototypen LP 500 Countach stal all uppmärksamhet. LP var förkortningen för Longitudinale Posteriore, alltså längsmonterad »drivlina« till skillnad från Miura som ju hade tvärställd.

Miura hade dock gjort sig ökänd som lynnig i riktigt hög fart; fronten kunde lätta eftersom det inte var så mycket bevänt med aerodynamiken och viktfördelningen. I Countach lät konstruktören Paolo Stanzani det nya drivpaketet, en femlitersmaskin nästan uteslutande byggd av magnesium och aluminium, inledas med växellådan alldeles bakom stolarna, följd av motorn och så slutväxeln längst bak. Denna var förbunden med växellådan via oljesumpen.

Resultatet blev en bättre viktfördelning och stabilitet. Eftersom växelspaken satt rakt ovanpå lådan fick man en helt annan växlingsprecision än i Miura med sina långa länkage.

Nå, det där tänkte nog inte salongsbesökarna så mycket på, det var ju den otroliga designen som satte känslorna i svallning. Bertone, närmare bestämt Marcello Gandini, hade ritat och i ett nafs blev så kallade saxdörrar ett begrepp i världen, liksom kilform ett krav för att en sportbil på 1970-talet skulle vara något att komma med.

Innan produktionen kunde komma i gång fanns det mängder av tekniska problem att lösa, inte minst kylningen av motorn och Ferruccio Lamborghinis ganska trassliga affärer. Dessa hade 1972 medfört att han sålde 51 procent av sitt företag till den schweiziske Lamboimportören Rossetti, men han behöll dock den verkställande makten.

Året därpå, 1973, började bilen tillverkas, med diverse karossändringar jämfört med prototypen och med de typiska ventilationsslitsarna »naca ducts« på karossidorna. Framför allt blev det ingen femlitersmotor, den brann upp i prototypen och ersattes snabbt med en fyralitersmaskin ur Lamborghinis ordinarie sortiment.

Inte förrän i april 1974 levererades den första seriebilen till en kund i Milano. Ytterligare 22 bilar hann man sälja det året. Quattrovalvole-modellen i vår broschyr (tack för lånet, Fredrik Romare!) hade inte mindre än 455 hk ur sin maskin på 5 167 cm3, bra mycket mer än till och med den återuppståndna Ferrari 288 GTO som bara mäktade 400 hk.

Totalt byggdes 1 999 exemplar av Lamborghini Countach, i fem olika grundserier.

Läs också: Renault Sport Spider: ”90-talets roligaste bil för rimliga pengar?”

Kommentarer

#1 • 2021-01-06 20:30
Axel61

Det är LP400 som är den tidlösa versionen, utan alla spoilers och vingar. Den formen går aldrig ur tiden!

#2 • 2021-01-07 10:07
Roger Skagerström1

Det är dock den på bilden (LP5000 motsvarande) som är snygg. LP400 ser mest ut som en vulgär dörrstopp.

#3 • 2021-01-07 17:37
Carl Trefalt

Inte den vackraste sportbilen.

#4 • 2021-01-06 22:41
milkylainen

Pojkrumsaffisch nr 1 i kategorin bilar under 80-talet... :)

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.