Stort effektuttag och våldsam fartökning är inte så mycket att yvas över i elbilarnas tidevarv. Nästan varje småbil på marknaden accelererar ju som en racerbil gjorde på 1960-talet.
För 20 år sedan var det annorlunda. Det räckte med 100–130 hästar i de flesta bilar i Golfklassen och gjorde det inte det fanns ett pärlband av GTI-versioner att ta till. Sådana är nästan helt borta i dagens utbud, men när historien om dem ska skrivas finns det en riktig specialare som inte får glömmas bort: Alfa Romeo 147 GTA.
Det är just en sådan som rattas på bilden av en 20 år yngre upplaga av Vi Bilägares nuvarande testchef Tommy Wahlström. Undra på att han ser nöjd ut: GTA-versionen var det häftigaste som kunde tänkas i klassen, eller ”Råaste Golfracern” som rubriken löd i nummer 1/2005.
147 GTA försågs från fabrik med Alfa Romeos klassiska V6-maskin ”Busso” och hade 3,2 liters cylindervolym och hela 250 hästkrafter, alla på framhjulen.
Totalt byggdes drygt 650 000 Alfa Romeo 147 men andelen GTA var försvinnande liten. Mellan 2002 och 2005 blev det 5 029 exemplar, varav 1 004 hade den ”halvsekventiella” lådan Selespeed, en manuell växellåda med elektrohydraulisk koppling. Lådan kunde också skötas manuellt med så kallade paddlar vid ratten, en modefluga som hållit i sig oväntat länge sedan dess.
Designen hade modifierats hos Zagato och karossen var breddad 30 millimeter. Till Sverige kom 16 exemplar och de som finns kvar (det gör inte bilen på bilden ...) är eftertraktade. Det är inte svårt att förstå.
Provbilen hade sexväxlad manuell låda och kostade en hundring från 320 000 kronor. För knappt 20 000 extra hade den också den mycket vackra läderinredning som kunde beställas. Helheten hade inte så lite av mini-Ferrari över sig.
Motorn, med sina sex polerade insugningsrör, var en fröjd både att se och att höra: ”En dov ton, fylld av blod, must, märg och nerv, sprider sig över nejden”, skrev Wahlström, som också erkände att han då och då gick ut och lyfte på motorhuven bara för att få skåda den läskande anrättningen.
”En juvel som fungerar lika smidigt i alla sammanhang. Även om vridmomentstoppen ligger vid höga 4 800 varv per minut drar den fint redan från låga varv. Att runda gathörn på treans växel är inga problem.”
Det var ändå vid mer aktiv körning som 147 GTA var i sitt esse. ”Snart sitter man där och flinar som en fåne”, erkände Wahlström sedan han gasat på ordentligt för att känna på anrättningen. Axet 0–100 km/tim tog bara 6,3 sekunder – men det finns som sagt elektriska snikbilar som brädar det numera.
»En dov ton, fylld av blod, must, märg och nerv, sprider sig över nejden.«
Fast so what? Att det i framtiden kommer bilar med lika mycket karaktär som Alfa Romeo 147 GTA är väl högst osannolikt. På minussidan fanns att den hade drivaxelpåverkan under acceleration som en drucken och att den drack bränsle som två druckna. Helheten med fina köregenskaper, överraskande bekvämlighet på långfärd och riklig utrustning vägde ändå över.
I själva verket är denna särling så attraktiv i entusiasternas ögon att det faktiskt finns fler i landet nu än det gjorde medan den importerades: 34 stycken. Det där med ”förödande totalekonomi” som det uttrycktes i texten var nog ett spåfel. På frågan ”Bra köp?” svarade Wahlström frankt: ”Är man kär så är man!”
Hur rätt hade han inte i det?!
