Bild
Nästa artikel

Biltest: Ford C-Max

Nybilstest

Med C-Max har Ford åstadkommit en attraktiv familjebil med pigga och alerta köregenskaper. I kupén hittar vi en klurig finess – möjligheten att skjuta baksätets två yttre sittplatser snett bakåt. För övrigt bjuder inte C-Max på några överraskningar.

Under skåpet på C-MAX döljer sig nya Focus, eller om man så vill Volvo S40 och Mazda3. Såväl Volvon som Mazdan har fina köregenskaper. Det har också C-MAX. Ford har en ovanligt direkt, snabb och exakt styrning. Det gör mycket för körkänslan. Den finns där, redan i låg fart och vid beskedlig vardagskörning. 

Tyvärr försvann all snö och is just vid vår testkörning och med bilen på vinterdäck, visserligen odubbade, blev barmarkskörningen därefter. Vid en längre resa norrut gjorde vi allt för att provocera C-MAX. Men den höll spåret och var vi för brutala gick antisladdsystemet till slut in. 
Vi provade också med att koppla ur ESP-systemet och då blev C-MAX mer understyrd och strävade rakt fram i halkan. ESP hjälpte till att svänga bilen trots att friktionen egentligen inte räckte till.

Men med tanke på vald däckdimension är det inte så underligt att vår C-MAX var stadig som en klippa trots friktionsdäck. Testbilen hade nämligen försetts med 17-tums hjul och däck i dimensionen 205/50 17, vilket är ett tillägg som kostar 10 000 kronor. Stan-darddimensionen är faktiskt 195/65/15. De breda och låga 17-tumshjulen ger förstås extremt bra sidgrepp.

Vi kunde också mäta fram ovanligt bra bromsegenskaper på våt väg.

När det gäller sommaregenskaperna testades C-MAX i älgtestet i samband med Årets Bil-uttagningen förra året. Betyget blev då godkänt.


Snitsig form
Den här karossformen är lyckad på en familjebil. Man får dels en känsla av rymd dels skapligt utrymme trots behändiga yttermått. Ford har dessutom, äntligen, lyckats med en riktigt snitsig formgivning. C-MAX ger ett kompakt och nästan lite sportigt intryck. Och det stämmer väl med köregenskaperna.

Att kliva in i är att kliva upp. Väl på plats har man bra översikt av trafiken. Vindrutestolparna på karosser av den här typen är alltid ett problem. Den lilla extrarutan i nedre hörnet gör väl en viss skillnad åtminstone när föraren kollar åt höger. Men åt vänster måste man ha röntgensyn eftersom vinkeln då innebär att hörnet uppfylls av själva stolpen.

Den stora instrumentbrädan har Ford utnyttjat till att göra ett brett men ganska grunt fack som är utmärkt för till exempel papper och penna.

Materialet i panelerna är typiskt Ford, det vill säga hård, svart plast. Det är lätt att torka av och hålla rent, men ger jämfört med konkurrenternas mer softa material, ett stänk av 80-talskänsla. Man ser också tydligt när någon av plastdetaljerna inte fått exakt rätt form utan glipar lite i en skarv.

För övrigt är interiören snygg och funktionell utan att överraska med några särskilda finurligheter. Och det hade man kanske förväntat sig med tanke på att C-MAX kommer ut ganska sent på banan. Flexibilitet är ju lite av ett honnörsord bland bilar i den här klassen och det blir tufft för Fords bidrag att konkurrera mot storheter som Renault Scénic, Opel Zafira och VW Touran. Ford C-MAX styrka är främst de alerta köregenskaper. Frågan är om det räcker för en bil som för övrigt så tydligt tycks vara avsedd för familjebruk. En nackdel med den sportiga chassisättningen är en viss stötighet särskilt över skarvar, potthål och vägar med ständiga smågupp.

Lättkörd och smidig
I stadskörning är C-MAX suveränt smidig och lätthanterlig. Flera som fått tillfälle att prova berömmer bilen för att den är lättkörd. Däremot är inte framstolarnas ryggstöd bekvämt. Det finns inget stöd för ryggsvanken. Där är stolen för mjuk. Drar man åt svankstödets justering så känner man ett hårdare tryck men alldeles för högt upp. Efter bara någon halvtimme satt vi och längtade efter en liten kudde att stoppa in mellan ryggstöd och svank.

Baksätet är däremot riktigt bekvämt, i alla fall för två. Och här har faktiskt Ford en smart lösning man kan utnyttja när det bara sitter en eller två där bak. Genom att fälla mittsektionen, bakåt om man så vill, går det att skjuta ytterplatserna snett bakåt. Sim-sala-bim så  kommer man längre bak och ytterligare ett stycke från sidorutan. Benen får plötsligt tio cm extra utrymme. Inte alls dumt!

Bagageutrymmet är ganska rymligt och klarar utan vidare en barnvagn. Luckan öppnar  dessutom ovanligt högt varför man slipper riskera att slå huvudet i kanten även om man är lång. 

Motorn, i vårt fall med 120 hk, gör bra ifrån sig. Med två personer och 100 kg last finns kraft kvar i uppförslut och till säkra omkörningar. Bränsleförbrukningen varierade kraftigt beroende på vem som körde och därmed hur. Men klart är att lugn landsvägs-körning klarade vi på 6,0 l/100 km. Det är skapligt med tanke på yttertemperaturen och däcken.

Bullernivån är acceptabel med vinterdäck. Vad som händer med sommardäck är svårt att bedöma. Bullrigare lär det bli men frågan är om inte Focus C-MAX hör till de tystare i klassen.
 
Testad i Vi Bilägare nummer: 6/2004

Biltest: Ford C-Max

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.