Bild
Nästa artikel

Biltest: Peugeot 1007

Nybilstest

Det var länge sedan en småbil kom med så mycket nytt som Peugeot 1007. Stora eldrivna skjutdörrar, klädsel som bilägaren själv kan byta, sju krockkuddar… Allt i ett behändigt och säkert skal. Succén för en så intelligent bil borde vara given, men den har också irriterande egenskaper. Och den väcker frågor.

Ursäkta, men vad är det där för en trevlig liten bil? Mannen, som stannat till och hojtat genom sin nedvevade sidoruta, var den andra inom loppet av fem minuter som velat veta mer om Peugeot 1007.

Nya Peugeoten  väcker nyfikenhet och förvandlar de flesta andra småbilar till fantasilösa kopior av varandra. Den mest synbara skillnaden mellan 1007 och andra bilar är dörrarna.

Varje gång någon kliver in eller ur bilen utspelas en liten show som väcker häpen uppmärksamhet. Lugnt och elegant glider dörrarna utåt-bakåt utefter bilsidan tills en jättestor öppning - 92 bred och 105 hög hög - blottar nästan hela kupén.

Skjutdörrarna kräver bara ett par decimeters fritt utrymme för att kunna öppnas. Några trånga parkeringsluckor existerar knappast för Peugeot 1007. Man får plats att ställa ifrån sig bilen och ta sig ur nästan överallt.

Dörrarna öppnas med en knapptryckning, eller ett knyck med dörrhandtagen. De kan också fjärrstyras med bilnyckeln och det är alltid lika trevligt att se hur dörren öppnas välkomnande när man närmar sig bilen. För den som kånkar på kassar eller väskor är den automatiska dörröppningen extra bra. Det är bara att ställa in lasten på det plana golvet bakom förarstolen - dörröppningen är tillräckligt vid för att det ska bli tillträde även till baksätet.


Att gå in bak är enkelt både för stora och små och för stora är det bekvämt att böja sig in i baksätet och hjälpa små att spänna fast sig.

Elmotorerna behöver cirka fem sekunder för att öppna eller stänga dörrarna. Det är förstås längre tid än vad det tar att slänga upp eller igen en vanlig bildörr, men att stänga dörren går på ungefär samma tid som det tar för föraren att sätta nyckeln i startlåset och ta på sig bilbältet. Den som har bråttom ur kan börja öppna dörren innan bilen står helt stilla.   

Att åka iväg med dörrarna vid-öppna går märkligt nog också utmärkt. Men det sker till ackompanjemang av ett vilt varningspipande.

Tunga, eldrivna skjutdörrar kan förstås utgöra en klämrisk. Mekanismen är försedd med känsliga sensorer. När dörrarna stöter på motstånd, till exempel en liten hand, stannar de och går tillbaka till utgångsläget. Så länge tekniken fungerar är klämrisken inte värre än med vanliga bildörrar.

Det är många fördelar med stora skjutdörrar. Men så har ju testet gjorts på sommaren. På vintern kanske skjutdörrarna inte funkar lika bra.

 När stormarna piskar regnet  vågrätt i luften eller när snön yr i tjocka kaskader kan nog de långsamt glidande dörrarna kännas olidligt sega. De tar tio sekunder - minst - på sig att öppna och stänga. Glider dörrarna lika lätt upp när ett par vintrars grusblandad saltslask gnagt och frätt på skenorna?

Hur ser dörrarna ut på insidan när våren kommer? Vinterväglaget är ju ofta en mix av svart lort och tjock snösmet som lägger sig på bilsidorna. Det är stor risk att en del av kletet hamnar inne i bilen. För att ta så liten plats som möjligt lägger sig dörrarna nästan emot bilsidan. Det går ett tiokronorsmynt emellan, inte mycket mer.

I värsta fall kan det efter några vintermånader bli läge för att utnyttja en annan innovation hos Peugeot 1007: den utbytbara inredningen.

Tolv inredningar
Till en kostnad av 2 995 kronor går det att köpa ett kit som förvandlar bilens inre. Det innehåller 18 detaljer: klädsel till säten, dörrpaneler och ramar till luftintagen.

När bilen lanseras finns det tolv olika kupéstilar att välja mellan. Standardfärgen är grå, så det lär nog finnas utsikter för Peugeothandlarna att få sälja inredning.

Oavsett vilken stil man gillar, har Peugeot 1007 en mysig interiör. Den mörkblå basfärgen på paneler och säten är snygg och får kupén att kännas ombonad. Detaljerna är välgjorda.

Peugeot 1007 är bara 373 cm lång men bilen ger inget intryck av att vara så liten.
Fyra vuxna personer får plats utan problem och sitter riktigt bra i de höga sätena.

Bra sikt
Stora och många glasrutor gör kupén luftig och skapar en utomordentligt bra sikt. Inte minst åt sidan och snett bakåt. Det finns ingen mittstolpe som skymmer. Den har placerats ovanligt långt bak för att dörren ska bli stor och insteget till baksätet generöst.

Interiören går att förändra på otaliga sätt. Alla fyra sätena kan justeras individuellt. Bakstolarna har en skjutmån på 23 centimeter, varvid bagageutrymmet varieras från 178 till över 360 liter.

Stolarna kan också fällas och slutligen vikas upp mot framstolarna och då får det plats över en kubikmeter prylar bakom framstolarna. Om ryggstöden på höger bakstol och på passagerarstolen fram viks ned går det att stoppa in över två meter långa brädor i bilen. Tyvärr måste all last hivas över en hög kant.

Förarstolen går att höja flera centimeter - dessvärre med en idiotisk spak som inte kan manövreras medan man sitter i stolen - och skjuta 17 cm i längsled.  Ändå funkar det inte för alla. Trots att Peugeot 1007 antagligen kommer att köpas av många kvinnor, har kortvuxna obekvämt bakom ratten. Det beror på bilbältet. Fästet går inte att justera. På den som är kort hamnar bältet mellan halsen och höger armhåla och skaver mot skinnet.

Proppad med kuddar
Den som är tillräckligt lång för att gå fri från bältet har inte svårt att trivas i Peugeot 1007. I stadstrafik är den perfekt, men den är också ett trevligt resesällskap ute på landsvägen.

Hög kaross och kort axelavstånd gör förstås bilens rörelser lite knyckiga, men i det stora hela är fjädringen förvånansvärt bekväm. Dessutom är ljudnivån låg för en småbil. De höga, fasta sätena håller komforten även under långa körpass.

Ingen behöver heller rädas för att ta ut Peugeot 1007 i hård landsvägstrafik, för den är fullproppad med säkerhetsutrustning - hela sju krockkuddar sveper in de åkande i ett skyddande luftlager. I Euro NCAP:s krocktest nyligen fick lilla Peugeoten fem stjärnor.

Till standardutrustningen hör också sladdhämmare och ett avancerat låsningsfritt bromssystem. Däremot har Peugeot glömt bort att även ett skydd mot pisksnärtskador kan behövas.

Klen ork
1007 finns i två versioner, XT med en motor på 1,4 liter och 73 hk samt XS med en 1,6-litersmotor på 110 hk. Det är ett stort glapp mellan båda modellerna, inte minst prismässigt. Den 37 hästar starkare motorn kostar 25 000 kr mer.

Ingen av motorerna är riktigt lyckad i 1007. Lilla motorn har det tungt. Bilen väger trots allt 1 250 kg olastad. För att orka dra igång ekipaget måste motorn varvas hårt. Den låter som en uppskärrad italiensk sportbil, men där slutar likheten. Orken är matt redan med bara en person i bilen. Åker fler känns motorn besvärande klen.

För att inte tappa alltför mycket fart i uppförsbackar eller för att komma förbi en långsammare bil inom rimlig tid måste föraren plåga motorn hårt på låga växlar. Det kostar bränsle. Under ett par backiga etapper med många omkörningar av lastbilar och hus-vagnsekipage noterade vi en förbrukning på nära 0,9 l/mil - hårresande!

1,4-litersmotorn är en gammal trotjänare i Peugeotfamiljen. Den klarar inte de moderna avgaskraven och pensioneras troligen snart.

Opålitlig låda
En mer passande drivkälla är 110-hästarsmotorn. Dock stryps den av en automatväxlad låda som är irriterande långsam och ryckig. Samspelet mellan låda och motor är osmidigt, vilket inte minst märks när bilen startas. Föraren måste gasa kraftigt innan det kopplar mellan motor och låda och då tar bilen ofta ett skutt. Att fickparkera kan kännas vanskligt.

Ibland är lådan inte alls med på noterna, exempelvis när föraren bromsar ned för att sedan gasa på in i en rondell eller ut i en öppen korsning. Då börjar den växla ned, steg för steg medan bilen i stort sett står stilla.

- Jag vågar aldrig lita på bilen, kommenterade en testförare. Man vet aldrig om den svarar på gasen när man behöver accelerera fort.

Växellådan kan skötas manuellt med "paddlar" på ratten eller med golvspaken. Då byts växlarna lite snabbare än på automatläget. Men fortfarande alltför långsamt.

Maskinellt finns det alltså en del kvar att göra för att Peugeot 1007 ska få köregenskaper som matchar den ärligt designade och praktiska karossen.

Testad i Vi Bilägare nummer: 12/2005

Biltest: Peugeot 1007

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.