Bild
Nästa artikel

XC90 - Ett dyrt nöje

Test

Milen går fort när man har roligt. Volvo XC90 har snart rullat 1 000 mil. Under hela december och januari har den gått i skytteltrafik till slalomtävlingar i svenska fjällen, fullastad med folk, packning och skidor.

För skidåkare är Volvo XC90 rena drömbilen, inte bara därför att den rymmer last som en smärre varubil.
Den rör sig mjukt och behagligt, den går tyst och är mycket vilsam att köra långt. Dessutom tar den sig fram i alla väglag och väder. Inte minst i halka. Sladdhämmare är standard, men den behöver sällan gå in. Så länge föraren håller drivning på hjulen håller bilen spåret. Fyrhjulsdriften går in blixtsnabbt och omärkligt vid behov.

Det är bara i vissa situationer som drivsystemet inte riktigt hinner med. Normalt är bilen framhjulsdriven till 95 procent. Haldex-kopplingen som fördelar drivkraften går in om något hjul slirar. Det sker efter 1/7-dels hjulvarv. När man exempelvis styr ut över en isig mittsträng och trampar fullt för att köra om, kan det rycka till i ratten innan bilen stabiliseras.

Trots sin storlek är Volvo XC90 förbluffande lugn även i hård blåst. Den märker knappt sidvindar ens när den bär takbox.

Som vinterbil är Volvos SUV väl genomtänkt. Men den har begränsningar. När det blir nedåt 20 minusgrader räcker inte ventilationens automatläge till för att hålla sidorutorna bak isfria. Men det är lätt att tvångsstyra luftströmmarna och den som står ut med en hårt väsande fläkt får sikt.

Under ett test med sju personer i bilen räckte dock inte ens full fläkt för att hålla isbeläggningen borta. Fast då var det minus 26 grader utanför rutorna, så det må vara förlåtet.

Även med termostaten inställd på hög värme fryser passagerarna bak när det är riktigt kallt ute. Luftutsläppen baktill räcker inte till för att mota bort kallraset från rutorna. De som sitter på ytterplatserna får svepa in sig för att inte frysa.


Bränsleförbrukningen med full last har varit ganska skrämmande, över 1,6 liter/mil. Men ju mer bilen har gått, desto mindre har den dragit. Under vintertestet tog den mer än vad tillverkaren uppgivit, men vi körde mycket på krokiga vägar med många inbromsningar och accelerationer. Sådant håller turbon sysselsatt och det kostar bensin. Det går att köra XC90 på mindre än 1,2 l/mil om man är försiktig med gasen.

Under de första månaderna har många velat provköra den första svenska SUV:en. Alla har klivit ur bilen med habegär i ögonen.

- Den känns som en vanlig bil att köra, är en vanlig kommentar. Bättre betyg kan en hög terrängbil inte få.

Kupévärme: Stor luftvolym tar tid att värma upp. Det är kallt i baksätet även efter 15 min och det blir aldrig så varmt som i framsätet. I sträng kyla (runt -20) lider passagerarna på ytterplatserna bak av kallras från rutorna. Det går att hålla glasen ganska isfria i under -20 grader med fyra personer i bilen om fläkt och luftströmmar tvångsstyrs. På autoläget isar rutorna igen.
Stolsvärme: Två värmelägen. Snabb och jämn uppvärmning som sprider sig även till sitsen sidor och högt upp på ryggen. Efter drygt fem minuter brukar det kännas så hett i rumpan, att man knäpper av högsta värmeläget.
 

Testad i Vi Bilägare nummer: 2/2003
Taggar: Test, Volvo XC90
XC90 - Ett dyrt nöje

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.