Bild
Nästa artikel

Biltest: Opel Agila, Suzuki Wagon R+

Nybilstest

Korta, höga, fyrkantiga. Som kartonger på fyra hjul. Opel Agila och Suzuki Wagon R+ lär knappast vinna några skönhetspriser. Men lådformen har andra fördelar och när det gäller utrymme för pengarna är mikroklassens nya tvillingpar svårslaget!

Opel Agila och Suzuki Wagon R+ är, precis som mänskliga tvillingar, kopior av varandra och närmast omöjliga att hålla isär om man inte vet exakt vad man ska titta efter.

Men alla som tar sig tid till mer än ett flyktigt ögonkast upptäcker snabbt att flera små skillnader finns på de små högbyggena, både på utsidan och inombords.

I nosen är, förutom emblemen, kylargrillarna olika utformade och samma sak gäller stötfångare och spoilers. Från sidan skiljs bilarna åt genom att skyddslisterna sitter lägre på Suzukin och akterut sker identifieringen enklast genom att kolla placeringen av registreringsskylten. Men där finns också kosmetiska skillnader på stötfångare, baklyktor och bakluckor.

Bäst snits på den yttre utsmyckningen har Suzukis designers åstadkommit. Med enkla medel har de skapat ett utseende som är både fräckare och spänstigare än Opels, om nu kan tala i sådana termer om en fyrkantig låda.

Men Wagon R+ inte bara ser piggare ut än Agila. Den är det också. Suzukis 1,3-litersmotor är klart mer på alerten än Opels lite håglösa 1,2-litersmaskin och gör Wagon R+ till en mer körbar och roligare bil att hantera. Det är den givna förarfavoriten i tvillingduon.

Till den utnämningen bidrar också Suzukis förarstol som är klart bekvämare än Opels, åtminstone för fullvuxna svenskar. I Agila är sittdynan av någon outgrundlig anledning skålad och sidovalkarna är stumt stenhårda, vilket blir mycket besvärande vid längre körningar.


Suzuki vinner de inledande ronderna
Bortsett från ekonomin, som vi återkommer till, kan vi därmed konstatera att Suzuki klart vunnit de två inledande ronderna: utseende och prestanda.

När det gäller andra viktiga egenskaper som utrymmen, praktisk användbarhet, väghållning och åkkomfort är bilarna likvärdiga, eftersom de i princip är identiska.

De delar såväl kaross, chassi som transmission och bygger på en genial konstruktion som ursprungligen skapades av Suzuki och lanserades för sju år sedan. Då släpptes en knappt 3,5 meter lång och fyrkantig högbyggd mikrobil med beteckningen Wagon R ut genom fabriksportarna.

Den minimala, men förbluffande rymliga, transportlådan gjorde snabbt succé. Först hemma i Japan och sedan på en rad andra marknader. Bilen blev på kort tid en av Suzukis största framgångar genom tiderna.

När det för några år sedan blev dags för den japanska tillverkaren att förnya den framgångsrika modellen höll sig Opel framme och ville vara med på ett hörn.

Och det fick man. Mycket på grund av att Opels moderbolag, mäktiga General Motors, har stort inflytande över Suzuki.

Resultatet av det tysk-japanska samarbetet blev tvillingbilarna Opel Agila och Suzuki Wagon R+, som är något längre och bredare än den första Wagon R.

Med en längd på blott 350 cm är Agila och Wagon R+ betydligt kortare än en normal småbil, men rejält mycket högre och förbluffande rymliga på alla ledder. Enligt mätföretaget Autographs index är kupéutrymmet till och med större än i bilar som VW Golf och Ford Focus. Otroligt!

Bagageutrymme bra för biltypen
Så visst får fullvuxna svenskar plats både fram och bak, även om benutrymmet i aktersoffan är i knappaste laget för långbenta. Men trots den fina kupérymden är bilarna bara fyrsitsiga, vilket kan ställa till problem när ungar, vänner och bekanta bjudas på skjuts.

Även bagageutrymmet är bra med tanke på biltypen, främst tack vare den fina bredden. Baksätet är dessutom delbart 50/50 och fälls med en sällsynt smidig manöver. Samtidigt som ryggstödet trycks framåt glider sittdynan undan och ett helt plant lastgolv skapas med ett enda handgrepp. Enklare kan det inte bli. Och utrymmet som skapas när hela baksätet fälls är enormt.

Från förarplats upplevs Agila och Wagon R+ som betydligt större än vad egentligen är. Det beror på att man sitter högt och har mycket rymd kring huvudet. Sikten är perfekt och i kombination med de nätta yttermåtten är bilarna idealiska i stadstrafik.

De är också mycket smidiga att kliva i och ur. Dörrarna är höga och öppnar brett. Man vänder bara in baken så är man på plats. Några gymnastiska övningar av fällknivstyp behövs inte, vilket borde tilltala många äldre människor och folk med ryggbesvär.

På landsväg kommer de små högbyggena av naturliga skäl inte lika mycket till sin rätt som i stan, men är man inte alltför kräsen duger komforten även för lite längre turer. Helst på släta, fina vägar eftersom chassiet med sin stela bakaxel inte är särskilt förlåtande. Tvära, korta gupp känns i hela kroppen.

Undanmanöverprovet med full last klaras med godkänt betyg. Några vältningstendenser avslöjas inte, även om bilarna kränger en hel del och börjar småstudsa på däcken när gränsen för vad de tål överskrids. Men de håller sig på rätt köl och plogar understyrt ut bland konerna, precis som konstruktörerna tänkt sig.

Säkerhetsmässigt likvärdiga?
Praktiskt och ekonomiskt sinnade människor finns det gott om Sverige. Då finns det också plats för bilar av det snitt som de nya utmanarna från Opel och Suzuki representerar.

Säkerhetsmässigt bör tvillingarna vara likvärdiga. Ingen av dem är ännu oberoende krocktestad av bilsäkerhetsorganisationen Euro NCAP. Men det skulle förvåna om resultatet blev dåligt, eftersom Opel har haft mycket att säga till om under utvecklingen av krockskyddet.

Generellt är det dock bra att veta att så pass små och lätta bilar som Agila och Wagon R+ aldrig kan bli riktigt säkra.

Frågan är bara vilken man ska välja, de är ju så lika.

Äpplen och päron
Vi Bilägares testlag har sin åsikt klar. Suzuki Wagon R+ är den trevligaste bilen, både att titta på och att köra.

Samtidigt är Opel kanske ett tryggare köp i kraft av sitt starkare varumärke, bättre andrahandsvärde, lägre driftskostnader och gedignare rostskydd.

Fast lite lurar man sig på priserna, åtminstone när man jämfört Agila 1.2 Comfort med Wagon R+ i GL-utförande, som vi gjort i det här testet.

Utrustar man Opeln till samma nivå som Suzukin måste man lägga till kostnaden för bland annat luftkonditionering, lättmetallfälgar med bredare däck, värme i framstolarna krockkudde på passagerarsidan och dimljus fram.

Då slutar notan för Opeln på en bra bit över 116 000 kronor, att jämföras med de 107 800 kronor som Suzukin kostar. Och i det läget är det inget snack om att Wagon R+ är den bästa affären.

Men jämför man Agila 1.2 Comfort med basversionen av Wagon R+, som kallas GA, är det plötsligt Opeln som är mest prisvärd, trots att den kostar några ett par tusenlappar mer.

Så det gäller att ha koll på vilka äpplen och päron man jämför innan man gör affär…

BRÄNSLEFÖRBRUKNING
Suzukis snittförbrukning under testet blev klart högre än Opels, fast det borde vara tvärtom enligt bränsledeklarationen. Men teori och verklighet stämmer inte alltid överens.

Särskilt vid lite hårdare belastning av motorn sticker Suzukis förbrukning gärna iväg. Opel påverkas inte alls lika mycket när tempot höjs.

Båda bilarna drog dock mer än vad som anges i deklarationen, vilket kan förklaras av att de var så gott som helt nya när testet påbörjades. Agila överskred sin bränsledeklaration med knappt 5 procent. Men Wagon R+ hamnade nästan 20 procent över sin angivna förbrukning och det är svårare att acceptera.

Opel Agila:
Bränsletank: 41 lit
Stad: 8,0 l/100 km
Land: 5,7 l/100 km
Blandad: 6,5 l/100 km
ViB: 6,8 l/100 km

Suzuki Wagon R+
Bränsletank: 41 lit
Stad: 7,8 l/100 km
Land: 5,1 l/100 km
Blandad: 6,1 l/100 km
ViB: 7,3 l/100 km

ACCELERATION
Suzuki är roligare att köra än Opel tack vare sin piggare motor. Trots att bilarna har lika många hästkrafter, 75, är Wagon R+ överlägsen Agila i samtliga accelerationsprov. Även i dagligt bruk finns en märkbar skillnad mellan tvillingarna. Suzuki är oftast alert och villig, medan Opel har ett trögare och mer håglöst temperament.

BROMSAR
Opel Suzuki
100-0 km/tim  46,2 m 45,3 m

Bilarna har exakt samma bromssystem och skillnaden i testvärden beror med all sannolikhet på att Suzuki rullar på bredare däck som ger bättre friktion mot underlaget. Stoppsträckorna är godkända, men inte på något sätt lysande. 45-46 meter i dagens läge bara medelmåttigt. Inbromsningarna sker acceptabelt stabilt och med lagom mycket slammer från ABS-systemet. Några allvarligare tendenser till mattning av bromsarna avslöjades inte i testerna.

KUPÉBULLER (dBA)
Opel                  Suzuki


50 km/tim       59,9                    60,4
70 km/tim       63,0                    64,4
90 km/tim       70,4                    69,0
110 km/tim     72,8                    73,0
130 km/tim     76,1                    75,3

Ljudkomforten hör inte till tvillingbilarnas starkare sidor och i lands- och motorvägstempo stör både motor-, vind- och däcksbuller ganska svårt. I det lägre fartregistret, upp till 90 km/tim, är ljudnivån acceptabel så länge vägen är någorlunda slät. Men både Agila och Wagon R+ är mycket känsliga för grov asfalt, då buller från däcken formligen väller in i bilarna även i måttliga hastigheter.

Suzuki besväras dessutom av ett brummande lågfrekvent resonansljud vid ca 95 km/tim på mätaren (olyckligt vid landsvägskörning) som är mycket tröttande och irriterande. Subjektivt upplevs Agilas ljudnivå som behagligast i de flesta farter, även om ljudmätaren ibland säger något annat.

Testad i Vi Bilägare nummer: 2000/11

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.