Bild
Nästa artikel

Test: A6 Avant, XF Sportbrake & E-klass kombi (2018)

Nybilstest

En ny generation av Audi A6 Avant står högt på listan för många förmånsbilister och betyder nästan alltid trubbel för konkurrenterna. Första matchen går mot Jaguar XF Sportbrake och Mercedes E-klass kombi.

Audi låter som bekant ofta en ny modellgenerations design vara tämligen lik föregångarens, ett faktum som också gäller senaste upplagan (den fjärde) av storsäljaren A6 Avant. Visst, vinkeln på bakrutan är ny och dramatisk, det finns några extra veck längs karosslinjen och i fronten grinar öppningar och slitsar mer än någonsin mot betraktaren, men utsidans helhet är bekant.

Ändå är det inte att ta miste på vilken uppmärksamhet testbilen, en sinistert svart A6 Avant 40 TDI Proline S tronic, väcker när vår testkaravan far fram på alla möjliga sorters vägar i Mälardalen, Dalarna och Värmland.

Insidan är förstås lika knivskarpt modern och bitvis nydanande med dubbla pekskärmar som i den sedanversion vi testade i ViB 13/2018, då med den stora V6-dieseln på tre liters volym och 286 hk, 50 TDI benämnd på Audis allt annat än glasklara nyspråk. Tillägget 40 TDI är liktydigt med att det under motorhuven finns en fyrcylindrig tvåliters dieselturbo som vidareutvecklats ur den tidigare 2,0 TDI/190. Förnyat inkråm med lägre friktion har resulterat i mer effekt, 204 hk mot 190, samtidigt som gångkulturen ska ha ökat och förbrukningen minskat. Dessutom är motorn nu integrerad med en tolvvolts mildhybridteknik som ska spara ett par procent i bränsleförbrukning, bland annat genom att slå av motorn tidigare före stopp vid exempelvis trafikljus. Att receptet fungerar kan vi efter alla testmil nog skriva under på, men någon hybridbil i vanlig bemärkelse är det förstås inte fråga om.

»Oavsett inställning finns det en lätthet och flykt i bilens sätt att röra sig.«

A6 Avant ställs mot Jaguar XF Sportbrake 20D/180, versionen med 180-hästars fyrcylindrig tvåliters turbodiesel ur Jaguars några år gamla motorfamilj ”Ingenium”, och Mercedes-Benz E 220 d kombi, en gjuten huvudkonkurrent, också med hyfsat färsk tvåliters fyrcylindrig turbodiesel och med maxeffekt 194 hk. Jaguar och Mercedes-Benz är bakhjulsdrivna denna gång, testets Audi framhjulsdriven. Fyrhjulsdrift finns förstås mot tillägg till alla tre, till A6 Avant dock inte i skrivande stund.

Jaguar går just nu fram i annonser och reklam för att positionera sig som klassens prisledare, med den äran. Testbilens grundpris är knappt 387 000 kronor med utrustningspaketet Signature inkluderat. Därutöver har testexemplaret bland annat panoramaglastak och löstagbar dragkrok och hamnar på knappt 415 000 kronor i kassan. Det är verkligen konkurrenskraftigt, Audis motsvarande grundpris är 456 400 kronor men det rejält påställda testexemplaret rusar upp i nästan 650 000 kronor. Mercedes-Benz hamnar mitt emellan, med 445 000 kronor i grundpris och drygt 550 000 färdigpaketerad och klar. Är Jaggan verkligen 235 000 eller 135 000 kronor ”sämre”?

Statusmärket Jaguar visar sig vara rena lågprisbilen i detta flotta sällskap. Testets välutrustade Audi är klart dyrast att köpa.

Den här klassen domineras helt av Audi, BMW, Mercedes-Benz och Volvo. Jaguar är en outsider, numera mer i kraft av sitt namn snarare än i stil eller teknik. XF är i det mesta en ganska konventionellt konstruerad konkurrent men grundkarossen och nästan alla dess olika delar består av aluminium. Det är bara dörrarna som, lite märkligt kan tyckas, är av vanlig stålplåt. Bakluckan är gjord av plast.

Dimensionerna är snarlika mellan bilarna, tjänstevikterna är nästan identiska. Ändå är det vitt skilda körupplevelser som erbjuds. Audi, som alltid en smula framtung men inte alls lika markant som förr, har verkligen fått en injektion av sin modifierade motor. Den arbetar närmast vibrationsfritt och tyst och har ett härligt drag med rätt avvägd respons, fjärran från den märkliga ”slangbelleeffekt” vi klagade över i 50 TDI (där mildhybridtekniken arbetar via ett 48-voltsbatteri). De fyra körlägena i standardutrustningen ”drive select” skiljer sig inte åt i någon radikal utsträckning, oavsett inställning finns det en lätthet och flykt i bilens sätt att röra sig och att svälja vägbanans svårigheter. Inte minst på en särdeles tuff sträcka i Dalarna flyter Audi på med stor följsamhet och exakthet, som vore den en mycket mindre bil. Ett femte, individuellt inställningsbart körläge för gaspådrag, växlingar etcetera finns också

Vår största invändning gäller styrningens optimering. Vid mindre rattutslag – som lands- och motorvägskörning – ska styrningen ge ”mindre” direktverkan, vid större rattutslag – som i stan och vid p-manövrer – ”ökad” direktverkan. I praktiken blir styrkänslan därmed ganska diffus, ungefär som de enklare lösningar somliga tillverkare väljer och gör styrningen trög under förevändning att det är liktydigt med ”sportigt”. En randanmärkning måhända, men något som tydligt framträder när Jaguar och Mercedes-Benz körs på samma sträcka.

Gapelseberättelsen avslöjar att Mercedes-Benz sväljer mest last, Audi näst mest, Jaguar minst.

XF är tveklöst bilen som kommunicerar tydligast vad den håller på med. Styrningen är direkt och reagerar snabbt, hjulens och fjädringens rörelser är både följsamma och bestämda, utan att vara det minsta obek-väma. Spårkänslighet finns inte alls, inte i de tyska bilarna heller. XF-balansen känns perfekt, enligt databladet ska viktfördelningen vara 50/50 fram/bak, vilket också gäller Mercedes-Benz. Den fördelningen ger inte bättre köregenskaper per automatik, vilket många har fått för sig, men helheten i Jaguars chassibeteende hör, oavsett hastighet eller underlag, absolut till klassens topp. Också här finns fyra körlägen (normal, sportläge, vinterläge och ekonomiläge), med lite tydligare skillnader jämfört med Audi.

Jaguars motor hörs mer än de tyska bilarnas, men maskin-tonen är ganska tilltalande, lite järnig. På dess minuskonto kan skrivas en jämförelsevis hög bränsleförbrukning. Drygt ”nollkommasex” liter milen i vår noterade testförbrukning är förstås ändå helt acceptabelt för en bil i denna klass, det är bara det att både Audi och Mercedes klarade sig på en deciliter mindre. Samarbetet med den åttaväxlade automatlådan fun-gerade i alla fall mycket bättre i testbilen än denne skribent minns från andra XF-exemplar. Nu fanns ingenting av den
”ketchupeffekt” som tidigare noterats vid exempelvis start från trafikljus. Växelväljarens vred är en fröjd att använda, enkelt och intuitivt. En underlighet noterades: Vid backning i mörker blir den under dagtid utmärkta kamerafärgbilden på medieskärmen svartvit.

»Jaguars chassibeteende hör absolut till klassens topp.«

E-klass är, ja, som Mercedes-Benz brukar vara att köra och hantera. Högsta åkkomfort i de flesta lägen är grundstenen, med lugn, trygg rörelsekaraktär som bäddar för vilsamhet mil efter mil. I låg fart kan man tycka att bilens fjädring rör sig lite väl mycket i vertikalled när underlaget är sämre, men med ökande fart skärper alltsammans till sig och blir bara så stadigt.

Testets Mercedes-Benz har luftfjädrar bak (17 300 kronor extra, standard i Jaguar). Får man för sig att reta bilen med lite tuffare körstil i böjar och krokar svarar den bara med ett ”jaha, då gör vi väl så då” och tuffar fram ganska oberörd då också. Den ytterst exakta styrningen är en förklaring till bilens precisa uppträdande i alla situationer, men riktigt lika inspirerande att köra som Jaguar är E-klass inte. Snarare är den ett lugnande piller.

Samarbetet med automatlådan är för det mesta i klass med de båda andra bilarnas, ibland kunde en lite för låg växel hänga kvar lite för länge vid gasuppsläpp. Skötseln med växelpinne till höger om ratten är lika smidig som Jaguars lösning.

Väder, däckutrustning och temperatur gjorde att vi inte kunde köra några rättvisande undanmanövertester denna gång, ej heller några tillförlitliga bromstester.

Övriga prestandamätningar, som acceleration och förbrukning, utföll ganska likartat (se tabeller) men det är värt att notera att Jaguar vid testets inledning var alldeles fabriksny och sannolikt skulle komma ned i förbrukning och accelerationstider efter längre körsträcka än vi hann med.

Informationsmängden är överväldigande men det mesta är väl strukturerat och enkelt att använda. Stram design, genomgående utmärkt detaljfinish.
Disponering och reglageplacering är egentligen väldigt lik Audis, men intrycket är mer traditionellt och klimatanläggningen sköts med tangenter.
Egenartad design, högklassig känsla och enkel skötsel trots reglagemängden. Panelbelysningen kan (i ”AMG-line interiör”) skiftas i 64 färger…

Kupéutrymmena skiljer sig inte åt i någon direkt avgörande grad, men visst finns det skillnader inom de likartade karossdimensionerna. Vi uppfattar Audi som rymligast och ”bäst” överlag för de åkande, tack vare generös inre bredd och för att baksätet är det bekvämaste, även om man sitter ganska lågt i det. Förarstolens justermån är generös.

Jaguars baksäte är också utmärkt men inte riktigt lika spatiöst för ben eller brett i axelhöjd. I Mercedes-Benz noterar vi en kortare sittdyna och inte riktigt lika hög komfort som bilen i övrigt ger anledning att tro.

Stora bakdörrar med bra öppningsvinkel gör det tämligen enkelt att få våra rätt bylsiga barnstolar på plats, men att fästa remmarna ordentligt kring de främre stolarnas skenor är inte alldeles lätt. Undrar när någon ska ta efter Volvos enkla lösning med fästöglor?

Höga, breda kardantunnlar och utstickande ”klimatkonsoler” mellan framstolarna omöjliggör tre barnstolar i bredd – men hur ofta reser någon egentligen med så många?

Audis bagageutrymme hämmas en del av de sluttande bakre takstolparna, av måttlig bredd och att ryggstöden inte fälls så att (det jämförelsevis långa) lastgolvet blir helt plant. Övrigt utförande går dock inte att klaga på.
I Jaguar blir lastgolvet helt plant efter ryggstödsfällning. Den nominella volymen är bra och utrymmet räcker till stor packning. För vårt backlastningstest är utrymmet sämre lämpat, framför allt på grund av snål takhöjd.
Ett nästan optimalt utnyttjat lastutrymme ger E-klass segern både i testets backlastarliga och i VDA-volym. Ryggstödsdelningen är 40/20/40 i alla tre bilarna och ”fjärrfällning” finns förstås också i dem.

När det gäller lastutrymme är E-klass främst, även om dess försteg inte är lika tydligt som förr om åren. Även konkurrenterna har ju numera flott och samtidigt praktisk inklädnad av lastytor och väggar etcetera, liksom rejäla (löstagbara) fästöglor, fack under golvet och andra bra detaljer. Den maximalt tillåtna lastvikten är dessutom högst i Mercedes-Benz.

»Att fästa remmarna kring de främre stolarnas skenor är inte alldeles lätt.«

Ekonomimatchen slutar – faktiskt – med seger för den dyra Audin. Den blir enligt vår kalkyl ett par kronor billigare per mil att köra. Det beror först och främst på ett förväntat bättre andrahandsvärde (räknat på grundpriset) än Mercedes-Benz och, i synnerhet, Jaguar. Värdefallet är och förblir den tunga utgiftsposten för nybilen, sedan spelar faktorer som förbrukning, skatt, försäkring med mera mindre roll. Jaguars fall dämpas förstås av att värdefallet i faktiska kronor och ören blir mindre när grundpriset är så mycket lägre än tyskarnas.

Audi och Mercedes-Benz är ju ”allmängods” och etablerade storsäljare medan Jaguar är raka motsatsen: ett kännarmärke med glest återförsäljarnät och klart högre initialmotstånd för de stora köparskarorna, även om namnet formligen osar av tradition och lockar med att erbjuda ett spännande avbrott från det vardagliga bilägandet.

Det är emellertid bara att titta på registreringsstatistiken för att se hur måttligt framgångsrikt märket hittills varit. I det läget kan det, rättvist eller inte, spela mindre roll att bilen presterar så bra som den faktiskt gör.

 

Matchen mellan Mercedes-Benz och Audi lär bli stenhård, sannolikt inte avgjord så mycket på bilarnas egentliga egenskaper som på märkeslojaliteten.

Testvinnare - bekväm storlast

1. Vi sätter Mercedes i topp när alla korten synats. Trots att E-klass kombi inte har lika exceptionellt låg ljudnivå som (den extra ljuddämpade) Audi är den totala komforten klart bäst. Det ruvar ett unikt lugn över körningen i Mercedes-Benz, oavsett om den stora kombin ska hanteras i stan eller på långa, snabba distanskörningar. Underlaget spelar inte så stor roll. ”Åkkomforten är överlägsen de båda andra. Bakom ratten på Mercedes känns det som om man svävar fram”, noterade en lyrisk testförare. Det är bara riktigt elaka tvärslåar som kan få den bakre luftfjädringen att höra av sig. Utrymmena för de åkande är ingen avgörande faktor i trion, däremot är lastutrymmet i E-klass klart större än de båda andras.

2. Nya Audi A6 Avant matchar gott och väl Mercedes i nästan allt. Utmärkta, pigga köregenskaper parade med hög komfort, närmast perfekt motor/växellåda, snål på bränsle, modernt och högklassigt utförande. Ett tilltalande val om inte maximalt lastutrymme behövs.


3. Jaguar är klassens särling – utan att vara konstig alls. Det är lätt att ta till sig den utmärkta körkänslan, motorn, växellådan, aluminiumanvändningen och inköpspriset. Inte lika modern helhet som tyskarna, glest återförsäljarnät och sämre andrahandsvärde är minus.
 

Kommentar av Anders Helgesson, testförare:
Mercedes E-klass är en pulssänkare av rang och mitt val i trion. Komforten är utmärkt, körkänslan avspänd utan att bli intetsägande, teknikinnehållet är lika massivt som i Audi. En av Mercedes få svagheter är den något ljudliga motorn. Jämfört med konkurrenterna upplever jag Jaguar XF vara ett decennium efter när det kommer till finesser och funktioner, i gengäld har den en sympatisk ”analog” karaktär tyskarna förefaller ha förlorat på de digitala oceanerna.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare:
Jag tar alla tre! Jaså, inte? Då finner jag, lite till min förvåning, att jag helst sätter mig i Jaguar. Den har inte Audis förnämliga ljudnivå, ej heller dess intryck av teknikfyrverkeri. Den har inte den höga totalkomfort som erbjuds i Mercedes, inte lika bra utrymmen heller. Men XF Sportbrake är en rakt igenom trivsam bil med egen stil och spänstiga köregenskaper. Dessutom är den ett prisfynd i detta sällskap, samtidigt som auran är mest speciell.

Audi A6 Avant 40 TDI
”Virtual cockpit” är del av ett paket för 22 200 kronor och ger möjligheter att möblera det innehållsrika men tydliga instrumenthuset efter egen smak.
Den bekanta TDI-motorn har nu 204 hk och är en fullträff i gångkultur och ljudnivå. Dessutom är den snålast i testtrion.
Klimatanläggning för fyra zoner kostar 9 700 kronor extra.
I paketet ”Sport”, 15 000 kronor, ingår dessa elmanövrerade och bekväma stolar. Klädsel med behagligt sträv alcantara på sitt- och ryggytor kostar 7 300 kronor extra.
Jaguar XF Sportbrake 20D/180
Jaguars traditionella visartavlor ligger djupt men är tydliga. Mellan dem en display vars meny sköts med knappar på ratten.
Stark och mjuk gång men jämförelsevis högt ljud från Jaguars tvålitersdiesel. Förbrukningen blev också högre än de tyska konkurrenternas.
Påfyllningen för AdBlue är ovanligt nog placerad i bagageutrymmets sidopanel. I Audi och Mercedes-Benz finns den bakom tankluckan.
Eljusterbara stolar och läderklädsel är standard i XF. Ryggstöden är en smula korta för långa förare.
Mercedes-Benz E 220 d Kombi
Instrument- och medieskärmen är i sin helhet över tre decimeter lång och utseendet kan varieras inom vida ramar, här den mest konventionella varianten.
Motorkaraktär, kraftleverans och förbrukning är snarlik Audis. Samarbetet med den nioväxlade automatlådan är bra, men inte riktigt lika fint som i A6.
Medie- och övriga funktioner är enkla att hantera från mittkonsolens olika reglage.
”AMG-line” i interiören omfattar bland annat dessa elstyrda och mycket långfärdståliga stolar.

Audi låter som bekant ofta en ny modellgenerations design vara tämligen lik föregångarens, ett faktum som också gäller senaste upplagan (den fjärde) av storsäljaren A6 Avant. Visst, vinkeln på bakrutan är ny och dramatisk, det finns några extra veck längs karosslinjen och i fronten grinar öppningar och slitsar mer än någonsin mot betraktaren, men utsidans helhet är bekant.

Ändå är det inte att ta miste på vilken uppmärksamhet testbilen, en sinistert svart A6 Avant 40 TDI Proline S tronic, väcker när vår testkaravan far fram på alla möjliga sorters vägar i Mälardalen, Dalarna och Värmland.

Insidan är förstås lika knivskarpt modern och

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Mercedes kom på 6:e plats och Audi på 7:e bland 23 märken vid AutoIndex 2018 där privata bil-ägare tycker till om sitt bilinnehav. Jaguar fanns inte med på grund av för liten försäljning.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Mercedes som 1:a och Audi som 7:a.

Lojalitetsenkäten gav Mercedes 4:e och Audi 7:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 5:e plats för Mercedes och 8:e för Audi.

I verkstadsenkäten kom Audi på  19:e och Mercedes på 20:e plats.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2018 och gäller årsmodellerna 2011–2017.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.