Bild
Nästa artikel

Biltest: Toyota Avensis

Nybilstest

Toyota gjorde det mesta rätt med nya Avensis. Men en sak glömde man. Den grymma svenska asfalten, som förvandlar bilen till rena bullerlådan.

Allt började så bra, långt därborta i Spanien.

Nya Avensis susade fram över asfalten tyst och bekvämt, precis som Toyota sagt att den skulle göra.
Att småsnacka med medpassagerarna i högt motorvägstempo gick alldeles utmärkt, liksom att njuta av tonerna som strömmade ur den förnämliga ljudanläggningens åtta högtalare.
  
I Vi Bilägares rapport från det evenemanget (ViB nr 3/-03) heter det bland annat:

"...ljudkomforten upplevs som mycket bra även i farter långt över de tillåtna i Sverige. I alla fall på den spanska asfalt som provkörningen gjordes på. Det kan bli skillnad på svenskt underlag, som ofta är betydligt skrovligare och alstrar mer däcksljud."   (Mikael Schultz)

Med facit i hand var det tur att vi tog med den sista passusen. För om det är något som nya Avensis inte tål så är det grovkorniga svenska landsvägar. Särskilt nu på vårkanten när de är extra hårt dubbslitna efter en lång vintersäsong.
 
Bullret väller in i kupén från Toyotans hjulställ redan i låga farter. Frekvenserna är elaka och det dovt malande och tröttande dånet trasar effektivt sönder allt vad bra ljudkomfort heter.

Att försöka lyssna på något av P1:s intressanta talprogram på någorlunda normal volym är bara att glömma. Det är till och med svårt att prata med en medpassagerare i framsätet utan att anstränga rösten. Och vill man meddela sig med någon som sitter bak krävs i det närmaste att man skriker.


Ljudmätningarna på grov asfalt bekräftar det örat redan konstaterat. Toyotan bullrar, enligt ljudmätaren, till och med värre än den trio renodlade småbilar (VW Polo, Seat Ibiza och Skoda Fabia) som mättes på samma vägsträcka. Småttingarna var visserligen utrustade med dubbfria vinterdäck som i regel rullar något tystare än sommardäck, men ändå!  

En annan kontrollmätning gjordes med en Audi A6 Avant 2.4 som var försedd fräscha dubbdäck, Nokian Hakkapeliitta 1 205/55 R16. Audin var markant tystare än Avensis i alla farter mellan 50 och 130 km/tim, trots de stålskodda sulorna. 
   
Våra mätningar visar också att Avensis är extremt känslig för skiftningar i underlaget. I 50 km/tim på slät asfalt är bullernivån i kupén väl godkända 59,6 dB(A). Körs bilen i samma fart på grov asfalt blir resultatet hela 69,1 dB(A) och däcksoljuden står för hela ökningen.

Annorlunda, och tydligare, uttryckt betyder det att Toyotan bullrar lika mycket i 50 km/tim på grov asfalt som den gör i 110 km/tim på slätt underlag. Otroligt! Har fabriken överhuvudtaget testat bilen på dåligt underlag innan den släpptes ut till kunderna?

Varför Avensis beter sig som den gör är svårt att exakt fastslå. Sannolikt beror fenomenet i första hand på att bussningarna i hjulupphängningarna är dåligt anpassade för att filtrera bort de däcksljud som uppstår på skrovliga svenska vägar. Men givetvis kan även andra brister i ljudisoleringen finnas. 

Det stämmer inte
Hur som helst, tro inte på den del av Toyotas marknadsföring där nya Avensis framställs som i det närmaste ljudlös. Det stämmer inte alls, i alla fall inte i Sverige!

Till dig som är spekulant på en ny Avensis kan vi bara ge rådet: Nöj dig inte med en kort åktur runt kvarteret innan du gör affär. Ta ut bilen på landsvägen, testa ordentligt på olika underlag och i olika farter och lita på dina egna öron.

Störs du av däcksdånet, eller tycker du att Vi Bilägares testlag överreagerar? Bara du själv kan avgöra.
Bortsett från den fatala ljudmissen är det mycket som talar för nya Avensis. Inte minst kvalitetsintrycket, som lyfts flera snäpp sedan förra modellen och nu befinner sig i farlig närhet av klassledaren Audi A4.

Inne i kupén är både materialval och design av hög klass och utsikten från förarplatsen riktigt tjusig, tankarna leds osökt till både Lexus och Mercedes E-klass. Teknikerna har också fått till en behaglig tyngd i styrningens, växelföringens, pedalernas och reglagens motstånd. Det känns gediget, lyxigt och dyrt.
Avsikten med uppgraderingen av Avensis har varit att skapa den i bilvärlden så hett eftertraktade premiumkänslan och det har Toyota lyckats över förväntan med, åtminstone i den testade 2-litersversionen. 
       
Misspassningar förvånar
Även den verkliga byggkvaliteten är med all säkerhet på topp, märkets bilar tillhör sedan länge de absolut pålitligaste och bäst ihopsatta på marknaden.

Mot den bakgrunden förvånar de misspassningar vi hittade i testbilen.

Bland annat fanns en markant höjdskillnad mellan de utsmyckningslister i dörrar och instrumentbräda som ska löpa i en sammanhängande linje.

Mugghållaren i instrumentpanelen var heller inte perfekt monterad och samma sak gällde inpassningen av instrumentbrädan mot dörrarna.

- Ni har fått en tidig bil, förklarar Toyota Sweden missarna. Problemen är sedan länge justerade i produktionen.  
  
Det är förmodligen helt sant med tanke på vilken byggprecision Toyota brukar ha. Men kolla för säkerhets skull att allt är exakt monterat på ditt exemplar om du tänker slå till på en ny Avensis.

Ute på vägen sköter sig Toyotas nya mellanklassare med den äran, frånsett bullerproblemen. Det nya chassiet, där bakvagnen hämtats från sportvagnen Celica T Sport, är fint avstämt i balansen mellan stabil väghållning och bekväm fjädringskomfort. 

Enda skönhetsfläcken är att det kan bonka  osofistikierat i hjulupphängningarna över potthål och andra tvära ojämnheter.

Avensis är harmonisk, precis och följsam att hantera även när den pressas hårt på krokiga vägar och ställer inte till några hyss ens på gränsen till sin förmåga. Den börjar bara sudda lätt med framhjulen för att tala om att nu går det alldeles för fort.
 
Om man i det läget fortsätter att provocera bilen ingriper, vänligt men effektivt,  antisladdsystemet (standard på bilar med 2-litersmotor) och tar med hjälp av bromsar och motorstrypning ned farten så att ekipaget bringas på rätt kurs igen. Tryggare än så kan det knappast bli.
       
Klart godkänt
Systemet kan inte kopplas ur utan är ständigt närvarande och ser till att hålla bilen på rätt spår även i undanmanöverprovet, som Avensis klarar lätt som en plätt i drygt 70 km/tim med full last. Klart godkänt med andra ord.

Även om körglädje  kanske inte är det första som kommer för en när Avensis egenskaper ska beskrivas, så är bilen i alla fall trygg och trivsam att ratta. Den är också sällsynt smidig att umgås med, lättkördhet är ett gammalt adelsmärke för Toyota och den nya bilen vansläktas inte det minsta.

Den direktinsprutade D4-motorn är både tyst och len i gången, men känns spontant något trög i gensvaret och kräver snurr på vevaxeln för att ge sitt bästa. Prestandamätningarna visar dock att det finns fartresurser så det räcker. Det gäller bara att locka fram dem via den fint fungerande växellådan.

Lugnt körd är D4:an snål, men som alla lean burn-motorer är den känslig för hård belastning och bränsleåtgången skjuter lätt i höjden med ovarsam gasfot. 
               
Hela nio krockkuddar
Säkerheten är ett område som högprioriterats i nya Avensis och för Toyota skulle allt annat än fem stjärnor i Euro NCAP:s krocktest vara ett direkt misslyckande.

Förutom att mycket möda lagts ned på en stabil grundstruktur är bilen utrustad med hela nio krockkuddar som standard, där den nionde är placerad under ratten. Den är på 18 liter och ska skydda förarens knän och underben vid en olycka.
 
En annan innovation är den tvåstegade bältespåminnaren, som slår larm om föraren eller framsätespassageraren glömmer bältet.

Först tänds en varningslampa och när hastigheten når 15 km/tim kommer en ljudsignal. Om bältena ändå inte sätts på ökar signalen i styrka efter 30 sekunder.

Då åker bältena definitivt på, för signalen är ettrig värre och få lär stå ut de ytterligare 90 sekunder som det tar innan påminnaren ger upp och tystnar. Målet är nått, den viktigaste enskilda säkerhetsdetaljen sitter där den ska.

Sin vana trogen visar Toyota upp sin styrka som bilbyggare genom att ställa alla tre karossvarianter av nya Avensis på hjulen samtidigt: en fyradörrars sedan (testbilen), en femdörrars halvkombi och en riktig kombi.

Gemensamt för samtliga versioner är att de är betydligt större än den tidigare modellen. På längden har Avensis vuxit med elva cm (kombin tio cm), på bredden med fyra cm och på höjden med fem cm.
Det märks även inne i kupén, framför allt i baksätet där passagerarna fått ett betydligt generösare benutrymme. Fast den höga midjelinjen à la Audi och det inåtsluttande taket förtar  en del av rymdkänslan.

I höjd med bakre ryggstödet försvinner också premiumkänslan. Kofferten är visserligen rymlig och slukar hela 520 liter, men gångjärnen är av gammaldags bagageknäckartyp.
 
Nya Avensis är inte bara större, säkrare, lyxigare och bättre utrustad än sin föregångare. Den är dyrare också. Priset har gått upp med ungefär 20 000 kronor. 

Ändå är bilen i testlagets tycke klart prisvärd i jämförelse med de konkurrenter den ställs mot i det här testet. Avensis 2.0 Business går på 219 900 kronor och då är den tämligen fullödigt utrustad, både vad gäller komfort- och säkerhetsdetaljer.

Med motsvarande utstyrsel kostar Opel Vectra 2.2 Elegance 228 900 kronor, Saab 9-3 1.8t Linear 239 900 kronor och Audi A4 2.0 FSI 250 600 kronor.

Testad i Vi Bilägare nummer: 7/2003

Kommentarer

#1
frb
2011-12-13 18:23

"Den grymma, svenska asfalten". Ja den är grymt bra, ger bra friktion till skillnnad från många vägar utomlands där man halkar runt bara det är lite dagg eller duggregn... framförallt farligt för motorcyklister. Högre vägbuller får man ta, köp en tyst japan så är det ordnat.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.