Bild
Nästa artikel

Smart vs Toyota iQ - småbilskampen

Test

Toyota iQ och Smart Fortwo har en likhet. Båda har en längd under tre meter. Men Toyota driver på framhjulen och Smart på bakhjulen. Motorerna sitter också i motsatt ände. Låter det bakvänt? I så fall är det Smart! Annars iQ.

Att en bil är liten behöver inte betyda att den är billig. Tyvärr. 153 000  kr för Smart och 182 00 för Toyota. (Men man kan faktiskt få enklaste modellen av  Fortwo för 99 000.)

Smart var först med den här typen av bil. Redan 1972 kom Johann Tomforde på Mercedes-Benz med idén om en minimal citybil. Projektet lades omgående på is. Men tankarna stöttes och blöttes under åren. 20 år senare bildades Micro Compact Car (MCC) av Mercedes-Benz och Swatch. 1998 kom den första 2,5 m långa Smart Fortwo.

Sedan 2007 är Fortwo 20 cm längre. Den är också renare och miljövänligare tillverkad. Det tar till exempel bara 3,5 timmar att skruva ihop tvåsitsiga Smart. Sedan kan man ju fråga sig om det egentligen var så särskilt smart att göra bilen längre? En 270 cm lång bil kan t ex inte parkeras med nosen mot trottoaren, vilket tidigare var möjligt.

Toyota iQ ser ut som en konventionellt byggd bil som krympts till lämplig storlek. Men den är mer avancerad än så. För att skapa utrymme inne i bilen har man använt en mängd kluriga lösningar. Motorn är placerad bakom framvagnen. Bränsletanken sitter under framstolarna och bakfjädringens stötdämpare lutar bakåt.

Sparar utrymme

Stolarnas ryggstöd är 40 mm tunnare och klimatanläggningen är byggd på höjden för att spara utrymme.

Smart har egentligen ett mer udda koncept. I stället för drivlina i nosen och framhjulsdrivning som iQ:s, har Fortwo motorn bak och bakhjulsdrivning. Smart har ett chassi och en säkerhetsbur av plåt med en stor del av karossen av plast - skärmar, servicelucka och baklucka. Den har därför lägre vikt och är bra skyddad mot rostangrepp.


Redan när man sätter sig bakom ratten blir det tydligt vad Toyota lyckats uppnå, iQ är en riktig bil. Den känns avsevärt större än sina tre meter. Den har också en mer harmonisk gång än Fortwo. Det är inte bara det något längre axelavståndet, utan också bilens större bredd och att motorpaketet och drivningen sitter fram som ger stabilare gång.

Skuttig på vägen

Om man kliver ur en mellanklassbil och in i iQ känns Toyotas minsta förstås skuttigare på vägen. Men går man från Smart till iQ får man samma känsla. Fortwo känns som en motorcykel med omgivande skal jämfört med iQ.  Båda bilarna har ganska breda och komfortabla stolar. Men jag föredrar den lite fastare sittdynan och kurvstöden som finns i Smart. Ratten hamnar i rätt position trots att den inte är justerbar i höjd som i iQ.
Men det råkar gälla just mig. Att kunna justera ratten en aning kan göra mycket för den som ska köra.

Sittställningen är acceptabel i iQ, men inte riktigt hundraprocentig i Fortwo. Så småningom fann jag att man sitter lite lägre i förhållande till golvet (och pedalerna) i Smart. Det blir obekvämt för förare med långa ben. Det är också en nackdel att stolarna inte går att höja eller sänka, inte ens stolens framkant är justerbar i någon av bilarna.Samtidigt känns det direkt att man sitter lite högre i Smart. Det skiljer ungefär tio cm mellan bilarna. Man får visserligen lite bättre sikt i Smart, men det bidrar också till känslan av vingligt, smalt höghus. Fortwo har dessutom en bakvagn med tio cm bredare spårvidd än fram (138/128).  Jämfört med iQ är det också i det här fallet tvärtom. Toyota har en spårvidd på 148 cm fram och 146 bak.   

Vid hård kurvtagning går ESP-systemet in och korrigerar om Smart tenderar att få sladd. Det avbryter mycket tidigt. På vinterväglag försökte jag provocera fram sladd och hjulspinn. Men det var tji. Och lika bra är nog det! Det finns heller ingen knapp att trycka på för att koppla bort vare sig antisladd eller antispinn. Det har däremot iQ. Den kopplar först ur antispinn och med knappen nedtryckt i tre sekunder kopplas också antisladdsystemet ur. Men det återaktiveras automatiskt om bilen börjar kana sidledes.

Betydligt trevligare

iQ är betydligt trevligare att köra. Den känns stabilare och lugnare på vägen, särskilt på halkiga och kurviga vintervägar. Smart har en tendens att spåra med bakvagnen i andra hjulspår än de som framvagnen hamnar i på hårt sliten asfalt. Ibland vaggar den i ojämnheterna. Det känns lite ovant men det händer egentligen inte så mycket. Framvagnen tycks ha hårt satt fjädring eller väl styva bussningar. Den dunsar hårt i vissa gupp och broskarvar. iQ är mjukare och komfortablare.

Vägbullret är också lägre i iQ än i Smart. Framför allt är ljudet av en lite mindre jobbig karaktär, även om Toyota heller inte är direkt lågmäld. Men i Smart sitter man ständigt och skruvar upp eller ner på volymknappen mellan musik och prat. Men den är lättare att förstå sig på. Jag lyckades aldrig hitta manuell programsökning på iQ:s radio.

Snyggare utan

Instrumenteringen är mer integrerad i Toyota, förutom påbyggnaden som innehåller navigator. Den är snyggare utan. Smart har ett lite säreget utseende utrustad med klocka och varvräknare som då monteras stående ovanpå instrumentpanelen. Något som irriterande mig var att iQ:s hastighetsmätare är svår att läsa av vid grådaskigt dagsljus.

iQ saknar också plats för prylar och småsaker.
Fortwo har en praktisk hylla framför både förare och passagerare som rymmer en hel del, t ex mobiltelefonen som i Toyota hamnar i det enda förvaringsutrymmet inom räckhåll, d v s drickahållaren mellan sätena.

Automatväxellådan i Toyota iQ är steglös och elektroniskt styrd med ett "ECO-läge" som prioriterar låg förbrukning. Den har inte något läge för manuellt växelval. Men växlingarna sker kattlikt mjukt. I ekonomiläge väljer den en utväxling som vid försiktig körning ger förvånansvärt lågt varvtal. Ibland kan man brumma fram på lite drygt 1 000 v/min i 50-60 km/tim.
iQs växellåda påminner lite om gamla brevbärarbilen Tjorvens.

På motorvägen i 100 km/tim låg motorns varvtal på beskedliga
2 000 v/min. För att behålla samma hastighet i ett uppförslut blev jag tvungen att trampa ned pedalen så att motorn varvade 4 000 v/min. Men gasa hårt vill man ju inte göra på ekonomiläge. Därför fick iQ då och då gå lite långsammare i motlut för att sedan gradvis återta tänkt fart när backen planade ut.

Hjälp i backe

Vår testbil Fortwo Passion har egentligen en manuell växellåda med elektroniskt styrd koppling. Den  växlar automatiskt om man så vill, men med den där lite glidande växlingen, där motorn inte drar under någon bråkdel av en sekund. En del stör sig på "glappet".

Jag tycker den nya femväxlade lådan fungerar bra. En nackdel är att bilen kan rulla bakåt när man står stilla. Parkeringsmanövrer blir också lite speciella. Men man har god hjälp av att bromsarna låser vid start i uppförsbacke. De håller bilen stående någon sekund så att man hinner flytta högerfoten, gasa och starta innan bilen rullar.     
Körningen blir lite mer aktiv och roligare när man själv väljer växel, ett läge som känns bättre utanför stadstrafik. Troligen accelererar bilen kvickare också. Omkörningar blir nog säkrare när föraren bestämmer växlingstillfälle själv. Då är den också riktigt rolig att köra.

Större fördel

Minimala mått är en större fördel i stadstrafik än man kanske anar. Det är i vart fall min erfarenhet efter att ha rattat omkring i Stockholm med förorter. Främst är framkomligheten bättre. Där andra måste stanna kan man oftast klämma sig emellan, särskilt med lilla Smart.

Och man kan stuva in bilen på ytor som de flesta inte ens försöker baxa in en mellanklassbil på.
Kupén på en bil under tre meter visar sig klara förvånansvärt mycket. Både iQ och Fortwo rymmer hyfsat långa förare. Takhöjden är ungefär densamma men iQ är avsevärt bredare. Två vuxna i Fortwo får gärna lite närkontakt.

Klarar bakvänd barnstol

Att det över huvud taget finns ett baksäte i iQ måste ibland bevisas för intresserade. Även en vuxen kan åka med där bak vid kortare resor. Båda klarar klokt nog också en bakvänd barnstol där fram, eftersom krockkuddarna går att koppla ur med startnyckeln.

Bagageutrymme är det däremot ont om. Fortwo har i alla fall ett utrymme avsett för t ex två väskor, helst mjuka.

Dessutom finns insynsskydd i form av en liten gardin.  iQ har en snygg baklucka men kanske världens minsta bagageutrymme, 32 liter! Tanken är att man ska fälla ett av sätena och lägga väskan där - men då är den också synlig. Båda kan fälla högra framstolen för att tillfälligt frakta ett lite lägre föremål.

Bränsleförbrukningen vid blandad körning med automatisk växling stannade på 5,6 respektive 6,5 för iQ och Fortwo. Det är hyfsade siffror med tanke på att det handlar om körning fram och åter i Stockholm City och i förorterna. Temperaturen låg på tre-fyra  minusgrader och bilarna var spritt nya, knappast inkörda.

Dieselmotorer drar i och för sig oftast lite mindre bränsle. Det går att få en 45 hästars CDI till Fortwo. Toyota avser däremot inte att sälja iQ med dieselmotor i Sverige, vilket är synd.                                 
Smart vs Toyota iQ - småbilskampen

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.