Bild
Nästa artikel

Biltest: Hyundai Sonata, Kia Magentis

Nybilstest

Hittills har bilar med namnen Hyundai och Kia nog inte varit vanliga. Men med de nya, stora modellerna Sonata respektive Magentis, vilka i stort sett är likadana, börjar koreanerna närma sig klassen där de slåss med mer kända europeiska namn.

Koreanska lyxbilar, suck. Massor med utrustning, men burkiga, plastiga, bullriga och skraml….nä, stopp nu. Varje biltillverkare har sin mognadstid.

Hyundai och Kia tillhör världens yngsta bilmärken på världsarenan. Kia började licenstillverka bilar på 70-talet och lanserade sin första egna modell i mitten av 80-talet. Hyundai startade med biltillverkning i slutet av 60-talet. Ingen av fabrikerna har alltså ens 50 år på nacken.

Hur såg Volvo, Audi, Ford och BMW ut när de var lika gamla? Visserligen är det andra tider nu, med datorer som gör mesta jobbet och som för utvecklingen framåt i en rasande fart, men bilprocessen kräver ändå tid. Det har trots allt gått fort för koreanerna.

Hyundai Sonata och Kia Magentis är förvånansvärt helgjutna bilar, även om man sorterar in dem bland konkurrenter från Europa. På ett sätt är de dock fortfarande ett steg efter: de kostar inte så mycket. Och det gör ju inte ett dugg.

Den billigaste versionen av Hyundai Sonata går att köpa för knappt 160 000 kr. Kia Magentis för knappt 170 000 kr. Det är ganska lite pengar för stora bilar - koreanerna går i samma storleksklass som exempelvis VW Passat, Ford Mondeo och BMW:s 5-serie.

Vi har tittat närmare på de mest exklusiva versionerna, med starka och skönt morrande V 6:or, läderklädsel, aluminiumfälgar, klimatanläggning och allsköns utrustning. Inte ens när de är späckade med all denna lyx är priserna avskräckande. Köparna får en bra slant tillbaka på 250 000 kr och som tjänstebilar har de en måttlig månadskostnad.


Hyundai Sonata och Kia Magentis är i stort sett samma bil under skalet. Det har sin förklaring. I slutet på 90-talat gick den ekonomiska krisen som en skogsbrand genom Sydkorea och bilindustrin höll på att slukas i lågorna. Kia var värst ute och stod på gränsen till konkurs. Räddningen kom bland annat från Hyundai som köpte 51 procent av aktierna.

I stort sett samma
Direkt efter köpet drogs ett stort besparings- och samordningsprogram igång i de båda fabrikerna. Ett resultat har nu rullat ut i form av Sonata och Magentis. Utanpå är de olika - men bara i front och akter. Kia har valt att ge Magentis en lite konservativt amerikansk stil med vassa veck, mycket krom och en brett leende grill som nästan kan förväxlas med en Cadillac i backspegeln. USA är en viktig marknad.

Hyundai har gått in för nymornade europeiska drag med runda linjer och komplicerat formade strålkastare med klarglas. Kromramar runt grill och bakre nummerskylt får betraktaren att associera till vissa engelska överklassmärken.

Under plåtskalen ser allt i stort sett likadant ut. Hjulen hänger i ett komplicerat chassi med triangellänkar fram och bakaxel med många stag. Bakom grillarna spinner V6-motorer av aluminium med så fin teknik att de går in i miljöklass 1.

Kias motor är lite mindre uppborrad och ger 170 hk ur 2,5 l cylindervolym. Hyundai har lite vidare cylindrar, tre hästar mer och ett något bättre vridmoment.

Den som sätter sig i förarstolen får spana noga för att lista ut vilken bil det handlar om. Instrumentering, säten och övrig inredning skiljer sig åt bara med få detaljer. Instrumenten är likadana, formerna på instrumentbrädan likaså. Mittkonsolen pryds av likadant ditmålat ädelträ. Stolarna är lika generösa, lika (förvånansvärt) fasta och lika skinnklädda. Växelföraren till automatlådan löper i spår som skurits ur en likadan, äkta aluminiumskiva.

Först efter en stund kanske man upptäcker att handbromsspakarna skiljer sig åt och att Hyundai har en extra ram av falskt ädelträ runt instrumenten.
Även om allt inte är äkta vara är miljön ändå trevlig, ombonad och praktiskt uppbyggd. Samt luftig. Det här är ju stora bilar.
Tyvärr är både Hyundai Sonata och Kia Magentis så nya på marknaden, att de inte har hunnit den obligatoriska vändan till mätföretaget Autograph. Vi vet alltsa inte exakt hur stora bilarna är. Men utrymmena räcker gott till även för en trebarnsfamilj med ganska vuxna telningar och utrustningen är anpassad därefter.

Siktar mot stjärnor
Varje passagerare sitter fastspänd i trepunktsbälte och har nackskydd bakom huvudet. I baksätet finns iso-fixfästen för barnstolar. Alltihopa är instuvat i karosser som är det krocksäkraste de båda fabrikerna har åstadkommit. Det är mycket höghållfast specialstål, krockbalkar i dörrar och listigt uträknade vägar för krockkrafterna att fördela sig på.

Bältessträckare och kraftbegränsare, krockkuddar både i instrumentpanelen och i framstolarnas sidor kompletterar bilden. Ännu erbjuder dock inte koreanerna huvudkrockgardiner, men något extra ska väl de dyrare och mer exklusiva konkurrenterna ha att komma med.

Kia siktar i alla fall på fyra stjärnor i Euro-NCAP . Hyundai vill inte vara sämre. Om de lyckas får vi se när den dagen kommer. Med V6:orna i nosen blir det två starka, snabba och relativt tysta långfärdsbilar. Inte särskilt ekonomiska, visserligen. Stora sexor kräver sitt bränsle men de är inte törstigare än andra. Kia med sin mindre motor går lite billigare.

Båda är i alla fall bekväma nog för att hålla föraren vid gott mod även under åttatimmarsetapper. Förarstolen går att ställa i både höjd och vinkel - vilket är enklast på Kia som har elinställning som standard. Hyundai har kvar det gamla koreanska rattsystemet som är onödigt krångligt och ålderdomligt.

Det går att ta sig raskt fram. Långsamma bilköer blir snabbt övergående hinder. Motorerna är rappa och suger i så det känns när man växlar ned och trampar till. Visserligen kan ju automatlådan sköta jobbet själv, men den som vill slippa fördröjningen i kick-downnedväxlingen slår lämpligen över spaken till det manuella spåret och sköter växlingarna själv när det är brått.

I stadstrafik och annan lugn lunk gör automatlådan ett utmärkt jobb, växlar mjukt och omärkligt och håller vaksamt motorerna på ett bra dragvarv.
Väghållning har tidigare inte varit koreanska biltillverkares styrka, men med Sonata och Magentis har man spottat upp sig. Det moderna chassit tillåter bilarna att röra sig bekvämt på guppiga vägar men håller emot när det går undan i svängarna.

Kia Magentis är aningen mjukare, vilket kan bero på att den går på lite högre däck än Hyundai Sonata. Trots sin mjuka komfort förvånade Kia besättningen i en undanmanöver med fem personer i bilen och 50 kg i bagaget.

Okänslig för vind
Istället för att gunga iväg ur banan - vilket vi väntade oss - höll den spåret mellan konerna i farter upp till mer än 70 km/tim, vilket gjorde den till en av de snabbare under testsessionen.

"Fin känsla i styrningen. Bilen reagerar snällt på rattutslag", berömmer protokollet.

Hyundai går på däck med 55-profil och är lite fastare i sitt beteende, dock utan att bli stötig. Den har dessutom en annan utmärkt egenskap som vi tyvärr aldrig hunnit testa fullt ut på systerbilen: Sonata är i stort sett okänslig för hårda vindar. Vi körde den i rask fart till Jämtland under februari månads värsta snöstorm och hade det inte varit för den virvlande snön hade vi knappt noterat att det blåste.

Att köra och åka i kan de nya koreanska bilarna alltså mäta sig med de flesta klasskamrater. Inköpspriserna är bättre än vad de flesta konkurrenter kan möta men hur är det att äga en korean i längden?

Under de första tre åren tar ju ovanligt generösa garantier hand om det mesta. Ingen av bilarna har dock vagnskadegaranti, och mekostnaden för helförsäkring blir kännbar; närmare 2 000 kr/år för Sonata och drygt 2 500 kr för Kia.

 Testad i Vi Bilägare nummer: 4/ 2002

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.