Bild
Nästa artikel

Biltest: Toyota Auris

Nybilstest

Toyota Auris är ingen revolution men har egenskaper som de allra flesta uppskattar: Den ser trevlig ut, är lätt att köra, har bra utrymmen, går snålt och är relativt billig att serva och försäkra.

Dessutom har den Toyotas goda kvalitetsrykte i bagaget. Det finns förvisso roligare bilar än Toyota Auris 1,6, men troligen få som blir mera beständiga - förutsatt att ägarna kostar på en riktig rostskydds-behandling.
 
Aurum - Auris. Namnet kommer av latinska "guld" och säkert är, att Toyota kommer att håva in massor av den varan på sin nya bil. Den är tillräckligt vanlig för att passa vem som helst, men har också kryddats för att bli lite djärv.  Med andra ord: Ett vinnande koncept.
 
För 41 år sedan lanserade Toyota en liten bil som fick namnet Corolla. Den var rätt gråtrist och alldaglig men gillades av en massa människor. Grunden hade lagts till en världssuccé utan motstycke. Corolla spred sig över världen. Det växte upp Corollafabriker i 16 olika länder och bilen såldes i 140. I år har det tillverkats över 32 miljoner Corollabilar.

Den ena generationen har följt på den andra. Nu är Corolla framme vid tionde led och plötsligt byter Toyota ut det världsberömda namnet. 

"Auris" är visserligen fullt av optimistisk symbolik, men det kan ändå tyckas dumdristigt att lägga ned världens mest inarbetade bilnamn. Men det var nödvändigt, menar Toyota. "Corolla" har med åren fått en allt gubbigare klang. Fast det passar köpargrupperna. Medelåldern på Corollaägarna ligger på 56 år. Liksom alla andra biltillverkare skyr Toyota gubbstämpeln och försöker desperat jobba in sig hos yngre köpare. Ett spänstigare namn måste till. Och en spänstigare bil, förstås.


(Det nya namnet sitter dock bara på halvkombin. Den mer konventionella sedan-modellen får fortfarande heta Corolla. Den biltypen köps ändå mest av äldre.)
Lite buss
Inför modell- och namnbytet var det nog våndor hos Toyota. Att ersätta en bil som helst ska locka till sig över 1,2 miljoner olika köpare varje år måste vara det kinkigaste biljobbet i världen. Toyotas designstudio i Sydfrankrike fick uppgiften. Formgivarna koncentrerade sig på fronten. Den gjordes mopsigt rund  och kort genom att vindrutestolparna flyttades fram.

Auris ser nästan ut som en liten familjebuss. Rätt fräck framtill, men ju längre bak man tittar desto mera av gammal Corolla träder fram.

Alltför vågat har det inte fått bli.

Jämfört med gamla Corolla har Auris blivit några centimeter större på alla ledder: Fyra på längden, fem på bredden och 3,5 på höjden. Den står betydligt mera bredbent, men axelavståndet är detsamma som förut.
Auris bygger på en helt ny botten, vilket mest märks i baksätet. Golvet är nästan helt slätt; bilen saknar kardantunnel. Det ger passagerarna gott om utrymme för fötterna och dessutom är det lättstädat.

Toyota vill gärna att namnet Auris ska associera till "ädel kvalitet", men den ädlaste varan som erbjuds inne i kupén är hårdplast. Interiören är sannerligen inte påkostad. Plastens största förtjänst, utom att förmodligen sänka bilens pris, är väl att den är lätt att torka ren. Det behövs ofta, för dammet syns tydligt på de stora, finmönstrade ytorna.

Kupén domineras av den iögonenfallande metallglänsande mittkonsolen som slår en båge mellan framstolarna.  Den ekar billigt och ihåligt när man knackar på den, men som fäste för växelspak och handbroms är den alldeles utmärkt. Växelspaken sitter perfekt till. När föraren släpper ratten faller handen naturligt ned på knoppen. Spaken är kort som på en sportbil och manövreras med små snärtiga armrörelser.

Vill bli gubbkörd
Växelspaken är tyvärr den sport-igaste delen i drivlinan. På pappret verkar 1,6-litersmotorn emellertid väl så lovande. Det är en ny motor med beteckningen Dual VVT-i, vilket står för ovanligt avancerad teknik: variabla ventiltider både på insugs- och avgassidan.

Motordatorn ser till så cylindrarna fylls med bränsleblandning på ett sätt som är optimalt för varje körsituation. Resultatet blir bättre dragkraft på låga varv och mer effekt på höga. Vridmomentet i Aurismotorn ligger över 140 Newtonmeter mellan 2 000 och 6 000 varv/minut. I praktiken betyder det att den drar jämnt och snällt på låga varv och att föraren inte behöver växla i tid och otid.

Toppeffekten är 124 hästkrafter och få konkurrenter kan matcha det. Men motorn känns trots all teknik inte särskilt rapp.  Den svarar väl mjukt på gasen.

Ventiltekniken ska bidra till att sänka förbrukningen och Auris kan köras riktigt snålt, speciellt om föraren lyder bilens egna rekommendationer. Auris har försetts med en indikator som visar när det är lämpligt att byta växel.  Den uppmanar till gubbkörning av värsta slag. Redan vid 2 000 varv/min - eller cirka 50 på fyrans växel - anmodas föraren att växla upp. Befinner sig bilen samtidigt i uppförsbacke orkar den knappast dra sig vidare.

Sköna säten
Det Toyota Auris 1,6 saknar i sportighet tar den igen i komfort. Sätena är fasta och sköna. Ratten kan justeras i höjd och längd och det går att få till en körställning som håller länge. Först efter en testetapp på 80 mil började högerbenet kännas en aning ansträngt.

Undertill sitter inga påkostade prylar - vanliga fjäderben fram och en enkel torsionsaxel bak. Men fjädringen är bra ändå, fint balanserad mellan komfort och fasthet. Det kommer inga oväntat störande stötar ens på riktigt dåliga vägar.

Störningarna kommer däremot från både hjul och motorrum. Toyota hävdar att Auris är en av klassens tystaste bilar, men det är nys. Trots att karossen pumpats full med dämpande material i såväl tak som dörrar och runt hjulhusen kan det väsnas rejält i kupén. Hjulen mullrar hårt på grova vägar och motorn passerar en surrighetsgräns runt 3 000 varv, vilket är ungefär motorvägsfart.

Inget extra
Auris ser visserligen lite roligare ut än gamla Corolla, men det är egentligen samma andas bil: inga konstigheter, föga överraskande och inget extra. Sådana små trevliga och omtänksamma detaljer som gummibotten i facken, kylt handskfack eller krokar för kassar i bagageutrymmet bjuder inte Toyota på.

Tyvärr har Toyota inte heller kostat på ett bättre rostskydd. Auris är lika sparsamt behandlad som föregångaren.

Vad som däremot inte fuskas bort är säkerheten.  Auris är starkt byggd och kupén omgärdas av krockkuddar. Bara en bil, Mercedes A, har fått högre poäng i EuroNCAP:s krockprov (och Citroën C4 och Ford Focus ståtar med samma poäng som Auris). Toyota skulle kunna ha fått ännu en poäng genom att även förse baksätet med bältespåminnare, men sådana föll uppenbarligen under rubriken "onödigt".

Genom att skala bort allt extra har Toyota lyckats hålla priset på en oväntat låg nivå. Auris 1,6 kostar faktiskt några tusenlappar mindre än vad företrädaren gjorde när den lanserades 2002!  Ändå är standardutrustningen inte precis snål. Där finns exempelvis audioanläggning, elhissar fram, färddator och fjärrstyrt centrallås - samt hela säkerhetspaketet förstås. Det mesta som saknas kan för övrigt köpas till. Auris kan lätt extrautrustas för över 90 000 kr.

"Allt annat är historia" skroderar reklammakarna om Toyota Auris, vilket är en PR-floskel rakt ut i luften. Den nya Toyotan tillför inget nytt i Golfklassen. Det är bara en lättkörd, rymlig, ekonomisk och troligen driftsäker bil som ägarna förmodligen kommer att bli väldigt nöjda med.

Det räcker säkert för en fortsatt succé.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.