Provkörning: Mercedes-Benz E 300 de (2019)

Om vi för ett ögonblick väljer att bortse från prislappen på närmare 600 000 kronor skulle det vid första ögonkastet kunna vara en formidabel braksucce vi har framför oss. Kombibilar med hybriddrift växer inte på träd och att döma av de långa väntetiderna för bland annat Volvo V60 T8 och Volkswagen Passat GTE finns det mark att erövra.

Mercedes-Benz E-klass är – som vi har konstaterat många gånger tidigare – en mycket kompetent resekamrat som bjuder på högsta tänkbara komfort. Ljudnivån i den rymliga kupén är mycket låg redan i fossilt utförande och med eldrift blir det näst intill knäpptyst. I motorvägsfart letar sig endast ett mycket svagt vindbrus in till öronen, vilket är mer gemytligt än störande.

Förarmiljön är en av klassens mest genomtänkta och följer Mercedes senaste ideal. Logiskt och korrekt är receptet, med fysiska knappar för bland annat klimatanläggning och volym. Tack för det. Eldrift behöver inte alltid paras samman med överdriven tekniklusta för att kännas framtid. Däremot hade jag gärna sett Mercedes senaste meny- och skärmsystem. Här saknas touchfunktionen på skärmarna och menyerna är bättre i den efterföljande mjukvaran.

Dieselmotorn, längsmonterad med en slagvolym på två liter, levererar 194 hästkrafter och ett vridoment på 400 Nm mellan 1 600 och 2 800 v/min. Tillsammans med elmotorn nås en total systemeffekt på 306 hk och 700 Nm, vilket räcker och blir över.

Modellen startar alltid i hybridläge, något som känns märkligt. Prioriteringen av eldrift är dock så pass hög så länge batteriet har laddning att man efter ett tag slutar fundera över saken. När batteriet är tomt smyger dieselmotorn sig in i leken näst intill obemärkt och samspelet med den nioväxlade automatlådan är föredömligt.

Räckvidden då? Mercedes själva anger 52 kilometer i enlighet med WLTP. Under testperioden klarade vi som mest 40 km, förvisso med inslag av motorvägskörning. Att kliva ner under 19 kWh/100 km är inte lätt, men görbart, vilket skapar en liknande aktionsradie som värsta konkurrenten Passat GTE, vilken är utrustad med ett batteri på 13 kWh mot Mercedes 13,5.

E 300 de rör sig lätt och smidigt i alla situationer och fjädringskomforten är på topp, likaså styrkänslan. De standardmonterade hjulen mäter 18 tum i diameter, vilket innebär att det fortfarande finns en del dämpande gummi mellan dig och asfalten. Varför man valt så hysteriskt breda däck är dock en gåta. E 300 de är utrustad med 245/45 fram och 275/40 bak, vilket knappast gör gott för räckvidden.
 

Även de resande i baksätet har det fint. Huvudutrymmet är väl tilltaget och trots mina 190 centimeter har jag inga problem att sitta bekvämt bakom mig själv. Så här långt är det mesta sig likt. Mercedes stora kombi är ett gediget grundmaterial att bygga vidare på, varför man blir extra förvånad när man öppnar bakluckan.

Med relativt raka kaross-sidor och brant baklucka sväljer modellen rediga mängder last, vilket gjort den till en favorit bland stora kombibilar. Med detta i bakhuvudet är det en gåta varför man låtit placeringen av batteriet näst intill tillintetgöra dessa kvaliteter. I E 300 de möts den lastande av en decimeterhög vägg en bit in i bagageutrymmet. Batteriet löper sedan fram till stolsryggarna där golvet åter får normal höjd. Med stolarna i fällt läge (fälls enkelt från bagageutrymmet), körande längre föremål, ligger dessa och balanserar på batteripaketet. Störande är också laddluckans placering. Du som laddar medan du handlar får snällt koppla ur sladden och köra fram bilen när du kommer tillbaka till garaget och ska slänga in kassarna. Annars är risken stor att bakluckan åker in i väggen, alternativt laddboxen. 

E 300 de hade kunnat vara en fullträff. Med ovanstående brister förloras dock poäng som är så pass viktiga för biltypen att det inte kan bli annat än stolpe ut.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes-Benz E 300 de?