Bild
Nästa artikel
Test: Mini Clubman, Mercedes CLA och DS 5 (2016)

Test: Mini Clubman, Mercedes CLA och DS 5 (2016)

Nybilstest

Mini Clubman, Mercedes CLA Shooting Brake och Citroën DS 5 är inga vanliga vardagskombi. Här handlar det mer om attityd, status och snitsiga karosslinjer än lastförmåga och prakisk användbarhet. Men vilken av bilarna ger mest för pengarna? Vi har testat!

Det finns kombibilar och kombibilar. Många är byggda med fullt fokus på generösa utrymmen, praktisk användbarhet och allmänt vettiga vardagsegenskaper.

Men så är det inte med bilarna i det här testet. Tvärtom, de är nästan så långt från det gamla hederliga 245-idealet som det går att komma.

Istället ligger prioriteringen på statusvärde, kaxig attityd, spännande karosslinjer och kompetenta köregenskaper.

Det handlar, kort sagt, om kombibilar för köpare som sätter större värde på snitsig design och fräck framtoning än på hur många drickabackar som kan proppas in i lastutrymmena (men vi har förstås kollat den saken också).

Den trio bilar som testlaget satt under lupp är Mercedes-Benz CLA Shooting Brake, Mini Cooper Clubman och (före detta Citroën) DS 5. Alla med fyrcylindriga dieselmotorer, automatiska växellådor och prislappar som kräver djupa grepp i plånboken.

Klart minst i sällskapet är nya Mini Clubman, trots att modellen vuxit med över 30 cm på längden jämfört med sin föregångare. Även axelavstånd och karossbredd är rejält utvidgade och bilen har dessutom fått konventionella bakdörrar, något som radikalt som förenklat tillträdet till baksätet.

Sammantaget är den nya Mini-kombin betydligt rymligare och mer familjevänlig än den tidigare modellen. Men det handlar fortfarande om en ganska kompakt bil; längdmåttet 425 cm är nästan på pricken som en ordinär VW Golf.

Det större formatet har även påverkat köregenskaperna positiv, åtminstone för alla som gillar ett lugnare och lite mindre nervöst rörelsemönster.

»Den nya Minin är, precis som tidigare, fenomenalt rolig att köra.«

Nya Clubman, som i allt väsentligt bygger på teknik från koncernpappan BMW, är totalt sett en betydligt mognare och mer användbar bil än sin föregångare. Uppenbarligen vill Mini-ledningen genom förändringarna locka en ny och mer praktiskt sinnad köpargrupp till sin stilikon.

Men alla gör inte tummen upp för förstoringen av Mini. Testlagets märkespurister menar att bilen blivit alldeles för stor och klunsig för att förtjäna sitt namn. De påminner också om  att Alec Issigonis geniala ur-Mini bara mätte 305 cm på längden. I det perspektivet är dagens Mini Clubman snarast en koloss.

Som parentes kan nämnas att Mini är på gång med en ny liten bil, som bättre stämmer med  namnet än de nuvarande ganska uppsvällda modellerna. Den lär dock dröja ytterligare något eller några år.

Till dess får vi nöja oss med  att konstatera att nya ”fullvuxna” Clubman imponerar med en  åkkomfort och praktisk användbarhet som gamla tiders Mini-ägare bara kunde drömma om.

Det fina i kråksången är att förändringarna gjorts utan att de sylvassa köregenskaperna på något avgörande sätt påverkats negativt. Den nya Minin är, precis som tidigare, fenomenalt rolig att köra. Få andra standardbilar ger samma fina underhållningsvärde.

Mini har också valt att behålla den lekfulla, i en del fall på gränsen till barnsliga, interiören. Men bakom de många skojiga detaljerna är det mesta både logiskt och funktionellt, även om det är svårt tro vid en första anblick.

Minis motorhuv är kryddad med vita så kallade bonnet stripes som kostar 1 100 kronor extra. Den typen av utsmyckning finns inte till CLA och DS 5.
Minis motorhuv är kryddad med vita så kallade bonnet stripes som kostar 1 100 kronor extra. Den typen av utsmyckning finns inte till CLA och DS 5.

Däremot blir det bakläxa för krocksäkerheten; fyra Euro NCAP-stjärnor är inte mycket att komma med i dagens läge. Märkligt att en prestigetillverkare inte ser till att få full pott.    

Vår test-Cubman hade beteckningen Cooper D Automatic och det innebär att kraftkällan var en 2-litersdiesel på 150 hk, i kombination med en utsökt växlande åttastegad automatlåda.

Det är en drivlina som  passar perfekt i bilen – utom i ett avseende. Den är inte alls så snål som bränsledeklarationen antyder. Under vårt test överförbrukade den lilla kombin med 30 procent och det är en bit över gränsen för det acceptabla.

Priset på testbilen, som var fullsmockad med extrautrustning, var också klart över gränsen. Den kostade, trots lägsta grundpriset, över 410 000 kronor. Stor röd varningsflagg för dyra tillval!

Dubbla kromade utblås pryder bakpartiet på DS 5. Men avgasrör finns bara i ett av dem. Lägg också märke till Minis lågt placerade bromsljus. De sitter i stötfångaren – och där syns de inte särskilt bra...
Dubbla kromade utblås pryder bakpartiet på DS 5. Men avgasrör finns bara i ett av dem. Lägg också märke till Minis lågt placerade bromsljus. De sitter i stötfångaren – och där syns de inte särskilt bra...

I jämförelse med Mini Clubman är Mercedes CLA en helt annan och mycket lugnare karaktär. Den är inte på långt när lika rapp och rivig  i reaktionerna som Minin och känns vid en direkt jämförelse mer som en bekväm limousine än som en kvick och kurvglad sportkombi.

Sammantaget vinner Mercan testets komfortrond med god marginal och det är speciellt fjädringsegenskaperna som imponerar. Märkets chassi-tekniker hör till bilvärldens bästa när det gäller att hitta rätt balans mellan stadig väghållning och behagliga  fjädringsrörelser.

Även följsamheten mot underlaget förtjänar toppbetyg. Det kvittar nästan hur ojämn och gropig vägen är, Mercedes däck börjar aldrig studsa okontrollerat utan behåller hela tiden greppet om asfalten. Något som med all önskvärd tydlighet bevisades på vår speciella chassitestarsträcka, där bilarnas fjädring och väghållning sätts på tuffast tänkbara prov.

Mercedes har, trots bilens spektakulära yttre former, inte frestats att skoja till CLA:s inredning på samma sätt som Mini. På förarplatsen råder istället god tysk ordning, som dock kryddats med både eleganta former och en detalj-finish av hög klass.

Det enda man kan undra över är varför mätartavlorna är så dunkelt diskreta att de nästan inte går att avläsa i normalt dagsljus.

Fenomenet känns igen från flera andra av Mercedes  modeller och rimmar illa med märkets säkerhetsimage. Visst måste det vara viktig att föraren med ett snabbt ögonkast se hur fort hon/han kör?

CLA Shooting Brake bygger tekniskt på Mercedes minsta modell, framhjulsdrivna A-klass. Kombin är dock rejält förlängd och mäter 463 cm mellan stötfångarna, hela 33 cm mer än vanliga A-klass.

Även prisskillnaden är stor; ”Shooting Brake-tillägget” ligger på mastiga 44 000 kronor.

I fallet Mini Clubman är kombipåslaget lite beskedligare. Här är skillnaden till tredörrars-
versionen 31 000 kronor och
till femdörrarsmodellen handlar det om knappt 23 000 kronor.

»Känns mer som en bekväm limousine än en kvick och kurvglad sportkombi.«

Den beteckning som Mercedes valt för sin A-klasskombi (och även använder för skåpversionen av den större CLS-modellen) är Shooting Brake. Det är en gammal engelsk term som ursprungligen stod för en typ av hästvagn som användes för att frakta jägare och deras vapen, hundar och eventuella byten.

Med tiden kom begreppet även att utnyttjas för exklusiva brittiska lyx- och sportvagnar med extra stort bagageutrymme; typ Jensen och Aston Martin. Men även  Rolls-Royce och Bentley har använt sig av beteckningen. Så på den punkten är Mercedes i gott sällskap.

”C” och ”L”” i modellnamnet står för övrigt för Coupé och Leicht (lätt). Något som ska antyda att det handlar om en bil med sportiga egenskaper, även om vår testbil inte hade så mycket av just den varan.

Den hade beteckningen CLA 220 d, vilket innebär att drivlinan består av en 2-liters dieselturbo på 177 hk som parats ihop med sjustegad rattstångsmanövrerad dubbelkopplingslåda.

En finfin kombination i de flesta körsituationer, utom möjligen i kötrafik. Där kan bilen kan rycka lite osofistikerat vid gaspådrag/-uppsläpp.

Den cockpit-inspirerade förarplatsen är designad i minsta detalj och fungerar efter viss tillvänjning hyggligt. Tredelat panoramaglastak är standard.
Den cockpit-inspirerade förarplatsen är designad i minsta detalj och fungerar efter viss tillvänjning hyggligt. Tredelat panoramaglastak är standard.
Genomtänkt, elegant och funktionellt. Men några missar finns. Mätartavlorna är svårtydda i dagsljus och glastaket (tillval) inkräktar på takhöjden.
Genomtänkt, elegant och funktionellt. Men några missar finns. Mätartavlorna är svårtydda i dagsljus och glastaket (tillval) inkräktar på takhöjden.
Här har formgivarna fått härja fritt och förarmiljön är kryddad med skojiga detaljer. Första intrycket är lite rörigt, men i grunden är det mesta logiskt.
Här har formgivarna fått härja fritt och förarmiljön är kryddad med skojiga detaljer. Första intrycket är lite rörigt, men i grunden är det mesta logiskt.

Pluspoäng blir det däremot för prestanda och bränsleförbrukning. CLA var både snabbast och snålast i testet. Den uppmätta bränsleåtgången stämde också bäst, eller rättare sagt minst dåligt, jämfört med den deklarerade siffran.

Vår test-Merca hade utrustningsnivån SE Edition och ett grundpris på knappt 360 000 kronor. Men med lite extra tillval blev slutnotan nästan 410 000 kronor. Lite väl saftigt, särskilt med tanke på att det handlar om Mercedes minsta och enklaste kombimodell!

Jämfört med CLA-kombin blev testets franska deltagare, den linjesköna DS 5, en besvikelse när det gäller fjädringskomforten.

Det är annars något som i alla tider varit Citroëns adelsmärke. Men i DS 5 har man skippat både hydraulfjädringen och förra året försvann även Citroën-namnet. Tanken är att DS-bilarna ska stå för sig själva, på samma sätt som exempelvis Toyotas lyxmärke Lexus gör.

Förklaringen till avsaknaden av fjädringshydraulik är att grundtekniken i DS 5 är hämtad från koncernsyskonet Peugeots 308/3008-modell och där finns bara stålfjädring att tillgå.

När DS 5 debuterade hösten 2011 fick den stenhård kritik för sin stumma och stelbenta fjädring. Citroën tog så småningom kritiken på allvar och arbetade om chassit i samband med att bilen uppdaterades 2014.

Och visst blev fjädrings komforten klart bättre, men är fortfarande långt ifrån perfekt. På hyfsat släta vägar rullar bilen acceptabelt mjukt och behagligt. Problemen uppstår på knöliga underlag, då stöter DS 5 otrevligt hårt och stumt i ojämnheterna på ett sätt som  inte känns särskilt ”premium”.    

Väghållningen finns däremot inte så mycket att anmärka på, även om både styrreaktioner och körprecision har en bit kvar till framför allt Minis nivåer.

Lasttröskeln i DS 5 är extremt hög, nästan 80 centimeter. Men själva kombiutrymmet är bäst i test, åtminstone när det gäller att sluka bagage. Däremot är det ganska påvert inrett. Baksätet är fullt fällbart (både ryggstöd och dyna) i förhållandet 60/40 och skidlucka är standard.
Lasttröskeln i DS 5 är extremt hög, nästan 80 centimeter. Men själva kombiutrymmet är bäst i test, åtminstone när det gäller att sluka bagage. Däremot är det ganska påvert inrett. Baksätet är fullt fällbart (både ryggstöd och dyna) i förhållandet 60/40 och skidlucka är standard.
Mercedes lastöppning är inte mycket att skryta över.Dessutom stjäl den sluttande taklinjen en hel del utrymme på höjden. Men bagagerumsgolvet är testets längsta och under det döljs ett rejält extrautrymme. Sidofack finns, liksom 12-voltsuttag och två (ganska svårhängda) kasskrokar.
Mercedes lastöppning är inte mycket att skryta över.Dessutom stjäl den sluttande taklinjen en hel del utrymme på höjden. Men bagagerumsgolvet är testets längsta och under det döljs ett rejält extrautrymme. Sidofack finns, liksom 12-voltsuttag och två (ganska svårhängda) kasskrokar.
Mini har sidohängda bakdörrar istället för konventionell kombilucka. Lastutrymmet är testets minsta, men räcker för hunden Sture. Under det dubbla bagagerumsgolvet finns ett stort extrafack och det fällbara ryggstödet är tredelat i förhållandet 40/20/40. Bra för flexibiliteten!
Mini har sidohängda bakdörrar istället för konventionell kombilucka. Lastutrymmet är testets minsta, men räcker för hunden Sture. Under det dubbla bagagerumsgolvet finns ett stort extrafack och det fällbara ryggstödet är tredelat i förhållandet 40/20/40. Bra för flexibiliteten!

En sak som kräver tillvänjning är den kraftiga rattåtergången, något som sannolikt ska påminna om gamla tiders DS-modeller som hade ett extremt markerat rak fram-läge.

Styrningen är heller inte så bra anpassad för stadstrafik, servon är ganska trög i låga farter. Det är definitivt på landsväg, gärna en jämn och fin sådan, som DS 5 kommer bäst till sin rätt. Då kan den vara riktigt njutbar att fräsa fram i.

Även den cockpit-inspirerade förarplatsen tar en stund att vänja sig vid. Men när man väl lärt sig att hitta rätt bland de många exakt likadana knapparna, varav flera sitter i taket,  fungerar det mesta ganska okej. Om det tredelade glastaket finns bara en sak att säga; läckert!   

Vår testbil hade beteckningen Sport, som dock inte har något med de dynamiska egenskaperna att göra utan är en utrustningsnivå. Med ett grundpris på 351 900 och ett testbilspris på 390 500 är DS 5 Sport, med 181 hk-diesel och sexstegad automatlåda, minst dyr av de tre bilarna att köpa.

På pluskontot noteras också att DS 5, trots sin avancerade yttre design, i grunden är både praktisk och överraskande rymlig. Lastutrymmet är testets största och baksätet det bekvämaste. Även drivlinan, med sin silkeslent växlande automatlåda, förtjänar beröm.

Mindre bra är att autobroms helt saknas på utrustningslistan, att andrahandsvärdet är klart sämst i test och att överförbrukningen slutade på skyhöga 43 procent!

Test: Mini Clubman, Mercedes CLA och DS 5 (2016)
Testvärden - Åkkomforten avgör

1. Den är inte bäst på allt, men tillräckligt bra på tillräckligt mycket. Det gör Mercedes CLA Shooting brake till testvinnare. Bakom utnämningen står ett enigt testlag och CLA-kombin imponerar framför allt med sin behagliga åkkomfort. Även väghållningen är av hög klass och det fina chassit gör att bilen sköter sig bra på alla tänkbara underlag. Särskilt sportig är den inte, på den punkten blir Mercan ordentligt frånåkt av Mini Clubman. Säkerhetsnivå och detaljfinish håller hög klass och den uppmätta förbrukningen blev lägst i test. Utrymmena är hyggliga, men insteget till baksätet begränsas av den sluttande taklinjen. Priset är högt, men det finns billigare versioner än den testade. De kan kanske vara värda att titta lite närmare på.

2. Charmiga Mini Clubman hade tagit en solklar seger om det bara handlat om köregenskaper. Men väger man in utrymmen och praktisk användbarhet hänger Mini inte riktigt med konkurrenterna. Bara fyra Euro NCAP-stjärnor och dyra tillval är andra minusposter.   

3. Nya DS 5 lockar med läckra karosslinjer och generösa utrymmen. Men dåligt andrahandsvärde gör den dyr att äga och modern säkerhetsutrustning saknas. DS 5 är också mycket udda på den svenska marknaden, bara 63 stycken har registrerats sedan januari förra året.

 

Kommentar av Stig Gustavsson, testförare:
DS 5 är snyggast att titta på, men sämst av bilarna att köra enligt min åsikt. Jag gillar inte den kraftiga rattåtergången som gör att färden ibland kan bli lite vinglig. För mig är Mercedes CLA solklar testvinnare. Den är trygg och säker att köra och bekväm på alla underlag. Drivlinan är bäst i test, men att ta sig in i baksätet är ingen lätt match för längre personer. Höjden i dörröppningen är minst sagt skral. Om det bara handlat om att köra bil skulle Mini toppat min lista.

Kommentar av Mikael Schultz, testledare:
Att inte charmas av Mini Clubmans fina körgenskaper är nästan omöjligt. Den är en av marknadens mest underhållande standardbilar att ratta. Men som kombi har den förstås sina brister. Nya DS 5 är en annan bil att gilla, åtminstone så länge det handlar om läckra karosslinjer. Den är en av de tjusigaste bilarna som finns just nu, om ni frågar mig. Ändå sätter jag, precis som resten av testlaget, Mercedes CLA som vinnare. Det är den mest kompletta bilen.      

DS 5 Sport Blue-HDi 180 hk
DS 5 Sport Blue-HDi 180 hk
Instrumenten är klara och tydliga och har en extra digital hastighetsmätare längst ned på den ordinarie mätartavlan. Varvräknare till vänster och infodisplay för färddatorn till höger.
Instrumenten är klara och tydliga och har en extra digital hastighetsmätare längst ned på den ordinarie mätartavlan. Varvräknare till vänster och infodisplay för färddatorn till höger.
Klockan är både avlång och analog. Under den sitter startknappen – DS 5 har nyckelfritt lås-/startsystem som standard.
Klockan är både avlång och analog. Under den sitter startknappen – DS 5 har nyckelfritt lås-/startsystem som standard.
Testets mest avhuggna ratt må se tuff ut. Men finessen ställer till problem när stora rattrörelser krävs; exempelvis i p-manövrer.
Testets mest avhuggna ratt må se tuff ut. Men finessen ställer till problem när stora rattrörelser krävs; exempelvis i p-manövrer.
Både sittdyna och ryggstöd kan fällas när det behövs extra plats för bagage. Då blir lastgolvet helt slätt.
Både sittdyna och ryggstöd kan fällas när det behövs extra plats för bagage. Då blir lastgolvet helt slätt.
Mercedes-Benz Cla Shooting Brake 220 d Se edition
Mercedes-Benz Cla Shooting Brake 220 d Se edition
En märklig miss är de dystert dunkla mätartavlorna som är nästan omöjliga att avläsa i dagsljus. Räddningsplankan är att en digital hastighetsmätare kan knappas fram i färddatorn.
En märklig miss är de dystert dunkla mätartavlorna som är nästan omöjliga att avläsa i dagsljus. Räddningsplankan är att en digital hastighetsmätare kan knappas fram i färddatorn.
Växelväljaren till dubbelkopplingslådan sitter smart placerad på rattstången och är mycket smidig att använda.
Växelväljaren till dubbelkopplingslådan sitter smart placerad på rattstången och är mycket smidig att använda.
Mediefunktionerna sköts med ett elegant vred på konsolen mellan framstolarna. Klart bättre än att pilla på en pekskärm!
Mediefunktionerna sköts med ett elegant vred på konsolen mellan framstolarna. Klart bättre än att pilla på en pekskärm!
Linsen till backningskameran fälls bara ut när den behövs. Övrig tid sitter den väl skyddad i ett fack ovanför nummerskylten.
Linsen till backningskameran fälls bara ut när den behövs. Övrig tid sitter den väl skyddad i ett fack ovanför nummerskylten.
Mini Cooper d Clubman Chili, AUT
Mini Cooper d Clubman Chili, AUT
Instrumentklustret är kompakt och varvräknaren hänger som en ryggsäck på hastighetsmätarens ena sida. På motsatt sida sitter bränslemätaren och i hastighetstavlans nederkant hittar man en liten, men tydlig färddator.
Instrumentklustret är kompakt och varvräknaren hänger som en ryggsäck på hastighetsmätarens ena sida. På motsatt sida sitter bränslemätaren och i hastighetstavlans nederkant hittar man en liten, men tydlig färddator.
Förarmiljön designad i minsta detalj och motorn startas med en vipptangent som pulserar i rött.
Förarmiljön designad i minsta detalj och motorn startas med en vipptangent som pulserar i rött.
Den infrån belysta växelväljaren är testets elegantaste och den åttastegade automatlådan jobbar imponerande smidigt.
Den infrån belysta växelväljaren är testets elegantaste och den åttastegade automatlådan jobbar imponerande smidigt.
När larmet, tillval för 3 300 kr, är aktiverat blinkar det rött i toppen på takets medie-antenn.
När larmet, tillval för 3 300 kr, är aktiverat blinkar det rött i toppen på takets medie-antenn.

Det finns kombibilar och kombibilar. Många är byggda med fullt fokus på generösa utrymmen, praktisk användbarhet och allmänt vettiga vardagsegenskaper.

Men så är det inte med bilarna i det här testet. Tvärtom, de är nästan så långt från det gamla hederliga 245-idealet som det går att komma.

Istället ligger prioriteringen på statusvärde, kaxig attityd, spännande karosslinjer och kompetenta köregenskaper.

Det handlar, kort sagt, om kombibilar för köpare som sätter större värde på snitsig design och fräck framtoning än på hur många drickabackar som kan proppas in i lastutrymmena (men vi har förstås kollat den saken också).

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Mercedes hamnade totalt på åttonde, Mini på tionde och Citroën på 14:e plats bland 26 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare själva sätter betyg på sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper rankades Mercedes femma, Mini åtta och Citroën 14:e. Lojalitetspoängen gav Mini fjärde, Mercedes femte och Citroën 15:e plats.Bedömningen av återförsäljarna resulterade i tredje plats för Mini, 14:e för Mercedes och 21:a för Citroën. I verkstadsenkäten blev Citroën sjua, Mercedes 19:e och Mini 21:a.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2015 för årsmodellerna 2008–2014. Ett nytt AutoIndex presenteras i maj 2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.