Bild
Nästa artikel

Test: Volvo XC40, Volkswagen T-Roc, Mitsubishi Eclipse Cross (2018)

Nybilstest

Tre cylindrar i en nästan 1,7 ton tung bil – hur fungerar det? Vi har testat Volvos nya budget-suv XC40 T3 och jämfört med Volkswagen T-Roc och Mitsubishi Eclipse Cross.

Säg ordet suv och de flesta tänker säkert fyrhjulsdrivning, stor råstark diesel, automatlåda och mer eller mindre kompetenta off road-egenskaper.

Riktigt så är det dock inte med bilarna i det här testet, även om karosserna signalerar ett visst mått av fältmässighet.

Skenet bedrar och under de höga skalen döljer sig inga avancerade 4WD-system, utan helt vanlig framhjulsdrift. Dessutom är växellådorna manuella och motorerna små, bensindrivna och i två fall (Volvo, VW) till och med tre-cylindriga.

Vi har testat budgetversionerna av Volvo XC40, Volkswagen T-Roc och Mitsubishi Eclipse Cross. Tre bilar som är lite som får i ulvakläder, för att vända på ett gammalt känt begrepp. Med det menas att de ser tuffare ut på ytan än vad de är inombords.

Tanken bakom ”får/ulv-konceptet” är, från tillverkarnas  sida, i första hand att hålla byggkostnaderna nere. Genom att banta på det tekniska innehållet kan bilarna säljas billigare och på så vis locka nya köpare som gillar suv-designen och den höga sittpositionen, men inte anser sig behöva bil-typens övriga egenskaper.

För producenternas del är budgetversionerna ett i sammanhanget billigt sätt att snabbt öka modellfloran på den stekheta suv/crossover-marknaden, som sedan några år tillbaka växer snabbare än någon annat i bilbranschen. Den som inte hänger med på det tåget ligger illa till!

Men suv-boomen innebär fördelar även för kunderna, inte minst i form av ett rejält utökat utbud av bilar och ett växande antal mer plånboksvänliga alternativ.

Högbyggen från hög höjd. På bilden syns att Volvon är extrautrustad med panoramasoltak för 13 900 kr. Även VW T-Rocs svarta tak är tillval och kostar 7 000 kr.

Ett högintressant exempel på den saken är nya Volvo XC40 T3, som är märkets hittills billigaste suv-modell. Den drivs, på framhjulen, av en nyutvecklad trecylindrig bensinturbo på 1,5 l/156 hk, för övrigt den första trepipen i Volvos 91-åriga historia.

Men vänta nu, tre cylindrar i en ganska stor och nästan 1,7 ton tung bil – kan det verkligen fungera?

Helt klart fanns vissa tvivel på Volvo-motorns kapacitet hos testlaget – men det var innan startskottet gick.

När T3:an väl kom på rull blev det annat ljud i skällan. Drivlinan, med den lilla motorn i kombination med en sällsynt smidig och välstegad växellåda, visade sig fungera alldeles utmärkt.

Kraften räcker väl till för all normal vardagskörning och att det bara finns tre cylindrar under huven märks nästan inte. Varken ljud eller vibrationer stör, inte ens under hård acceleration. Volvos nya T3-motor måste vara en av de bäst balanserade trecylindriga på marknaden.

Men, det är klart, drar man ofta tunga släp eller kör med bilen full av folk och bagage bör man kanske se sig om efter något annat...

Bra att veta är också att den kompakta T3-motorn är specialskräddad för att fungera ihop med en elmotor när XC40 så småningom kommer som laddhybrid (modellbeteckning: T5 Twin Engine). Det sker sannolikt en bit in på nästa år och vid den tidpunkten ska även en åttastegad automatlåda finnas som tillval till vanliga XC40 T3.

»T3-motorn måste vara en av de bäst balanserade tre-cylindriga på marknaden.«

Även instegsversionen av VW T-Roc drivs av en tre cylindrig bensinturbo, dock betydligt mindre än Volvos. 1,0 l/115 hk låter inte särskilt imponerande, men faktum är att en lilla motorn gör sitt jobb överraskande bra.

Förklaringen är att T-Roc är ett par hundra kilo lättare än sina båda konkurrenter och i våra prestandamätningar hängde VW:n med utan större problem, trots ett rejält effektunderskott.

Även bränslemässigt skötte sig T-Roc snyggt och var klart snålast av testbilarna, med ett snitt på 5,8 l/100 km.     

De enda tillfällena då en viss undermotorisering kunde anas var när den rullade i raskt  landsvägstempo på sexans växel  och kom till ett långt motlut. Då kunde T-Roc kännas trög och lite motvillig och ibland krävdes nedväxling till femman för att hålla farten.

Budgetsuvar i höstmiljö. Volvo XC40 i täten före VW T-Roc. Sist Mitsubishi Eclipse Cross, med sitt märkligt utformade bakparti.

Den typen av problem lyser med sin totala frånvaro i Mitsubishi, som har testets rappaste och mest kraftfulla motor. 163 hk plockas ur den nyutvecklade 1,5-litersturbon med fyra cylindrar, en mer än i testkonkurrenterna.

Ute på vägen fungerar drivlinan hur bra som helst. Eclipse  Cross känns alltid alert och villig och den manuella växellådan är både smidig att jobba med och bra stegad.   

I tätortstrafik och låga farter störs körupplevelsen av en onödigt abrupt gasrespons. Den gör att det är lätt att få tjuvstopp och svårt att växla mjukt, faktorer som gör att bilen upplevs som lite bökig och ouppfostrad att hantera innanför stadsmurarna. Även vid trånga p-manövrar ställer svårigheten att exakt dosera gaspådraget till problem.   

Den typen av irriterande  missar finns inte hos Volvo och VW, som är mer civiliserade i sitt city-uppträdande. Volvon är helt okej, men den bil som får flest pluspoäng av testlaget är VW T-Roc. Samspelet gas/koppling/växellåda fungerar i det närmaste perfekt och det är hur lätt som helst att köra ”fint”,  med mjuka starter och nästan sömlösa växelbyten.

T-Roc har även testets bästa runt-om-sikt totalt sett, vilket är en fördel i bökig tätortstrafik. I Volvo ställer de extremt breda bakre takstolparna, C-stolparna på fackspråk, till problem för sikten snett bakåt. För Mitsu-bishis del är det den märkliga bakvagnsdesignen, med dubbla rutor och en stor tvärsgående spoiler som hindrar en vettig utsikt bakåt.

Även ute på landsvägen trivdes testlaget bäst i T-Roc, om man bortser från ”motlutsproblematiken”. Förklaringen är att VW:s chassitekniker på ett sällsynt bra sätt lyckats kombinera ett stadigt väguppträdande men en åkkomfort av hög klass.

T-Roc är både tystast i kupén och bäst i test på att svälja såväl större gupp som att filtrera bort vägens små ojämnheter.        

Volvo XC40 är heller inte så dum som landsvägskryssare. Fjädringskomfort och riktningsstabilitet håller hög klass, men bilen har en stor skönhetsfläck. Bullret på grov asfalt är besvärande högt.

Medelskrovlig och slät asfalt är inga större problem, det är när underlaget blir riktigt grovt som bristerna i ljudisoleringen avslöjas. Och den typen av underlag finns det tyvärr alldeles för gott om på det svenska vägnätet.

Det är ett faktum som även drabbar Mitsubishi. Den är ännu sämre rustad än Volvon för att klara grov svensk asfalt och bullrar mest i test. En skillnad jämfört med XC40 och T-Roc är att Eclipse Cross låter ganska rejält även på slätt underlag.

Dessutom är Mitsubishis fjädring betydligt hårdare dämpad, och därmed stötigare, än både Volvo och VW. Sammantaget gör det att den japanska bilen  hamnar sist av testbilarna i ronden åkkomfort.

Men en bra – och lite annorlunda – komfortfiness hos Mitsubishi är att dörrbladen går ned över dörrtrösklarna som därmed håller sig rena i alla lägen. Med andra ord är risken noll att smutsa ned byxbenen vid in-/ursteg. Icke att förakta!

 

När vi utsätter bilarna för lite hårdare tag på testslingans mest utmanande partier står sig intrycken från de övriga körövningarna ganska bra, utom på en punkt.

Volvo visar sig vara bäst i test på de krokiga och buckliga chassitestarvägarna i norra Värmland. Den lilla kompakta T3-motorn gör bilen lätt över framvagnen och det gynnar chassibalans och kurvtagningsförmåga. Styrreaktionerna är kvicka och precisa och fjädring/dämpning gör sitt till för att hjulens följsamhet mot underlaget ska bli så effektiv som möjligt.   

T-Roc blev inte långt efter Volvo och är med sin lägre tyngdpunkt mer personbilslik att köra än sina dryga decimetern högre testkonkurrenter. Med lite mer motor hade VW sannolikt kört i kapp XC40, chassit har större kapacitet än den lilla enliters trepipen förmår att leverera.

Inte heller Mitsubishi gör direkt bort sig. Men den kränger och understyr mer i böjarna än testkonkurrenterna och följsamheten mot underlaget är inte riktigt på samma nivå som hos Volvo och VW. Så den hamnar lite på efterkälken, trots vassaste motorn.

XC40:s förarmiljö är rensad på konventionella knappar och vred. Många funktioner styrs istället från den stora och centralt placerade pekskärmen. (Bild 1, svep för jämförelse).
Mycket i T-Roc känns igen från andra bilar i VW-programmet. Förarstolen är skön och även i övrigt får ergonomin godkänt, liksom kvalitetskänslan. (Bild 2.)
Här blandas friskt mellan gammalt och nytt och de flesta funktioner sköts med knappar/vred. Mediesystemets styrplatta kräver dock en del träning. (Bild 3).

När vi fortsätter körsäker-hetstesterna med att utsätta bilarna för undanmanöverprovets tre brutala svängar tar Mitsubishi viss revansch.

Den klarar konbanan med högst ingångsfart, drygt 70 km/tim, men kränger värst och är i grunden mest svårkontrollerad. Det som räddar situationen är att antisladdsystemet ser till att slå till bromsarna rejält i andra svängen – det är så att man hänger i bältena – för att på så att hjälpa föraren att undvika hindren.

Volvo och VW beter sig på ett helt annat sätt. Här portionerar antisladdssystemen kontinuer-ligt ut bromskraft till de hjul som i varje ögonblick behöver det. Det gör att färden mellan konerna blir betydligt mer kontrollerad. En bättre lösning om man vill ge föraren en chans att klara en paniksituation i skarpt läge, menar testlaget.

»Sopar banan med testkonkurrenterna när det handlar om komfort- och teknikutrustning för pengarna.«

På en punkt sopar Mitsubishi formligen banan med testkonkurrenterna och det är när det handlar om komfort- och teknikutrustning för pengarna. Prylar som kostar tiotusentals kronor till Volvo och VW följer med på köpet för den som satsar på en Eclipse Cross, klassens mest välmatade bil.

När det handlar om säkerhetsutrustning går dock rondsegern solklart till Volvo, som ligger steget före på de flesta punkter. Ett exempel är autobromssystemet. VW och Mitsubishi klarar att detektera andra bilar och fotgängare. Volvos system kan betydligt mer än så. Det reagerar även för cyklister och större djur – typ älgar, hjortar och rådjur. Dessutom fungerar det i mörker och har sina sensorer placerade högt uppe i vindrutan, där de hålls rena av torkarbladen. Det är skillnad, det!

 

Slutligen en kommentar till bilvalen i det här testet. Som alla ser spretar kostnaderna en hel del, både när det gäller inköpspris och ägandekostnader.

Grundtanken var att kolla hur Volvos nya budgetsuv XC40 T3 står sig i konkurrensen.

Problemet var att hitta motståndare med ungefär samma specifikationer – det vill säga suv-kaross, liten bensinmotor och framhjuldrift. Mitsubishi Eclipse Cross passade perfekt, både i storlek och prisklass. Men att hitta ytterligare en bil visade sig vara marigare.

Till sist föll valet på VW T-Roc, trots att den både är mindre och billigare än Volvon. Men den är i alla fall samma typ av bil; en enklare och billigare variant av en modell som i huvudsak säljs med både fyrhjulsdrift och starkare mo-torer. 

Finfin åkkomfort

1. Lilla Volkswagen T-Roc blev testagets favorit den här gången. Främsta orsakerna är de suveränt smidiga köregenskaperna och den finfina åkkomforten. T-Roc är både tystare och fjädrar bekvämare än sina betydligt dyrare testkonkurrenter. Att den dessutom är snålast på bränsle och klart billigast, både att köpa och äga, gör knappast saken sämre. T-Roc är rätta valet om man klarar sig med de något begränsade utrymmena, det handlar trots allt om en sammanhanget ganska liten bil. Behövs mer plats, och om pengar finns, så satsa på Volvon!

2. Nya volvo XC40 T3 kan utan tvekan vara värd att satsa på för den som gillar suv-looken, men vill slippa lite billigare undan. Drar man inte stora, tunga släp finns ingen anledning att oroa sig över den lilla motorn. Den fungerar jättebra. Men varning för däckbuller!

3. Är man ute efter utrustning för pengarna är Mitsubishi Eclipse Cross rätta valet. Massor av godis ingår i priset! Men som bil har den japanska suven en del brister. Komforten är inte på topp, den känns i vissa avseenden lätt daterad och rostsskyddet klent.

Kommentar av Calle Carlquist, testförare:
Mitsubishi är en spretig, lite gammaldags karaktär med rask motor, finfin växellåda och massor av utrustning, tyvärr också med hög förbrukning och hemskt tråkig styrning. Trea. Volvos motor/låda är fullpoängare och köregenskaperna känns trygga och lite kul, men priset är alldeles fel och inredningen ser murrig ut. Tvåa. VW är bäst att köra och smidigast att hantera i trion, dessutom snålast och tystast – men inte rymligast. Solklar etta för mig.

Kommentar av Mikael Schultz, testledare: Tre cylindrar som ska driva 1,7 ton bil – hur ska det gå? Jag måste erkänna att jag var ganska skeptisk till drivlinan i XC40 T3 innan testet började. Men där hade jag fel så det rök om det. Motorn fungerar kalasbra och växellådan likaså. Ändå räckte Volvon inte till för att charma mig fullt ut. Det gjorde däremot T-Roc. Tyst, snål, smidig och lagom stor. En bil i min smak! Mitsubishi har pigg motor, smart baksäte och massor av utrustning. Men på min lista blir den ändå sist.   

Svep bland bilderna nedan för att se detaljer i jämförelse

Mitsubishi Eclipse Cross 1.5T komfort Grundpris: 266 900 kr
Instrumenten är både snygga och lättavlästa. Lite gammaldags är dock att färddatorn, vars display visas mellan mätartavlorna, inte kan skötas från ratten.
Rattvärme och elvärmd vindruta (knapparna t v) är standard. Eco-läge finns för den som vill spara dyra bränsledroppar.
Pekplattan som styr medieanläggningen är inte helt lätt att komma överens med. Träning krävs innan allt löper någorlunda smidigt.
Nivån på komfortutrustningen är genomgående hög. Sätesvärme bak är ett exempel på finesser som följer med på köpet.
Mitsubishis lastutrymme är testets mest flexibla tack vare det del-/skjutbara baksätet. Båda sektionerna kan individuellt flyttas fram med upp till 20 cm. Ryggstöden är dessutom inte bara fällbara, de kan också ställas i olika vinklar. En kasskrok finns och under lastgolvet döljer sig ett rymligt extrafack.
Volkswagen T-Roc 1.0 TSI/115 hk Grundpris:219 900 kr
Instrumenteringen känns igen från övriga VW-programmet. Två stora och tydliga mätartavlor flankerar displayen för färddator/mediestystem.
Passagerarstolens ryggstöd kan fällas framåt. Perfekt när långa föremål ska transporteras.
Adaptiv farthållare är standard på alla versioner av T-Roc. Den sköts smidigt med en knappsats på vänster ratteker.
Bara vanlig luftkonditionering följer med på köpet om man väljer VW i basutförande. Den som vill ha automatisk klimatanläggning får finna sig i att betala 5 600 kronor extra.
VW:s bagageutrymme är trängst i test, åtminstone när det gäller att svälja drickabackar. I vårt praktiska prov fick bara nio stycken plats när baksätet var uppfällt. Lastgolvet är höj-/sänkbart, två kasskrokar finns och en praktisk genomlastningslucka är standard. Däremot saknas helt fack för småprylar.
Volvo XC40 T3 Momentum Grundpris:306 000 kr
Volvos digitala instrument är testets tydligaste och elegantaste. Mellan mätarrundlarna visas olika typer av varningar samt uppgifter från mediesystemet. Med inbyggd navigator (tillval) kan även kartbilden visas där.
Förarmiljön är rensad på fysiska knappar och reglage och det mesta sköts från pekskärmen. Bara några få funktioner styrs på konventionellt sätt.
En utdragbar låda för småprylar finns under förarstolen.
Körprogramvalen aktiveras med en knapp under medieskärmen. Fyra grundlägen finns: eco, comfort, offroad och dynamic.
Volvo har en del smarta lastfinesser som inte finns hos konkurrenterna. Det delbara ryggstödet kan fällas elektriskt från lastutrymmet och de bakre nackskydden går med ett knapptryck att fälla från förarplats. 12 V-uttag finns, liksom dubbla kasskrokar, sidofack och ett rejält extrautrymme under lastgolvet.

Säg ordet suv och de flesta tänker säkert fyrhjulsdrivning, stor råstark diesel, automatlåda och mer eller mindre kompetenta off road-egenskaper.

Riktigt så är det dock inte med bilarna i det här testet, även om karosserna signalerar ett visst mått av fältmässighet.

Skenet bedrar och under de höga skalen döljer sig inga avancerade 4WD-system, utan helt vanlig framhjulsdrift. Dessutom är växellådorna manuella och motorerna små, bensindrivna och i två fall (Volvo, VW) till och med tre-cylindriga.

Vi har testat budgetversionerna av Volvo XC40, Volkswagen T-Roc och Mitsubishi Eclipse Cross. Tre bilar som är lite som får i ulvaklä

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Volvo kom totalt på 2:a, Volkswagen på 16:e och Mitsubishi på 20:e plats bland 23 märken vid
AutoIndex 2018 där privata bil-ägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Volvo som 4:e, Volkswagen som 16:e och Mitsubishi som 19:e märke.

Lojalitetsenkäten gav Volvo 3:e, Volkswagen 13:e och Mitsubishi 19:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 3:e plats för Volvo, 18:e för Volkswagen och 22:a för Mitsubishi. I verkstadsenkäten kom Volvo på 5:e, Mitsubishi på 15:e och Volkswagen på 21:a plats.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2018 och gäller årsmodellerna 2011–2017.

Kommentarer

#1
2019-10-26 11:23

Perfekta bilar för dom som oftast åker två i bilen.
Och att den flera hundra kilo lättare t-roc går att köra riktigt snålt är positivt.

#2
2019-10-26 18:20

Mitsubishin är klart snyggast att se på. VW måste betala VIB bra, återigen är det bekräftat. Xc40 är rent av ful i mina ögon, XC60 däremot är en hit designmässigt i mina ögon som jämförelse.

#3
2019-10-26 19:00

Provade Mitsubishin i somras och inte kändes den så dålig trots allt. Mycket bil för pengarna men också en bränsleförbrukning som låg lite i överkant.

#4
2019-10-27 17:44

Skönt med premium och slippa massa trollkommentarer......

#5
2019-10-27 22:31

Shogun. Ibland fattar jag inte hur du tänker.
Betalat vibil??
Har du provat dessa bilar eller är det bara vanligt svammel.
Jag skulle aldrig ge 45000 mer för den törstiga eclippsen eller jag vill inte ens villa ha den för samma pris som t-roc.
T-roc är riktigt tyst och komfortabel och Riktigt vettig utan onödigt bling och fyller alla mina behov med den motorn.
Man har tillockmed bakåtsikt i den.
Och volvon, ja i mina ögon för dyr.

#6
2019-10-27 23:11

mso 1000.

Du ska vara lycklig som älskar T-roc och att den fyller dina behov, det gör den inte för mig....naturligtvis har jag provat.

#7
2019-10-28 09:45

Den Mitsubishi jag testade kostade just då 239.000 kr i ett utförande som var väldigt välutrustat så jag tror inte att man skulle fått t ex en T-Roc för ens i närheten av den kostnaden. För det priset en helt OK bil tycker jag även om det inte blev nåt köp. Lite udda var dock den 2-delade bakrutan som kändes helt onödig.

#8
2019-10-29 07:15

Det är nästa bara "svenne" som är såld på den fula och svindyra ankungen Volvo XC40, XC40 och T-Roc kom ut på marknaden samtidigt, trots utnämningen "årets bil" har det t.o.m augusti bara sålts 49719 st XC40 i Europa, mot 147005 st T-Roc!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.