Biltest: Citroën C4

Många faller redan för utseendet. Att Citroën C4 bygger på samma plattform som Peugeot 307 är omöjligt att se. Om 307 har en mer praktiskt form så har C4 lite mer av flärd och finess.

Samtidigt som Citroën, tidigare teknisk föregångare och individualistens favorit, anstränger sig för att behålla sin image, tvingas man väl inordnad i PSA-gruppen, att i vissa fall välja enkla och konventionella lösningar.

För somliga är inte en Citroën utan gasvätskefjädring en äkta Citroën. Men för de flesta är förmodligen de mindre avancerade bilarna lättare att ta till sig.

Ett exempel på hur Citroën valt beprövad teknik är just fram- och bakvagn. MacPherson fjäderben fram. Billigt och beprövat. Och bra! Bakvagnen är av samma typ som första Golfen. Då kallade man det för halvstel bakaxel. Ett rör tvärsöver bilen med två armar i vilka hjulen, fjädrar och stötdämpare fästs. Man kan som Citroën kalla det för individuella bärarmar. Vi kallar det för torsionsbakvagn.

Det enkla är ofta bra
Men det enkla är ofta bra. Och det är inte alldeles säkert att bakvagnens konstruktion över huvud taget finns med i valet och kvalet före bilköpet, ens om en direkt jämförelse görs.

En stor del av känslan i en bil när man kör den, ligger i hur väl man lyckas med chassiets tuning - det vill säga bestämt hjulvinklar, bussningars hårdhet, fjädring och så vidare. Där har Citroën lyckats bra. C4 är alert och rolig att köra.

Förarplatsen ger absolut Citroënkänsla. Det är i alla fall första gången vi kör en bil där rattnavet inte snurrar med ratten. Det låter konstigt men man vänjer sig snabbt. Fördelen är att alla knappar inte försvinner när man svänger utan är kvar på samma plats. 

Citroen har självklart utnyttjat den här finessen maximalt. Konstantfarthållare och hastighetsbegränsare justeras enkelt med knappar i rattnavet. Hastighetsbegränsare är förresten inte så dumt. Bilen går inte fortare än inställt värde - om man inte trycker gasen i botten. Det kan rädda den som är disträ från ofrivillig fortkörning.

Men att knappen för signalhornet också är kvar i samma läge måste man vänja sig vid. Jag lyckades stänga av radion i stället för att ge ett varnande tut.

C4 med 4 displayer
C4 har faktiskt fyra olika displayer. De är placerade i ordning efter hur viktiga de är för körningen.  För första gången stördes jag inte av den digitala hastighetsmätaren. Siffrorna som projiceras i blickfånget när man kör, är tydliga och bläddrar precis lagom känsligt vid fartändring.

Vindrutan har en extrem lutning. Det gör att man inte upplever att sikten är störd av takets främre stolpar. Men snett åt sidorna skymmer de i stället desto mer, vilket man måste tänka på vid stadskörning. Lite överraskande är att den lilla H-stolpen är tillbaka; den försvann från de flesta bilar för årtionden sedan. Men utan den skulle det bli svårt att få plats med hela sidorutan i dörren. 

Kupéluften laddad med doft
Visst är det lite typiskt franskt eller Citroënskt att man kan ladda kupéluften med till exempel en doft av mimosa eller mysk? Efter att försiktigt ha sniffat på de olika ampullerna valde vi Ylang Bambo ur vår ask med tre dofter. 

Kollegan Marianne Sterner avrådde bestämt från både Fleur de Vanille och Menthe Musc. Den som har åksjukeanlag ska nog nöja sig med den filtrerade friskluften. Kanske en tobaksfri cigarrettdoft skulle fungera som rökavvänjare och dessutom hålla rökare koncentrerade på körningen?

Förarstolen känns bra när man först sätter sig. Redan efter några mil känns det tyvärr som om ryggstödet har för dåligt svankstöd.

Med en ratt kan man spänna lite i stolens nedre del. Men effekten är i mitt tycke lite för svag och  placerad för långt ned. Jag har kommit fram till att det är stolens sidostöd som spjärnar emot uppe vid skuldrorna. Men det är upp till var och en att prova.

Ratten har ovanligt bra justermån i höjd och djup och avståndet till ratt och pedaler känns bra också för en lång person.

Fickparkering kan bli knepigt
Sikten bakåt med den bulliga bakdelen och den högt placerade rutan är inte så där lysande bra. Fickparkering kan därför bli lite knepigt. Vid mörker är dessutom backlampan alldeles för svag.

Trots de smäckra linjerna är baksätet förhållandevis rymligt. Visserligen stjäl taket lite av sikten åt sidan. Men man sitter faktiskt så bekvämt som man rimligtvis kan begära av en bil i den här klassen.

Mätningen av halvljuset gav bra betyg särskilt på halvljuset, efter justering. Det har hög intensitet, men ger lite konstiga reflexer åt sidorna på grund av djupet och de reflekterande kanterna i strålkastaren. Men det märker man bara på smala vägar. Genom utformningen på reglaget kan den som vill  lägga till dimljuset när man kör på helljus och ändå snabbt hinna blända ner och stänga av dimljuset vid möte.

C4 byggs i Peugeots fabrik i Mulhouse. Och under huven sitter  en av marknadens just nu bästa dieselmotorer i mellanklassen - Peugeots HDi-motor.

Peugeot säljer för närvarande så många motorer som man kan tillverka. Inte bara för Citroën och Peugeot. HDI 1,6 sitter i Ford Focus och snart även i Volvo S40. Motorn ska till och med tillverkas i Skövde.

Troligen tjänar också vi konsumenter på samarbetskarusellen. Jag tror inte någon kommer att klaga på Peugeots superdiesel.

C4 passar som hand i handske
C4 med 1,6 HDi passar som hand i handske. Visst hör vi att det är en diesel under huven. Men det stör inte. Ljudet är bara aningen grövre vid låga varvtal och när man gasar upp i fart. Men man kör ju ständigt på lägre varvtal vilket håller både ljud och förbrukning på låg nivå. 

Dieselhästar är betydligt segare än bensinditon. Redan när varvtalsnålen passerat 1 500 v/min känner man av motorns vridmoment och bilen skjuter snabbt fart. Genom att växla tidigare än vanligt kan man dra nytta av motorns vridmoment och få i väg bilen snabbt utan höga varvtal.

Motorns karaktär gör att man gärna kör lite lugnare. Dieselversionen är högt växlad och i 50 kör man helst på fyrans växel. Men det är komfortabelt att ligga på låga varvtal och utnyttja den här kraften och det ger förstås utslag på bränsleförbrukningen.

Van vid att klara kanske 50 mil med tidningens S40 innan det är lagom att tanka, blir aktionsradien med C4 plötsligt dubbelt upp!

Färddatorn har under testperioden envist hävdat att beräknad aktionsradie är 110 mil med den sorts blandade körning vi har i Stockholmsområdet. Jag har inte vågat tro att det är sant och har därför fegt pyttsat i bränsle redan efter 85 mil. Men senast blev det faktiskt 98 mil före tankning. Då gick det i 51,5 liter i tanken som rymmer ca 60 l!

Härliga siffror för plånboken
Med en alldeles ny bil, försedd med vinterdäck, körd i Storstockholm, blev alltså förbrukningen 5,3 l/100 km. Jag gissar att man utan vidare går under halvlitern per mil under sommarhalvåret. Härliga siffror för plånboken. Men det gäller också  att den något skeva fordonsskatten ändras.

Vid första servicen, som är gratis och utförs vid maximalt körda 2 500 km,  påpekade vi att kylfläkten brummar igång då och då, trots att utetemperaturen bara är ett par plusgrader. Men det är tydligen normalt.