Bild
Nästa artikel
Volvos lansering av 343 – fick växelväljaren i handen

Volvos lansering av 343 – fick växelväljaren i handen

Backspegeln

”Det var första och sista gången jag bekantade mig med en ny Volvo i 300-serien”, skriver Calle Carlquist.

Under sportlovet 1976 befann jag mig i Åre. Mot slutet av veckan gick jag in på OK-macken för att betala i kassan och möttes av vidstående omslag i tidningshyllan:

Två svävande bruna bilar med egenartat utseende och en brun kulör som etsade sig fast. En Volvo sades det, men det var bara den snedställda ribban i grillen och de stora, klumpiga stötfångarna som tydde på det.

Volvo 343 DL 1976, komplett med ”lerduvenavkapslar”, de Dion-bakaxel, halvkombilucka och Variomatic remdrift kopplad till en 1,4-liters Renaultmotor på 70 hk. Ursprungligen en Daf, projekt 900, men Volvo hade stegvis köpt in sig i märket och ägde 1976 tre fjärdedelar av det hela och trodde på succé. 

”Bäva månde konkurrenterna!” löd också rubriken inne i Vi Bilägares stora artikel i nummer 5/1976. ”En mycket tilltalande utformning av typ kombikupé. Volvo 343 kan bli en braksuccé.” skrev den entusiastiske reportern. 

”Daf-folket har gjort det mesta på den här bilen, berättar civilingenjör Gerhard Salinger på Volvos konstruktionsavdelning. Vi valde ut den modell av fem vi ville ha, och har sedan tillfört säkerhetskunskap och provningsresurser. Resten har holländarna gjort själva – och det har de gjort bra, tycker vi.”

Onekligen var Volvo 343 en tekniskt intressant bil med egenartad konstruktion. Karossen hade särpräglad stil med antydan till normal baklucka. ”Av aerodynamiska skäl” sade Volvo. Mycket riktigt behövdes aldrig någon bakrutetorkare på bilen under dess (faktiskt!) 15-åriga levnad och nästan 1 140 000 exemplar före nedläggningen 1991.


Säljmålet var 7 000 bilar under 1976 – det blev 5 206. Pressen tyckte att bilen i stort sett var okej men finishen var alldeles för låg. Det kunde jag själv utröna efter en misslyckad provtur i just en brun 343.

Den entusiastiske försäljaren, som i mig och min bror anade ett enkelt byte, skulle absolut med och tog plats i baksätet men slog omgående huvudet kraftigt i taket. Volvo fick snabbt justera takhöjden genom att tunna ut sittdynan, efter omfattande klagomål från folk med bulor. 

När brorsan skulle lägga i ”Drive” med den plastiga växelväljaren fick han hela mojängen i handen, tillsammans med stora delar av överföringskonstruktionen. Tystnaden i kupén, draperad i smetbrun klädsel från topp till tå och med en minst lika brun instrumentpanel, var pinsamt påtaglig innan vi klev ur alla tre. Det var första och sista gången jag bekantade mig med en ny Volvo i 300-serien.

Taggar: Backspegeln, Volvo

Kommentarer

#1
2020-05-03 10:24

Jag tog körkortet i en Volvo 360, då hade bilen blivit kraftigt förbättrad. :)

#2
2020-05-03 11:08

Vi hade ett antal 343 som tjänstebil på jobbet under en tid på 1970-talet givetvis i PRO-blå färg.
De blev inte populära och byttes ut till 360 modellen med Volvomotor, men även dessa försvann ganska snabbt.
Men det var ändå ganska kul bilar att köra.

#3
2020-05-03 12:28

Råkade av misstag och helt oväntat genom respektlös behandling av gaspedalen i 35 km/t göra en 10-12 meter lång perfekt rallysladd (som det i efterhand till allmän förvåning visade sig) på en liten grusväg genom en kurva med en sådan, 16 år innan jag tog körkort.
Måste ha varit en lättsladdad sak, fast inte svår att kontrollera då tydligen, men hade jag inte av någon orsak blixtsnabbt styrt emot hade den nog snurrat runt och kanske hamnat i diket.
Lite farligt uppträdande kanske.

#4
2020-05-03 12:37

Ser ut som om den ritats i DDR. Fulaste Volvon.

#5
2020-05-03 13:29

Mest välbalanserade Volvo genom tiderna med Renaultmotor och manuell låda.

#6
2020-05-03 15:45

Väldigt rostbenägen dom första åren, tröskellådor och hjulhus som kexchoklad!

#7
2020-05-03 16:00

fast ändå bra mycket bättre än kinesvolvo idag.

#8
2020-05-03 21:43

Kompisens farsa hade en som vi lånade, vi tyckte den varvade konstigt högt. Vi upptäckte efter ett tag att en strömbrytare hade satt lådan i någon sorts lågläge. Efter det blev den mer normal.

#9
2020-05-04 17:56

Orange och brunt var hösta modefärger på 70-talet. Manchesterjeans var mycket populärt.

#10
2020-05-04 18:50

Och tjejer i kort kort!

#11
2020-05-04 20:54

Åh, vilka tider!!! Hade en Opel Rekord som gick 293470 km och som jag sålde för mer än jag givit för den! Behandlad med dåtidens spillolja! Och det funkade bättre än nutidens behandlingar !! Hahahaha!

#12
2020-05-04 22:30

("Manchesterjeans"... med små diskreta ränder använder jag fortfarande "hemma".)

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.