Bild
Nästa artikel
Backning snett in mot en pelare var ett av momenten i sensortestet. Konerna säkrar att alla bilar körs in i exakt rätt vinkel.

Test: parkeringshjälp

Test

Hur pålitliga är dagens parkeringssensorer? Vi har granskat fem system från fem olika biltillverkare. Resultat: inget av dem är helt felfritt!

Japan var först. Redan 1982 kom Toyota med en enkel typ av bakre parkeringssensorer på de lyxigaste versionerna av mellanklassmodellen Corona. Det hade ingen annan serietillverkad bil på den tiden.

Sedan dess har p-sensorerna blivit vardagsmat och finns nu – som standard eller tillval – på i stort sett alla bilmodeller. Även tekniken har gått framåt och många av dagens p-hjälpsystem är extremt avancerade. De allra mest påkostade kan till och med automatparkera bilen, utan att föraren ens behöver sitta bakom ratten.

Men oavsett vilken typ av system en bil är utrustad med så är det till syvende och sist stötfångarnas små runda sensorer som avgör hur den klarar en p-manöver. De är känselspröten i förhållande till omgivningen.

Därför kan det vara intressant att se hur exakta sensorerna är. Mäter de rätt i alla vinklar – och klarar de utmaningen att ge vettiga signaler till föraren i ett trångt och bökigt garage med massor bilar, pelare och andra hinder?

 

Det är utgångspunkten för vårt test, där vi granskat sensorsystemen från fem olika biltillverkare: Ford, Opel, Peugeot, VW och Volvo.

Gemensamt är att alla sensorer har längre varningsavstånd bakåt än framåt och det är helt naturligt – det ju bakåt föraren har svårast att se. Ford varnar tidigast av alla när man backar rakt bakåt, de första signalerna kommer drygt 180 cm från hindret. Motsatsen är Peugeot, där avståndet bara är 96 cm.

Vad som är bäst kan förstås diskuteras, men vid en vanlig fickparkering kan en bil som börjar varna tidigt upplevas som irriterande. Det kan till och med göra att p-fickan överges, eftersom allt pipande kan förleda föraren att tro att bilen inte får plats trots att den gör det.


 

Ännu mer stressande, åtminstone i ett garage, är om bilen varnar  tidigt åt alla håll. Det gör VW Tiguan, där rena kakafonin av olika ljud uppstår när man försöker baxa in den mellan pelare och andra bilar. I det läget längtar man efter en volymkontroll så att pipljuden snabbt kan dämpas.

Men någon sådan finns inte, det kan bara Volvo erbjuda. Där kan man under p-manövern sänka sensorpipen med ljudanläggningens vanliga volymvred. Smart!

En annan viktig egenskap är att sensorerna har tillräcklig avsökningsvinkel för att reagera för låga hinder, typ väl tilltagna trottoarkanter. Annars är risken stor för dyrbara skador spoilerna fram och undre stötfångarkanten bak. Notera att bara två av bilarna, VW och Peugeot, klarade det testmomentet med hedern i behåll!

Vi har även kollat den grafiska varningen i instrumentpanelens display och om bakluckan går att öppna när man backat in mot en vägg och stannat där sensorerna säger stopp. Ett annat testmoment är hur systemen varnar om det finns en  människa bakom bilen samtidigt som den backas ut från en p-plats. I det läget är en tydlig ljudsignal det bästa.

 

Slutligen en kort förklaring till hur testlaget tänkt när vi gjort bedömningarna av de fem bilarnas sensorsystem:

Måtten: Grön siffra visar (i cm) när systemet, i olika vinklar, börjar varna för ett hinder. Röd siffra visar när det tjuter med fast ton och säger stopp.

Stressfaktor: Hur irriterande är pipljuden vid parkering i garage (subjektiv bedömning)?

Volymkontroll: Kan ljudnivån på signalerna sänkas/höjas under en p-manöver?

Avstängning: Kan systemet snabbt stängas av om det upplevs irriterande?

Grafik: Hur tydlig är den grafiska bilden i instrumentdisplayen (subjektiv bedömning)?

Baklucka: Går bakluckan att öppna när bilen backats mot en vägg och stannat där sensorerna säger stopp.

Spoiler fram/stötfångarkant bak: Varnar systemet för låga hinder som förstör spoilern fram/stötfångarkanten bak om man fortsätter att köra?

Människor fram/bak: Varnar systemet för människor som rör sig framför och bakom (viktigast!) bilen i samband med en p-manöver?


Ford Mondeo

Stressfaktor: Medium.
Volymkontroll: Nej.
Avstängning: Med knapp.
Grafik: Bra.
Baklucka: Går ej att öppna.
Spoiler fram: Ingen varning, ingen stoppsignal.
Stötfångarkant bak: Diskret varning, ingen stoppsignal.
Människor fr/b: Grafisk varning fram, ljudsignal bak.
Omdöme: Hyfsat lugnt system, men ingen varning för spoilern fram.
 

Opel Astra

Stressfaktor: Medium.
Volymkontroll: Nej.
Avstängning: Med knapp.
Grafik: Godkänd.
Baklucka: Kan öppnas.
Spoiler fram: Ingen varning, ingen stoppsignal.
Stötfångarkant bak: Både varning och stoppsignal.
Människor fr/b: Grafisk varning och ljudsignal fram/bak.
Omdöme: Något hög ljudnivå på pipljuden, ingen varning för spoilern fram.
 

Peugeot 3008

Stressfaktor: Låg.
Volymkontroll: Nej.
Avstängning: Via pekskärm.
Grafik:  Bra.
Baklucka: Går ej att öppna.
Spoiler fram: Både varning och stoppsignal.
Stötfångarkant bak: Både varning och stoppsignal.
Människor fr/b: Grafisk varning och ljudsignal fram/bak.
Omdöme: Ostressigt system, bra varningar för både låga hinder och människor.
 

Volkswagen Tiguan

Stressfaktor: Hög.
Volymkontroll: Via pekskärm.
Avstängning: Med knapp.
Grafik: Bra.
Baklucka: Kan öppnas.
Spoiler fram: Både varning och stoppsignal.
Stötfångarkant bak: Både varning och stoppsignal.
Människor fr/b: Grafisk varning och ljudsignal fram/bak.
Omdöme: Ostressigt system, bra varningar för både låga hinder och människor.
 

Volvo V90 CC

Stressfaktor: Låg.
Volymkontroll: Med radiovredet.
Avstängning: Via pekskärm.
Grafik: Bra.
Baklucka: Kan öppnas.
Spoiler fram: Ingen varning, ingen stoppsignal.
Stötfångarkant bak: Diskret varning, ingen stoppsignal.
Människor fr/b: Grafisk varning fram, ljudsignal bak.
Omdöme: Ostressigt system, smart volymkontroll men ingen varning för spoilern fram.

Japan var först. Redan 1982 kom Toyota med en enkel typ av bakre parkeringssensorer på de lyxigaste versionerna av mellanklassmodellen Corona. Det hade ingen annan serietillverkad bil på den tiden.

Sedan dess har p-sensorerna blivit vardagsmat och finns nu – som standard eller tillval – på i stort sett alla bilmodeller. Även tekniken har gått framåt och många av dagens p-hjälpsystem är extremt avancerade. De allra mest påkostade kan till och med automatparkera bilen, utan att föraren ens behöver sitta bakom ratten.

Men oavsett vilken typ av system en bil är utrustad med så är det till syvende och sist stötfångarnas små runda sensorer som avgör hur den klarar en p-manöver. De är känselspröten i förhållande till omgivningen.

Därför kan det vara intressant att se hur exakta sensorerna är. Mäter de rätt i alla vinklar – och klarar de utmaningen att ge vettiga signaler till föraren i ett trångt och bökigt garage med massor bilar, pelare och andra hinder?

 

Det är utgångspunkten för vårt test, där vi granskat sensorsystemen från fem olika biltillverkare: Ford, Opel, Peugeot, VW oc

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

SÅ FUNKAR EN PARKERINGSSENSOR

En p-sensor mäter avståndet med hjälp av ultraljud. Det är ljud som ligger på högre frekvenser än det mänskliga örat kan uppfatta (över 20 000 Herz). Normalt sänder sensorerna ut sina signaler med en frekvens av 40 000 Hz och en ljudstyrka på 100 decibel (dB). Det säkerställer att ljudvågorna reflekteras med en hög och användbar kvalitet.

Varje sensor är kopplad till en särskild kontrollenhet (ECU=Electronic Control Unit) och arbetar efter principen skicka/lyssna. Efter att signalen sänts ut byter sensorn blixtsnabbt till mottagning och ”lyssnar”. Den skickar oavbrutet ut sina ljudimpulser, men när den får reflekterande ljudvågor tillbaka stoppas den utgående signalen. Sensorn omvandlar då den akustiska signalen till en digital och skickar den till ECU:n för utvärdering. Först därefter börjar den sända på nytt. ECU:n bearbetar informationen och varnar, om det behövs, föraren via en ljudsignal i bilens högtalarsystem och en grafisk bild på instrumentpanelens display.

Sensorerna i vårt test fungerar enbart i låga hastigheter, upp till drygt tio km/tim. De täcker in ett avstånd till hindret från cirka tio centimeter till två meter och signalerna sänds i vinklar som är begränsade i höjd/bredd.

Två olika huvudtyper av sensorer finns: de som sänder symmetriskt (i form av en cirkel) och de som sänder asymmetriskt (i form av en liggande oval).

Text & Illustration: Herbert Müdsam

Kommentarer

#1
2019-10-28 22:33

På den Volvo XC70 2006 jag hade en gång i tiden var det precis lagom att backa in mot väggen tills att varnaren övergick från tonstötar till fast ton så kunde jag öppna bakluckan. Men när inte öppningsbehovet fanns var det bara att fortsätta backa en bit till. Tyvärr har det inte varit så på de bilar jag haft senare, där finns ingen "bakluckegräns".

#2
2019-10-29 10:51

Jag har Peugeot och tycker trots detta test att det ibland varnas för tidigt.
Tänker inte rent generellt utan när pipandet övergår till fast ton så borde det nästan vara kört, men det är det inte. P.g.a. det så har jag vant mig vid att konstant pipande ljud inte behöver innebär att jag krockar.

T.ex. råkade jag ju orsaka en parkeringsskada på bilen. Jag hade under flera månader backat in bilen bredvid en betongpelare. Varje gång i stort sätt så pep bilen med konstant ljud eftersom jag parkerar rätt nära, men det hade alltid gått bra.

Sen en dag så gick det inte bra utan jag snuddade lite lätt pelaren, men det viktiga i sammanhanget är att ljudet på pipet har varit detsamma alla gånger det har gått bra samt den enda gång det inte gick bra.

Går alltså inte att skilja på när man är nära och när man är för nära.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.