Bild
Nästa artikel
Dacia finns från 99 900 kronor, VW från 214 900 kronor och Subaru från 244 900 kronor.

Test: Duster, XV & T-Roc (2018)

Nybilstest

Tre nya, kompakta suv-modeller med fyrhjulsdrift, maxutrustning och hög markfrigång som gemensam nämnare – men inte så mycket mer. Är lågprisaren Dacia Duster chanslös mot Subaru XV och Volkswagen T-Roc?

Här har vi tre pinfärska suv-/crossovermodeller med var sin lösning på hur receptet fyrhjulsdrift, höjd markfrigång och personlig stil ska tillagas – och samtidigt ett högst orättvist test. En fullmatad Dacia Duster för drygt 180 000 kronor mot maxutrustade Subaru XV och Volkswagen T-Roc för 330 000 respektive 395 000 kronor. En bil med 125 hästkrafter mot en på 156 och en på 192 … hur många blåtiror ska inte den rumänskfranska lågprisaren åka på? Är den ens hälften så bra? Eller?

Duster är i kraft av sin stil och sitt unikt låga pris en solitär på marknaden, svår att jämföra med andra modeller. Samtidigt är bilen ett ställningstagande: ”Status bryr jag mig inte om, jag ser till bruksvärdet. Att konstruktion och utförande är lite gammaldags är bara bra, det blir billigare så”, ungefär.

Duster är lik sina föregångare men grundformen har fått brantare vindrutevinkel, större spårvidd och mer skulpterad kaross. Det tidigare lätt slokande uttrycket är bytt mot en framtoning som snarare är lite störig, särskilt när man vet vad bilen kostar. Undertill har förstärkningar gjorts för höjd säkerhet och minskad ljudnivå. Inredningens material har högre klass än tidigare. Ratten kan nu justeras i både längs- och höjdled, styrningen har fått elektrisk servo och stolarna är nya – etcetera.

Framtoningen är fortfarande ”bruksig” även i det allra dyraste utförandet Prestige, där mediasystem med navigator, förarstol med armstöd, parkeringshjälp med kamera och en hel del annat är standard.

»Duster är i kraft av sin stil och sitt unikt låga pris en solitär på marknaden.«

Subaru XV är faktiskt alldeles ny från botten och upp även om bilen vid första anblick är förvillande lik föregångaren. Också här har formgivarna fått mejsla lite på plåten för att ge ökad karaktär. Samtidigt har ett större axelavstånd givit mer utrymme i baksätet. Inredningsfinishen har förbättrats, motorn har fått direktinsprutning och säkerhetssystemen har blivit fler. Testbilen är av dyraste utförandet Summit där egentligen bara p-varnare bak saknas. Den steglösa automatlådan Lineartronic finns i alla svensksålda XV oavsett variant, liksom förstås fyrhjulsdriften, märkets signum.

 

T-Roc är inte någon ny stjärna på USA:s rapparhimmel utan Volkswagens senaste skapelse ur bygglådorna på ”MQB-plattformen”. Släktdrag med Audi Q2 anas, det här är en folka där formgivarna tillåtits lätta på slipsknuten för att åstadkomma fräcka linjer. Resultatet är en kompakt korsning som vill attrahera såväl Golf- som Tiguanspekulanter med vilja att sticka ut snarare än att få utrymmen.

Subarus generösa inre bredd och stora benplats bak ger XV första skalpen. Som bonus sitter man förträffligt i de eljusterbara stolarna fram och hyfsat bak, även om takhöjden är något inskränkt där. Duster är bättre i det avseendet. Volkswagens och Dacias baksäten är som helhet ungefär lika trånga, här sitter man ogärna fler än två och helst inte med långa ben heller. Duster ser ju krallig ut men är förvånansvärt smal ”över axlarna”.

 

Att ta sig i och ur mer högbyggda bilar kan vara en befrielse för äldre och personer med lite stelare leder, men det resulterar (åtminstone så här års) ofelbart också i att byxorna skrapar i och blir lortiga. Värst är Duster, vars trösklar och extra plastinklädnad över dem är riktigt breda.

Bagageutrymmet är dock i Dusters favör både i lådliter och drickabackar räknat. Vi klämde in ett par extra utöver dem i XV, vars bagageutrymme ändå är överraskande stort i beaktande av hur karossen ser ut. Samma sluttande bakparti finns också på T-Roc, men betydligt sämre lasthöjd resulterade i ett ynkligt resultat (se tabellen på sidan 41).

Inredningen i Duster var tidigare med rätta kritiserad. Den nya är mycket trevligare att vistas i. Materialvalen är ”tjockare”, misspassningarna borta, ergonomi och knappar mer genomtänkta. Tangent-raden och de tre vridreglagen på mittkonsolen påminner en smula om – törs man säga det – hur det ser ut i Audi R8 och fingertoppskänslan är inte ljusår efter den heller. Fast när vi här och var hittar häftklammer som håller fast golvmattans skarvar tar vi oss allt för pannan.

De nya stolarna och rattens justeringsmöjligheter gör un-derverk för Dusters åkkomfort, nu är bilen plötsligt utståbar även på långfärder. Härtill medverkar en sänkt ljudnivå, inte så att Duster blivit en viskare men ändå betydligt mildare mot trumhinnorna än förr. Trist nog finns det ett vinande transmissionsljud vid minsta gaspådrag, ett irriterande surr som vi inte lyckades dämpa ens genom att låta det värsta hårdrocksdån strömma genom högtalarna.

Subarus kupé känns rikligt pyntad och vissa lösningar kan först förefalla lite förvirrande, gränssnittet för hur medieskärmarna fungerar och hur de samspelar med touchkontroller, knappar och rattreglage till exempel. Efter ett tag är det hela lättskött. Finishen har överlag fått ett lyft, panelerna känns gedigna, stolarna ger utmärkt stöd, fack och uttag har bra utformning.

Ljudisoleringen är tyvärr inte mer än måttligt lyckad. Vid jämn fart gör inte drivningen mycket väsen av sig men vid minsta gaspådrag stiger motortonen markant och kan bli rena bullret emellanåt. Samtidigt läcker det in jämförelsevis mycket vägljud kring bakdörrarna. Även om vi fick marginellt lägre mätvärden för XV än Duster i vår testutrustning tyckte alla förare att Subarus wsimplare än i Golf/Tiguan (och med glapp i testbilen), liksom inklädnaden av bagageutrymmet. Stolarnas läderklädsel kändes slankigt hopkommen, vi undrar hur den kommer att se ut om några år.
 

Det är svårt att tänka sig tre mer väsensskilda körupplevelser. Dacias lilla 1,2-maskin ger ett överraskande piggt intryck och har snabbt turbo-svar på gaspådrag. Duster är testets enda manuellt växlade bil och liksom tidigare är utväxlingen annorlunda än andra bilars. Ettan är väldigt kort, snudd på lågväxel. Med lite övning är det inga problem att starta på tvåan, som (liksom trean) också är osedvanligt kort. Vi nådde inte ens 110 km/tim på trean utan fick växla en gång till för att nå dit under våra mätningar. Detta eviga spakande resulterar i en ganska seg acceleration. Att kunna tuffa runt på hög växel i stan är å andra sidan inte dumt. Även femman och sexan har utväxling som gör varvtalet vid landsvägskörning ganska högt, men omkörningsaccelerationen är ändå lam om man inte växlar ned till fyran.

Trots att man alltså får växla flitigt och kör på ganska högt varv blir inte förbrukningen alltför hög (se tabell på sidan 42). Större tank vore dock önskvärt.

»Det är svårt att tänka sig tre mer väsensskilda körupplevelser.«

Subarus drivning med steglös automatlåda är egentligen ytterst bekväm, lite som att köra radiobil. Om man vill kan lådan växlas ”manuellt” med sju förvalda lägen som sköts med vippor vid ratten. Vi använde dem nästan aldrig. Kruxet kommer som sagt vid gaspådrag, då ljudnivån stiger markant utan att motsvaras av fartökningen. Det blir som att köra en äldre sexcylindrig motor med såsig automatlåda och momentomvandlare – det låter mer än det går.

Volkswagen är raka motsatsen, fattas bara med så mycket effekt och en dubbelkopplingslåda som växlar blixtsnabbt. T-Rocs maskin är flexibel, sportig och kul men överförbrukade å andra sidan mest i trion.

Alla testförare uppfattade Subaru som nervös i fjädringsrörelserna. Bilen tar sig fram hur tryggt som helst oavsett underlag men det finns ett tydligt darr i upphängningar och bussningar så fort vägen blir en smula knagglig eller gropig. ”Rastlös” noterades i ett träffande protokoll, XV rör sig inte lugnt annat än på idealiska underlag. Styrningen är annars trivsamt snabb i reaktionerna och bilen kränger inte särskilt mycket ens när den pressas hårt. Det är ett gott betyg.

Kränger gör Duster desto mer, bilen har en i grunden mjuk karaktär med lång fjädringsväg och en bra förmåga att svälja tuffa utmaningar i vägbanan. Krängningen sker dock bara till en viss gräns och leder aldrig till någon instabil färd. Styrningens elektriska servo är ljusår bättre än det gamla hydrauliska. I vanlig fart på vanliga vägar rullar Duster avspänt och lugnt, men i sidvindar fångas den ganska höga karossen upp och påverkas en hel del.

En förarmiljö med klart bättre finish och ergonomi än tidigare. Körställningen är förbättrad, tack vare nya stolar och ratt justerbar i båda ledder.
Formgivarglädje på hög nivå och ett inledningsvis ganska förvirrande intryck, men man hittar snabbt. Mer påkostad känsla än i förra XV-versionen.
Bekant VW-stil, med mestadels god ergonomi. Klimatanläggningens panel är placerad långt ned och vissa plastpartier känns billigare än i Golf.

T-Roc är i jämförelse med de båda andra en ren delikatess att köra. Styrningen, motorgensvaret, fjädringens respons och flexibilitet ger tillsammans snudd på sportbilskänsla, en riktigt kul bil att ratta på olika underlag och samtidigt hur trygg som helst.

Vi provade fyrhjulsdriften bland annat i en snöklädd backe, inte på våra traditionella rullar. Alla tre gick utan knot uppför utmaningen och något annat hade vi inte väntat oss. Alla tre har också utförkörningshjälp (”Hill Descent Control”) som gör att man enkelt kan finjustera även de mest besvärliga nedfarter.

»Det mesta som tidigare höll halvdan nivå håller nu fullt godtagbar standard.«

Dacias starka sida är uppenbar, man köper en maxutrustad bil med väl fungerande fyrhjulsdrift, rejäl markfrigång och oömt utförande för halva priset jämfört med konkurrenterna. Det mesta som tidigare höll halvdan nivå håller nu fullt godtagbar standard, i vissa avseenden överraskande hög nivå. Samtidigt har man snålat in på en del viktiga saker, främst autobroms. Sådan går fortfarande inte att få till Duster och det är helt enkelt dumsnålt.

Subaru är överraskande rymlig, har trygga köregenskaper och långt bättre finish än tidigare. Servicen är dessutom fri de första åren. Komforten i allmänhet är inte riktigt på topp, inte heller samspelet motor/växellåda.

VW kan vara rätt för den som inte behöver mycket utrymmen, en kul bil med få svaga sidor. Testexemplarets pris, nästan 400 000 kronor, är dock magstarkt. Det är två Duster och 40 000 kronor över till annat.

Testvinnaren - inte längre enbart pris

1. Vinnaren! Att Dacia tar hem matchen beror dels på att testtrion är svår att jämföra ”rakt av”, dels på att Duster blivit bra mycket bättre än tidigare. Det betyder dock inte att bilen är felfri, framför allt är vi egentligen tveksamma till att premiera en bil som inte har autobroms. Det som finns är dock inte så dumt: Duster har blivit mycket drägligare att färdas i, finishen i det mesta är ett klart lyft, motorn är pigg, förbrukningen rimlig och fyrhjulsdriften/framkomligheten av bästa märke. Så är det ekonomin, snudd på oslagbar för en bil av denna storlek. Det finns ännu billigare utrustningsnivåer men även i detta maxade utförande är Duster en bil folk har råd med – och att underhålla. Det betyder mycket för många.

2.  En VOLKSWAGEN för den som sätter pigg formgivning och alerta köregenskaper främst. GT-versionen ger snudd på ”GTI-känsla” i körningen men man har alltjämt fördelen av lite högre insteg etc. Utrymmena är skrala och med extrautrustning kan det bli dyrt!

3. En SUBARU som i likhet med Dacia blivit mycket bättre än sin föregångare. Trevlig interiör, stadig på vägen, bättre utrymmen än man anar. För många kan XV nog vara en självklar vinnare, vi var emellertid inte förtjusta i vare sig växellådans eller fjädringens arbete.

 

Kommentar av CHristian Ellermark, testförare:
Dacia Duster är en tuff funkisbil med bättre terrängförmåga än de flesta behöver. Intrycket dras ner av irriterande småsaker och halvdan komfort. VW T-Roc är en bra långresebil för två personer till fjällen, bekväm, stadig och rolig att köra. T-Roc levererar mest vill ha-känsla av dessa tre. Subaru XV känns lite som ett mellanting. En kompromiss som varken är lika körglad och bekväm som T-Roc eller charmig och billig som Duster.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare:
Dusters pris och ekonomi är oslagbara och bilen är klart bättre än tidigare. Störande transmissionsljud vid vanlig körning, men det okomplicerade utförandet är en befrielse. Det man behöver finns, utom autobroms. VW T-Roc är tyskt duglig och riktigt kul att köra. Kommer säkert att sno Golf- och Tiguankunder men är knappast lika allround. Subaru XV har gott om starka sidor, växellådans karaktär och vägbullret hör inte till dem. Jag tar – Duster!

Dacia Duster 1,2 TCe 4x4 Prestige
Rejält tilltagna visartavlor i Dacia. Mellan dem en färddator med jämförelsevis begränsad informationskapacitet.
Framhjulsdrift, automatiskt reglerad fyrhjulsdrift eller spärrning mellan främre och bakre hjulpar sköts med vred mellan stolarna. Där finns också reglaget till farthållaren/-begränsaren.
Nya stolar (med nedfällbart armstöd för föraren) och trivsammare klädsel har gjort susen för sittkomforten.
Motorn är bara på 1,2 liter och 125 hk men känns riktigt pigg. Den var dessutom snålast på bensindropparna i testtrion.
Subaru XV 2,0i Summit
Subarus instrumenthus är mer färgglatt än Dacias och färddatorn mellan rundlarna har mer information att ge.
Nej, det är inte en drönare utan kamerasystemet EyeSight där registreringen för flera säkerhetsfunktioner och olika förarstödsystem samlats.
Elstyrda stolar fram är standard i Summitversionen. Mycket stadiga och sköna tyckte alla testförare, dessutom med bra värmekapacitet.
Boxermaskinens 156 hk känns bara måttligt pigga, men motorn arbetar mjukt. Under acceleration låter den störande högt.
Volkswagen T-Roc GT 2,0 TSI/190 4motion
”Active Info Display” kallas den helt digitala instrumentgrupp som är standard i GT-versionen. Utseendet kan varieras efter behag och kartvisningen placeras rakt framför ögonen.
Körlägesväljaren för olika underlag och omständigheter är placerad mellan stolarna, lätt att nå.
Stark maskin, snabbtänkt växellåda men också testets klart högsta förbrukning.
Sportstolarna (21 900 kronor extra) är sköna och lagom skålade men ingen av testförarna var särskilt entusiastisk över läderklädseln.

Här har vi tre pinfärska suv-/crossovermodeller med var sin lösning på hur receptet fyrhjulsdrift, höjd markfrigång och personlig stil ska tillagas – och samtidigt ett högst orättvist test. En fullmatad Dacia Duster för drygt 180 000 kronor mot maxutrustade Subaru XV och Volkswagen T-Roc för 330 000 respektive 395 000 kronor. En bil med 125 hästkrafter mot en på 156 och en på 192 … hur många blåtiror ska inte den rumänskfranska lågprisaren åka på? Är den ens hälften så bra? Eller?

Duster är i kraft av sin stil och sitt unikt låga pris en solitär på marknaden, svår att jämföra med andra modeller. Samtidigt är bilen ett ställningstagande: ”Statu

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Subaru kom totalt på 2:a, Volkswagen på 18:e och Dacia på 20:e plats bland 25 märken vid senaste Auto-Index där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Subaru som 2:a märke, VW som 18:e och Dacia som 23:e märke.

Lojalitetsenkäten gav Subaru 2:a, VW 14:e och Dacia 19:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 7:e plats för Subaru, 18:e för VW och 21:a för Dacia. I verkstadsenkäten kom Subaru 3:a, Dacia på plats 14 och VW på plats 24.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.