Provkörning: Mini Cooper Clubman 1,6 D

Den som bara ser bilen som ett transportmedel och inte bryr sig om något annat än ekonomi och funktion, kan sluta läsa genast. Mini Cooper Clubman D handlar främst om design och attityd. Även om kombiversionen Clubman gör Minin en smula mer användbar, är den fortfarande en ganska trång bil för väldigt mycket pengar.

Dessutom är den bullrig och obekvämt hårt fjädrad. Stolarna är små och erbjuder begränsad sittkomfort. Instrument och reglage är utspridda runt om i kupén och är svåra att läsa av och använda.

Och ändå är det så svårt att stå emot den här lilla retrobilen från BMW. Minin är oerhört lättkörd. Enkelt och villigt slinker den runt gathörn och genom tvära böjar. Trots sina snabba reaktioner går den klippfast stadigt rakt fram på motorväg.

Smidig
Jämfört med vanliga Mini är Clubman förlängd med 24 cm som fördelats mellan extra benutrymme i baksätet och större bagageutrymme. I Clubman kan i alla fall korta personer sitta någorlunda komfortabelt i baksätet och bagageutrymmet är 100 liter större än i den vanliga minin. Men mer än 260 liter bagage går inte in. Förlängningen har inte påverkat köregenskaperna negativt.

Den sexväxlade lådan har exakta och tydliga lägen. Styrningen förmedlar full kontakt med drivhjulen och dieselmotorn som härstammar från ett samarbete mellan Peugeot, Citroën och Ford, har aldrig tidigare känns så smidig.

För att spara bränsle i stadstrafik är bilen försedd med ett start/stoppsystem. När man stannar vid ett trafikljus, lägger ur växeln och släpper kopplingen, stängs motorn av. Den startar automatiskt igen när man trampar ner kopplingen.

Tillverkarens deklarerade förbrukning på 4,1 l/100 km är svår att nå, vid lugn vardagskörning hamnar man snarare strax över 5,0 l/100 km. Med god marginal klarar Clubman Diesel den statliga miljöbilsdefinitionens gräns för koldioxidutsläpp. Bara 109 g/km är väldigt lågt.