Bild
Nästa artikel
Volvo 740 i ”paragrafversion” – trött och seg men bekväm

Volvo 740 i ”paragrafversion” – trött och seg men bekväm

Backspegeln

Nu börjar beståndet av Volvos klassiska modell sina så sakta.

En vit Volvo 740 GL snabbparkerad utanför Riksskatteverkets huvudkontor. Svårare var det inte att få till en öppningsbild till testet i Vi Bilägare nummer 21/1984. Rubriken ”Paragrafbil med egen profil” förstärktes av tre underliggande fotografier av karaktären ”mug shots” på brottslingar i USA.

Textens inledning betonade att den här versionen kommit till för att få in en 740-variant i dåvarande förmånsklass tre så att tjänstebilsförare skulle komma undan skattemässigt.

Hur ofta har inte det argumentet gällt svenska bilmodeller? Förhoppningen att 740 GL skulle hamna under 90 000 kronor i pris kom dock på skam; det blev 91 500 till slut.

Nog var den en märkvärdighet för snart 40 år sedan, modellen som skulle ersätta evighetsmaskinen Volvo 240 i säljlistans topp och parkera där under överskådlig tid. 

Drygt två år tidigare, i mars 1982, hade Volvo 760 GLE debuterat, följd av den snarlika men fyrcylindriga 740 GLE där lyxattributen kokats ned. Den dubbla dekorranden längs karossen försvann, de blanka hjulhuslisterna och de blanka ribborna i grillen också. Dörrhandtagen gjordes svarta, däcken fick högre profil, effekten i den fyrcylindriga B23E-motorn var 129 hästkrafter. 

GL-versionen i sin tur var snarlik 740 GLE  till det yttre men hade enkelförgasare, inte insprutning, och enklare klädsel.

Motorerna i både 740 GLE och GL var nya inför 1985 och av så kallad lågfriktionstyp för att spara bränsle. Det skulle också den höga utväxlingen göra. Testskribenten Björn Svallner var rätt sval inför resultatet: ”Den nya motorn, som är på 110 hästar (det var 112 i sanningens namn, red:s anm.), känns emellertid alltför trött för att vi ska vara nöjda.” Utväxlingen var anpassad för jämn landsvägsfart snarare än segdragning och det gällde att växla ned till fyran eller trean i omkörningarna.


Förbrukningen låg i alla fall en halv deciliter under den för Volvo 240 med samma motor men lägre utväxling. Servostyrning var extra på testbilen och krävde 3,5 rattvarv mellan fulla hjulutslag, mot 4,3 i den servolösa 240. Serviceintervallet var bara 1 000 mil men det var Volvo inte ensamt om på den här tiden.

Instrumenten hade förstås sin speciella belysning bakifrån som clou. Mätare, siffror och symboler lystes upp av ”den senaste ljusledartekniken” och förarmiljön som helhet fick mycket beröm av Svallner. Det fick också stolarna: ”Man sitter bra även efter sex–sju timmar bakom ratten”.

Efter att ha varit lika vanliga som björkar längs vägkanterna börjar beståndet av Volvo 740 GL att sina så sakteliga, särskilt av de tidigaste exemplaren med det snirkliga utförandet av emblemet ”740 GL” på bakluckan. Till 1986 års modell ersattes det av ett striktare, mer fyrkantigt. Totalt byggdes 1 009 395 exemplar av Volvo 740 åren 1984–92. 

Nu kanske du undrar var den vita, nästan fabriksnya Volvo 740 GL på bilderna finns år 2020? Inte alls, lyder svaret. Bilen är skrotad och BLN699 framsläpar numera sina dagar som just – släpvagn.

Taggar: Backspegeln, Volvo

Kommentarer

#1
2020-10-18 16:24

Komfortmässigt ett lyft jämfört med 240:)

#2
2020-10-19 13:25

Ola12, och skall man nog likna 740 med en pråm på vägen. Aldrig riktigt förstått vad folk ser i just 240 och 740.

#3
2020-10-19 16:52

De flesta bilar rostar sönder för eller senare.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.