Bild
Nästa artikel

Test: Stelvio, X3 & XC60 (2018)

Nybilstest

Motståndarna är många, tillskyndarna desto fler när det gäller suv-modellernas vara eller icke vara. Favoriten Volvo XC60 har nyss fått förnyad konkurrens från både Italien och Tyskland – hur går testmatchen mot Alfa Romeo Stelvio och BMW X3?

Ingen biltyp är fri från kompromisser men att få ihop en så kallad suv som rimmar med det egna varumärket kräver ovanligt mycket tagande och givande mellan konstruktionsavdelningarna och deras principer, nästan som att bilda svensk regering. Därför kan resultaten skilja väsentligt också mellan modeller som är tänkta som varandras konkurrenter. Testtrion denna gång är ett exempel.

Att Alfa Romeo Stelvio, BMW X3 och Volvo XC60 är olika karaktärer syns redan på håll. Stelvios avrundade kaross och sluttande bakparti har inga drag av traditionell suv i denna klass, snarare av uppblåst halvkombi med sportig överton. BMW och Volvo är mer fyrkantiga, upprätta, utan att för den skull sakna linjeglädje.

Ordet ”sport” i förkortningen suv är ju oftast en chimär men för ett märke som Alfa Romeo givetvis omöjligt att runda när Stelvio, märkets första försök i genren, skulle tas fram. Det gällde inte minst att transformera de lyckade, direkta köregenskaperna från sedanmodellen Giulia, på vars grund Stelvio också bygger. Att kombinera dem med en betydligt högre tyngdpunkt för suv-versionen blev en utmaning. Målet för nya X3 och XC60 var lite enklare att sikta för konstruktörerna. Båda skulle vara – och blev – naturliga fortsättningar på sina föregångare snarare än revolutioner.

»Det känns som om jag har foten direkt på insprutningsventilerna...«

Testbilarna har tvåliters bensinturbomotorer, automatiskt reglerande fyrhjulsdrift, olika körprogram och åttaväxlade automatlådor. Alfa Romeo är i grunden helt bakhjulsdriven men kan, vid häftigt gaspådrag, hård kurvtagning eller hjulspinn skicka upp till halva drivkraften till framhjulen. BMW är normalt sett bakhjulsdriven till cirka 60 procent men kan vid behov fördela kraften 50/50 fram/bak. Volvo driver vid normal körning mer med fram- än bakhjulen, Alfa har högsta effekten, 280 hk, BMW 252 och Volvo 250. Skillnaderna i grundpris för Stelvio Q4, X3 xDrive20i och XC60 T5 R-Design är cirka 75 000 kronor men växer i takt med utrustningskryssen i testexemplaren till över 200 000 kronor, Alfa ”billigast”, BMW klart dyrast.

 

Det krävs inte många meter för att upptäcka hur mycket Stelvio skiljer sig från konkurrenterna att köra. Maken till direktstyrd och ”på” suv-modell finns inte just nu, inte ens i form av Porsche Macan. Minsta snudd på gaspedalen resulterar i absolut direkt fartökning, särskilt med mappningsvredet på mittkonsolen inställt på det piggaste läget av tre, ”d”. Minsta vrid på den behagligt tunna läderratten och bilen byter blixtsnabbt kurs. Ett lätt tryck på bromspedalen och den kraftiga servoverkan resulterar nästan ofelbart i tvärnit. Ett enkelt flipp på de svärdslånga, fast monterade växelpaddlarna bakom ratten och lådan skiftar kuggar på nolltid. Precis som i Ferrari kan man lägga i neutralläge genom att dra båda paddlarna åt sig – illusionen av sportbil förstärks.

”Det känns som om jag har foten direkt på insprutningsventilerna och håller händerna direkt på styrarmarna”, skrev en testförare träffande i sitt protokoll. Sådant är förstås ljuv musik för Alfadiggare som hittills suttit närmare asfalten och oroat sig över hur det ska bli en våning upp.

Körningen blir ungefär som i salig Citroën CX en gång i tiden, föraren får lära sig att hantera framfarten med ytterst små ingrepp från händer och fötter och låta bilen själv göra jobbet. Efter ett tag får man kläm på det hela, den initiala vingligheten försvinner.

Någon gasfjädring för svävande färd som i CX är det dock inte fråga om i Stelvio, bilen är tvärtom ganska tufft avstämd och rör sig egentligen riktigt lugnt bara på absolut släta underlag.

Det är ett karaktärsdrag som funnits hos nästan alla Alfamodeller, åtminstone sedan det slutande 1990-talets framgångssaga 156. Samtidigt är Stelviohjulens rörelser över gupp och tvärslåar förvånansvärt följsamma och spårkänslighet existerar knappt alls, inte sidvindskänslighet heller. Körbetyget blir att Stelvio är, om än inte riktigt lika sylvass som sedansyskonet Giulia eftersom en del försvunnit i kompromissandet, ett givet alternativ för den som verkligen gillar att köra.

I brist på svenska Stelviopass fungerar böjarna vid Stora Vika på Södertörn rätt bra som ersättare.

BMW X3 är inte heller dum, men inte i närheten av samma intensitet. Den stötiga fjädringskaraktären på sämre underlag och den påtagliga spårkänsligheten (i synnerhet i lägre fart) är två av ytterst få egentliga minuspunkter vi hittar på testexemplaret. Kombinationen stora hjul (i olika dimension fram/bak), punkteringssäkra däck, hög vikt och sportchassi kräver sin tribut.

Apropå vikt är Alfa Romeo trions lättaste bil, nästan 160 kg lättare än Volvo som är tyngst. Där är ytterligare en förklaring till att Stelvio är så exakt i rörelserna.

I högre fart, på lands- och motorvägar, är BMW nästan exemplarisk att ratta, men hårda sidvindar påverkar kursstabiliteten mer än i Alfa Romeo.

Volvo, som i testet är utrustad med luftfjädring för 26 900 kronor, tar med marginal hem pokalen för åkkomfort. Bilen rör sig mjukt och med ledig pondus över alla underlag. Krängningen är mer uttalad, helhetskaraktären i styrning, fjädringsrörelser och gasrespons känns inte det minsta ”sportig” men heller inte slapp eller inexakt i något läge.

Valet mellan olika körlägen ger inte lika stora skillnader som i framför allt Alfa Romeo, oftast finner man sig nöjd med normalläget. Den låga ljudnivån förstärker intrycket av XC60 som klassens komfortval, en lyckad avvägning men samtidigt en mer anonym körupplevelse än både Alfa Romeo och BMW.

 

I  undanmanövertestet hamnar Volvo däremot sist. Här har den mjuka karaktären sitt pris. Vi nådde som bäst knappt 70 km/tim innan bilen med tung understyrning dråsade rakt ut ur istället för genom den sista konfållan. Vi har tidigare kört skruvfjädrade versioner av XC60 i testet och fått något bättre resultat. Testbilen klarar visserligen momentet med godkänt betyg, omdömet ska inte tolkas som om Volvo vore det minsta osäker, men bilen hamnar långt bakom både Alfa Romeo och framför allt BMW.

Stelvios distinkta rörelsekaraktär passar perfekt i konbanan. Föraren behöver bara göra små rörelser för att undvika det tänkta hindret, krängningen är låg och greppet mot asfalten högt. Liksom i Volvo arbetar antisladdsystemet mjukt och övertygande och även här är det en slutlig understyrning som sätter gränsen vid drygt 75 km/tim.

Sedan kommer BMW och ställer begreppen på ända för vad en bil av denna typ egentligen borde klara. Den feta däckutrustningen (tillval), den bestämda fjädringen, den exakta styrningen och, inte minst, ett antisladdsystem som tycks framavlat för just detta testmoment, gör att test-X3 klarar över 80 km/tim innan det hela barkar ur kurs. Överlägsen etta, till sin förvåning en av de bästa bilar denne skribent alls kört i momentet.

»Test-X3 klarar över 80 km/tim innan det hela barkar ur kurs.«

Ett stycke bort från testplatsen Lunda flygfält i Uppland finns också en utmanande terrängbana där de olika fyrhjulsdrivningarna får bekänna färg med hjälp av våra friktionslösa testrullar som i olika kombinationer placeras under hjulen. Volvo klarar sig bättre denna gång än vad XC60 gjort i tidigare tester. Bilen spinner mer än Alfa Romeo och BMW innan den hittar grepp och med rullar under tre av hjulen och bara ett som kan driva klarar Volvo inte att rulla framåt alls. Det samma gäller för BMW i samma kombination; diffverkan tycks vara något för klen för detta (i och för sig extrema) moment. Vi sätter ändå X3 som något bättre än XC60, men Alfa Romeo är klart bäst i denna gren och fixar alla de olika rullkombinationerna till synes helt utan problem – bilen klättrar bara rakt uppför branten, utan att kana det minsta i sidled.

En hel dag ägnas åt bränsle-förbrukningsmätning och därtill hörande olika körtyper och -miljöer. Vi avverkar vanliga landsvägar, motorvägar, grusvägar, stadstrafik … Alfa Romeo är inte bara klart raskast i alla fartmoment, den är också snålast mellan tankningarna (se tabeller sidan 44). Ingen av de tre kan dock påstås vara särskilt snål eller tidskorrekt när det gäller förbrukning och miljövärden, alla tre har trots allt ganska små men ordentligt ”påställda” motorer med turbo som ju i sig höjer förbrukningen markant när de arbetar.

Utrymmena och praktisk användbarhet blir en uppgörelse mellan BMW och Volvo. Alla tre har förvisso fördelen av att vara enkla att kliva i och ur, tack vare karosshöjden, men när det gäller kupéns disposition är XC60 mest lyckad och rymlig, både fram och bak. Baksätet är dessutom ordentligt utprovat från komfortsynpunkt, det har kommit på undantag i både Stelvio och X3.

Ska man lasta mycket är det dock BMW som gäller, i dess lådformade utrymme fick vi in flest backar och även i angiven VDA-volym är det störst. Enda missen är väl att höjden under den uppfällda bagageluckan är måttlig.

En trivsam och annorlunda helhet med finish som tilltalar och träpartier som erinrar om Alfas 1960-tal. De stora ytterspeglarna skymmer sikten.
Det ser rörigt ut men blandningen av vanliga tryck- och vridreglage och olika touchfunktioner är genomtänkt – en mycket väl fungerande förarmiljö.
XC60 erbjuder Volvos nuvarande strama tema med variation. Få konventionella reglage, desto fler samlade i skärmen mitt i. Utmärkta konsolfack.

Alla tre vill berömma sig av att vara lite finare märken. Visst finns det utmärkt finish och eleganta lösningar att njuta av, särskilt BMW ger ett solitt intryck rakt igenom, något som också går igen när vår konsult kontrollerar rostskyddet.

Plånboksfrågorna är knappast något att skryta med i någon av bilarna. Att Volvo tar hem ekonomigrenen är heller ingen överraskning, XC60 blir enligt vår kalkyl sju–åtta kronor mindre kostsam per mil än BMW och, kanske en smula överraskande, Alfa Romeo.

Orsaken är förstås att Volvo XC60 beräknas få en ovanligt låg värdeminskning, bara 41 procent enligt Autovista Interglobal AB som gör vår kalkyl.

Alfa Romeo Stelvio å sin sida kan vara den första Alfan i mannaminne som inte per definition drabbas av katastrofalt andrahandsvärde. Fyrtionio procents värdefall efter tre år är förstås mycket i reda pengar, en dryg kvartsmiljon, men luttrade märkesentusiaster har varit med om betydligt värre än så.

Suv-modet kan förstås diskuteras i det oändliga, inte minst när det gäller jämförelser med hyfsat motsvarande kombimodeller (som Alfa Romeo dock saknar). Att köpsuget efter biltypen är stort är däremot ställt utom tvivel och det reflekteras förstås också på begagnatmarknaden.

Vinnare? Tre olika kompromisser som sagt, var och en kan vara en vinnartyp beroende vilken typ du själv är.

Testvinnaren - komfort för kronorna

1. Mycket hög allmänkomfort är det främsta kännetecknet för Volvo XC60 i T5-version och det utförande testet gäller, alltså med luftfjädring. Bilen rullar, oavsett underlag, tyst och mjukt men samtidigt stadigt och nästan helt fritt från spårkänslighet. Lägg därtill trions bästa kupéutrymmen, klart lägsta milkostnad, komplett säkerhetsutrustning och hög jämn nivå i det mesta övrigt – bilden av en testsegrare tonar fram. Jämförelsevis hög törst och inte riktigt lika vassa undamanöveregenskaper som Alfa Romeo och BMW kan man nog leva med, men för den som vill sticka ut i trafikbilden är XC60 förstås alldeles fel val.

2. ALFA ROMEO före BMW i test!? Fyra av fyra testförare ansåg det och Stelvio har onekligen många trumf på hand: Motor, fyr-
hjulsdrivning, körkänsla och förbrukning till exempel. Strålkastarna, utrymmena och ekonomin hör till svagheterna i denna roliga modell.

3.  BMW X3 är i väldigt många avseenden väl så bra som Volvo och har en körkänsla som nalkas Alfas. Suverän kombination motor/låda. Men prislappen är hög och åkkomforten generellt sett inte lika bra som i XC60. Spårkänsligheten överraskar också negativt.

Kommentar av Christian Ellmark, testförare:
Jag väljer med hjärtat och tar Alfa Romeo Stelvio. Den har bäst fyrhjulsdrift, är roligast att köra, snyggast att se på, har starkast motor och samtidigt ett lägre pris än konkurrenterna. Komfortmässigt når den inte upp till BMW:s och framför allt Volvos nivå. BMW X3 är körglad, rymlig, bekväm på förarplats, men också spårkänslig, stötig och dyr. Volvo slutligen är bekväm och rymlig, men inte lika intressant att köra som Alfa och BMW.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare: Jag har ägt två fabriksnya Alfa Romeo i modern tid och gillat dem i allt utom värderaset. För Stelvio ser ekonomin bättre ut. En uppiggande bekantskap i det mesta, bilen jag egentligen vill ha i trion. BMW X3 är högklassig och snubblande nära tätplatsen men faller på priset och det irriterande spårandet/stötandet i låg fart. Volvo är inte originell men maken till bekväm och genomtänkt allrounder finns knappt. Om det gällde mina egna pengar bleve det XC60.

Alfa Romeo Stelvio Q4
Djupt liggande dubbla rundlar är en Alfatradition sedan decennier tillbaka. Tilltaget informationsutrymme mellan dem, grafiken är tydlig och enkel.
De viktigaste funktionerna finns men lika mångfacetterat som i BMW och Volvo är det inte i Alfa. Låg skärm ger begränsad ruttvisning på kartan.
Kraftfull men bränslesnål motor, placerad långt bak under huven. Rejält förstärkningsstag mellan fjäderbenstornen.
Elstyrda stolar är standard. Ganska platt, kort sittdyna främjar blodcirkulationen och långfärdskomforten är hög – utom för riktigt långa personer.
Mittkonsolens tre vred är hämtade från Giulia. Körlägesväljaren ”dna” ger tydliga skillnader i upplevt temperament.
BMW X3 xDrive 30i
BMW:s helt elektroniska instrumentvisning ser analog ut och är mycket tydlig, trots rikhaltig information.
I X3 är skärmen fortfarande fristående från panelen, men lösningen fungerar (minst) lika bra. Rikhaltigt funktionsutbud, enkel manövrering – testets bästa.
Trots beteckningen 30i är BMW:s motor på två liters volym.Samarbetet med den åttaväxlade automatlådan är föredömligt, bränsletörsten mellan Alfas och Volvos.
Sportstolarna för 5 400 kronor extra är mycket komfortabla. Manuell längdjustering, elinställning av ryggstödets bredd.
BMW:s placering av strömbrytaren för stopp-/startfunktionen är enklast och bästa tänkbara – under startknappen.
Volvo XC60 T5 AWD
Instrumentrundlarna i XC60 kan varieras i utseende, här ”chrome”. Bilbältesläget kan knappast åskådliggöras tydligare än så här.
Ge Volvos initialt virriga uppläggning ett par dagar, sedan fungerar allt intuitivt och snabbt. Grafiken är inte alldeles state-of-the-art och skärmen blir snabbt kladdig.
Volvos maskin har rask karaktär och fräsig ton, men drar mest bensin i trion. Ibland hänger en låg växel kvar när en högre vore att föredra.
Alla testförare föredrog Volvos stolar. Förutom mycket hög åkkomfort har de också ovanligt stor justermån i höjdled.
Lätt åtkomliga knappar för ryggstödsfällning, reglering av bakvagnshöjd och dragkrok finns i Volvos bagageutrymme.

Ingen biltyp är fri från kompromisser men att få ihop en så kallad suv som rimmar med det egna varumärket kräver ovanligt mycket tagande och givande mellan konstruktionsavdelningarna och deras principer, nästan som att bilda svensk regering. Därför kan resultaten skilja väsentligt också mellan modeller som är tänkta som varandras konkurrenter. Testtrion denna gång är ett exempel.

Att Alfa Romeo Stelvio, BMW X3 och Volvo XC60 är olika karaktärer syns redan på håll. Stelvios avrundade kaross och sluttande bakparti har inga drag av traditionell suv i denna klass, snarare av uppblåst halvkombi med sportig överton. BMW och Volvo är mer fyrkantiga,

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Volvo kom totalt på 2:a och BMW på 3:e plats bland 23 märken vid AutoIndex 2018 där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav. Alfa ingick inte i undersökningen på grund av för liten marknadsandel.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades BMW som 3:e och Volvo som 4:e märke.

Lojalitetsenkäten gav BMW 2:a och Volvo 3:e plats.

Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 3:e plats för Volvo och 4:e plats för BMW.

I verkstadsenkäten kom Volvo på 5:e och BMW på 10:e plats.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2018 och gäller årsmodellerna 2011–2017.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.