Bild
Nästa artikel

Biltest: Skoda Superb

Nybilstest

Att kalla en bil för Superb är sannerligen att sticka ut hakan. Men den nya, stora Skodan bär sitt namn med heder. Den blir en tung rival i mellanklassen, inte minst för sina egna släktingar i VW-koncernen.

Strålkastarna borrar sig genom Norrlandsmörkret. Tonåringarna i baksätet dåsar med bekvämt utsträckta ben. Det är en skön resa. Ur högtalarna dunkar popmusik på låg volym. Läskburkarna i mittkonsolens urtag glimmar i ett stillsamt rött sken från lysdioder i taket och de kromade dörrhandtagen blänker, upplysta av små vänliga bakgrundslampor.

Nej, vi åker inte lyxlimousin, även om Skoda Superb har både utrymmen och utrustning som tillhör den klassen.

Med ett baksäte som ger passagerarna 92,5 cm av luft för knäna är Skodas största bil  rymligare än praktiskt taget alla andra bilar (Mercedes förlängda S-klass undantagen). In till baksätet leder dessutom ett par av bilmarknadens bredaste dörrar som gör det extra lätt att kliva i och ur bilen.

Skoda Superb är en ytterst passagerarvänlig bil, med andra ord. De enorma utrymmena gör att kupén känns lyxig och den känslan förstärks av goda förvaringsfack, ventilationsutsläpp i mittkonsolen, läslampor och - i mörker - den vänliga indirekta belysningen vid dörrhandtagen.

Ungar trivs som fiskar i baksätet. Dom har plats att sprida ut alla sina prylar på golvet, precis som hemma.

Gamla egenskaper
Skodas största bil har ett anrikt namn. Superb kallades en enorm bil - 5,5 meter lång och med en väldig rak åtta på 90 hk - som kom 1934. Den var lyxig och fantastiskt rymlig. När namnet nu får liv igen har Skoda försökt ge sin moderna stora bil lite av den gamlas egenskaper. 


I grund och botten är dock Skoda Superb inget annat än en förlängd VW Passat. Inom VW-koncernen utnyttjas alla bottenplattor maximalt och den som tittar under och jämför Skodan och VW:n kan pricka av detalj för detalj - till exempel framvagnen med länkarmar av aluminium och bakvagnen med sin torsionsaxel. Men en sak skiljer. Tvärs över Skodas botten-platta löper en decimeterbred skarv, strax bakom mittstolpen. Det är där bilen har dragits ut.

De flesta centimetrarna har utnyttjats i baksätet men det har också blivit plats över till några extra liter bagage. Skodan lastar 30 liter mer än sin tyske broder.

Förlängningen på tio centimeter för dock med sig fler fördelar än ett limousinbaksäte. Skoda Superb har ett axelavstånd som saknar motstycke i klassen. Det är hela 280,3 centimeter mellan hjulaxlarna och det märks ute på vägen.

Skoda Superb har samma lugna rörelser som riktigt stora bilar;  typ Volvo S80 och Mercedes E. Inte skramlar eller knirkar tjecken mer heller, när hjulen dunsar i väggroparna. Superb känns mycket väl ihopskruvad.

Flyter fram
Vi har haft rika tillfällen att testa fjädringen på tjälskottssprängda Norrlandsvägar. Den tar sig fram på dåliga vägar med näst intill flytande elegans. VW Passat, som verkligen inte är någon dåligt avfjädrad bil, känns smått skumpig i jämförelse.

I en krissituation, typ en undanmanöver runt ett hinder, behåller Skoda Superb sitt lugn.  Man kan tycka att en så lång bil skulle vara lite stel att ratta runt i vår trånga manöver (fyra skarpa svängar på bara 40 meter) men Skoda lyder rattrörelserna smidigt och hjulen håller fast i asfalten även i farter uppåt 75 km/tim.

När det går för fort tar centrifugalkraften över och bakdelen glider ut. Men den långa bilen pendlar försiktigt iväg och sladden är lätt att korrigera.

VW Passat tappar greppet redan vid cirka 70 km/tim.

På långa resor gör Skoda Superb skäl för sitt namn. Den rullar stabilt, även när det blåser hårt.  Är asfalten finkorning är det tyst i bilen - då susar den fram med bara ett lätt vinddrag runt backspeglarna. Tyvärr är den inte alltid lika lågmäld. Där vägbeläggningen  är grov, stiger ett störande dån från däcken.

0,7 l/mil
Både Skoda Superb och VW Passat finns med flera olika motorer. Vi har provat bilen med den vanligaste drivkällan - turbomotorn på 1,8 liter med fem ventiler per cylinder (två insug och tre utblås). Den ger 150 hk och passar perfekt i båda bilarna.

Turbomotorn gör inte Skoda Superb till någon sportbil, men har tillräckligt med temperament för att göra vardagskörningen kul.  På treans växel går omkörningarna blixtrande säkert och motorn orkar med även när bilen lastas tungt. Den som kör lugnt kan läsa i färddatorfönstret att bilen ofta klarar sig med runt 0,7 liter/mil.

Att sitta bakom ratten i Skoda Superb skiljer sig föga från att ratta VW Passat. Bilarna har ungefär samma fartresurser, de låter likadant och rör sig på liknande sätt. Stolarna i Skoda är dock en aning hårdare men det är ingen nackdel.

Inredarna har fått jobba med VW:s moduler och har inte haft så stora möjligheter att skapa en personlig miljö. Men de har gjort vad de kunnat och Superb har faktiskt en lite bättre förarplats.

I tjecken finns t ex fler fack. Till standardutrustningen hör också en trevlig färddator som upplyser om genomsnittsförbrukning, körtid, hur långt bilen rullar med bränslet i tanken osv. 

Den indirekta belysningen i mörker höjer mysigheten väsentligt i både fram- och baksäte.
I Skoda Superb känner man sig helt enkelt lite mera omhuldad än i VW Passat.
Men det är mest en känsla. I verkligheten är VW Passat en säkrare bil.

Gardinlös
Trots att Superb är en stor och komfortabel bil som ska mäta sig med en mängd välutrustade konkurrenter i mellanklassen, vill Skoda ändå försöka hålla någon slags lågprislinje. Inte minst i jämförelse med VW Passat. Därför har en del utrustning lagts in i tillbehörslistan.

Mest beklagansvärt är att sidokrockgardiner inte är standard i Skoda Superb. De kostar 5 200 kr extra. Inte heller är Skodan grundutrustad med sladdhämmande ESP, vilket är standard i VW Passat.

Men allt finns att köpa till och även om Skoda Superb utrustas lika väl som sin tyske kusin blir den fortfarande lite billigare i inköp.

Varför ska man då lägga en massa extra pengar på en VW Passat som i stort sett är samma bil - fast trängre - och som saknar en del trivseldetaljer som indirekt belysning och färddator?

Den frågan har nog inte minst den svenske VW-importören ställt sig. Det har varit oro i huset inför lanseringen av Skoda Superb.

Men Skoda Superb kommer troligen aldrig att bli ett riktigt fullvärdigt hot vare sig mot VW Passat eller de andra konkurrenterna i klassen.

Inom VW-koncernen råder redan en förvirrande mix av märken och modeller som överlappar varandra och i stort sett bara skiljs åt av emblemen. Nu har  koncernledningen insett det smått absurda i modellutbudet och planerar att städa upp och försöka skilja märkena åt lite mer.

För Skodas del innebär det troligen att Superb aldrig släpps ut som kombi. Detta sker naturligtvis helt i strid med den tjeckiska fabrikens planer och önskemål.
Men VW måste förmodligen dra gränsen någonstans för att de duktiga tjeckerna inte ska skåpa ut sina tyska bilsläktingar.

Testad i Vi Bilägare nummer: 7/2002

Biltest: Skoda Superb

Kommentarer

#1
2011-05-24 15:32

Har just passerat 10000mil med min Skoda Edition 2006,att jämföras med Superb(min är dock litet mer utrustad pga.jubileumsåret 2006 då Skoda fyllde 100 år.Har t.ex.12 högtalare stand.Backvarnare fram o bak.Man läser av bilens profil i radion.Suveränt.Dieseln var på 140 hkr,men jag har chippat om den till 170.Förutom att den är mycket snabb(225km.t.)är den otroligt billig i drift,ca halvlitern i 130km.tim.Dagens 170-hästare är säkert ännu bättre,dessutom kan man chippa dom till 200hkr.Några mil till ,sedan blir det en ny Skoda.Har haft ett 30-tal nya bilar i mitt yrke,så jag tror jag vet vad jag snackar om även om det finns en massa bra bilar numera (dom dåliga sorteras bort automatiskt)

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.