Biltest: Chevrolet Captiva, Subaru Forester, Volkswagen Tiguan (2012)

Subaru var först med den här biltypen när Outback lanserades 1996. Första köpare i Sverige uppges ha varit Volvo personvagnar, som två år senare introducerade modellen Cross Country. Sedan dess har segmentet vuxit avsevärt, trots att det finns ett motsatsförhållande i högre och mer bränslekrävande bil och den rådande trenden mot lägre kostnader och förbrukning.

Med en högre bil får man bättre överblick i trafiken och kanske en känsla av trygghet. Fyrhjulsdrivningen är till 99 procent lyx. Ytterst få behöver den verkligen, eller kör utanför vägen, vilket dessutom inte är tillåtet. Men det är säkerligen många stadsbor som uppskattar bilens förmåga att slira igenom en upplogad snövall som snösvängen tryckt upp mot sidan.

Chevrolet Captiva är lite av en nykomling som nyss fått en uppdatering och från importören hävdas att Captiva absolut är en ny Chevrolet, även om den råkar byggas bland annat i Korea.

Subaru Forester har sopat hem utmärkelser av typen ”bästa suv i klassen” över i stort sett hela klotet. Vi Bilägare gjorde däremot tummen ner vid testet av versionen som kom 2008. Vi ansåg att fjädringen var alldeles för mjuk. Bilen svajade betänkligt vid undanmanöver och ställde sig på näsan vid en hård inbromsning.

Sedan dess har Subaru uppdaterat Forester i flera avseenden och erbjuder den nu med en dieselboxer. Det är den vi testkört. Växellådorna har förbättrats, interiören har fräschats upp och så har chassit försetts med en europeisk sättning. Bilen har därmed blivit avsevärt stabilare.

Volkswagen Tiguan har vi känt på tidigare men också här har det gjorts ett litet lyft. Tiguan är en av storsäljarna i den här klassen, knappt slagen av Kia Sportage i fjol. Bara Nissan Qash­qai och Volvo XC60 säljer mer.

VW Tiguan är minst och behändigast i stadstrafik, till stor del tack vare DSG-lådan. Forester har minst vändradie och mycket bra sikt genom de förhållandevis raka takstolparna. Tiguan var dessutom extrautrustad med automatisk parkeringshjälp. En av testförarna provade och blev imponerad av att uppleva hur Tiguan vred på ratten själv. Allt föraren behöver göra är att sköta gas och broms. Kan säkert vara värt sina 4 400 kronor.

Subaru kontrar med backkamera. Den är dessutom riktigt bra och ingår om man väljer XS eller XE. Den är nästan bättre än backlamporna som glimmar blygt i mörker. Däremot kan man inte få automatväxellåda till boxerdieseln. Det är en beklaglig miss.

Att lotsa Chevrolet Captiva genom Stockholm är som att ratta en finlandsfärja genom Furusundsleden. Den går mjukt och stabilt, men känns stor, särskilt vid parkering. Bra att man sitter högt och har god överblick. Automatväxellådan växlar verkligen mjukt. Motorn spinner lågmält, men morrar till och skjuter snabbt fart om man behöver skynda ut ur en korsning.

Den två ton tunga Chevan är förvånansvärt snabb. Captiva är med sina 184 dieselhästar faktiskt kvickare än Tiguan upp till 100 km/tim och är bara några tiondels sekunder långsammare än Forester.

När vi rullar ut på 110-väg känns det att Forester är lätthanterlig och reagerar kvickt vid snabba manövrer. Styrningen är kanske lite lätt i hög fart men ändå tillräckligt precis. Tiguan har också väl avpassad servo och med bra känsla i styrningen.

Styrningen i Captiva är lite tyngre och har dålig återgång. Om man svänger lite och släpper ratten, fortsätter bilen i en svag sväng utan att räta upp sig. Den här gör att man inte känner vägens beskaffenhet på samma sätt som i de andra två. På riktigt halt väglag blir man osäker – har jag grepp eller inte?

Komfort är en starkare sida hos Captiva. Förarstolen justeras elektriskt och är bred som en vräkig TV-fåtölj – tyvärr med bristande sidostöd. Man kanar i sätet på kurviga vägar eftersom läder också är standard. Captiva är förvånansvärt tyst trots att den går på breda 19-tumshjul. Tyvärr vickade förarstolen på testbilen som en gungstol i längdled. Och tryckte man huvudet mot nackstödet så kändes nackstödens förlängning i stolsryggen.

När mörkret faller upplevs Captivas ljus som bra. Mätartavlorna är tydliga. Däremot fanns ingen belysning på knapparna i ratten. Man måste veta vilken av de fyra knapparna som sitter var för att trycka rätt på farthållaren. Mittpanelen är plottrig med små knappar och med inte helt optimal placering.

I Tiguan hittar man rätt bland alla knappar och reglage omgående. Farthållaren har ett av marknadens absolut bästa reglage. Knapparna på spaken till vänster om ratten är små men logiska och man behöver inte se vad man gör. Displayen talar dessutom om vilken inställd hastighet man väljer.

Motorn i VW känns klenare i jämförelse med de andra två. Den är likväl på 140 hästkrafter. Men Tiguan är klart långsammare både från stillastående och vid omkörning. Ändå går DSG-lådans växlingar både snabbt och mjukt. I och för sig finns starkare motoralternativ för den som anser att det ska gå ännu fortare. Vi upplever att effekten räcker till även om Tiguan inte är riktigt lika startsnabb som de två andra. 140-hästaren har dessutom stopp/start-system. Det var däremot inte i funktion mer än ett par gånger under testperioden eftersom det var för kallt. Men det är absolut en bra miljöfrämjande utrustning för de som någorlunda ofta kör i stadstrafik.

Strålkastarna på Tiguan är av typen bixenon med projicerande reflektor och en xenonlampa per sida. Vi uppfattade helljuset som diffust men brett. Vid mätning blev räckvidden 149 m på vägen men 155 m ett stycke ovanför vägen. Det är väl frågan om man kan säga att det är prisvärt. Tillägget är 11 800 kr. Det är främst xenonljusets färgtemperatur och det breda halvljuset som är ett plus.

Tiguan har på vinterväg och med vinterdäck en ganska låg ljudnivå, i nivå med Captiva och till och med lite lägre på medelgrov asfalt. Förarstolen är också komfortabel med bra inställningar och bra stöd. På Alcantara-klädsel, standard i Sport&Style, sitter man dessutom som fasthäftad även när det svänger lite. 

Subaru Foresters dieselboxer har bra prestanda och är dessutom skapligt snål. Den förbrukar minst vid varje tankning. Förarstolen ger en riktigt bra körställning. Läder är kanske inte optimalt vintertid, det första man gör är att sätta på stolsvärmen.

Inredningen är piggare än förut, snygg tyckte en av oss, fortfarande ganska mycket hård plast ansåg vi andra. Men det försämrar ju inte funktionen. Och det är där Forester är stark. Det är en funktionell bruksbil som i mest påkostade versionen har en omfattande utrustning.

Förarmiljön är helt okej. Men lite undrande blir man inför en startknapp placerad på vänster sida och en färddator som inte kan så mycket mer än de kunde för 20 år sedan.

När man kliver in i Subaru efter att ha kört någon av de andra bilarna, är det först boxermotorns speciella ljud man hör vid starten och sedan ett tydligt däckbrus.

Vintern skojade med oss och vi hade delvis snöfritt på testet i Värmland. Men det var fuktigt och sedan slog kylan till. Det blev riktigt halt. Vi hann lagom mäta prestanda på alla tre och buller. Men älgtestet frös inne. Det var så halt på flygplatsen att flygtrafiken tillfälligt ställdes in.
 
Vid minus 15 grader har man  i Captiva bra nytta av den extra elvärmare som är standard. Tigiuan var extrautrustad med dieselvärmare. Subaru Forester saknade extra värmare och hade därför uppenbara svårigheter att hålla inställd temperatur. Fläkten gick ständigt på högt varvtal.

Vi provar att göra undanmanöver mitt på landningsbanan i 70 km/tim. Tiguans anti-sladdsystem går in mjukt men bestämt och bromsar upp bilen redan vid andra svängen. Captiva gör likadant fast med hårdare inbromsning. Forester driver ut mer med bakvagnen innan elektroniken sätter P. Subaru har mer överstyrningstendens vid provocering, särskilt i halka då fyrhjulsdrivningen har större påverkan.

De förhållandevis raka karosslinjerna skulle kanske ge en fördel när man ska lasta? Men nej, en mellanklasskombi, som de vi testade i nr 2/11 – Astra, Focus och 308, lastar lika mycket eller mer. Fyrhjulsdrivningen stjäl utrymme. Det man får är högre sitthöjd, bekvämare insteg och sittställning. Och en suv har självklart bättre framkomlighet utan att göra anspråk på att klara terrängkörning.

I det senare fallet är högst troligen Subaru Forester bäst av dessa tre genom sin permanenta fyrhjulsdrift. Vi har provat systemet tidigare och blivit imponerade. Forester har också luftintaget till motorn på huven. Den klarar vadning bättre.
Lastutrymmet är faktiskt störst under insynsskyddet i VW Tiguan – när man inte använder det extra lastgolvet som ger slät golvyta. Det är extrautrustning – men gratis.    

Captivas extrasäten är förstås ett stort plus, för en del oumbärliga. Och de ligger snyggt nedfällda i lastgolvet, vilket också stjäl visst utrymme men är en praktisk lösning. Forester har den smartaste fällningen av baksätet via två reglage i bagaget. När man drar i dem så faller baksätets rygg ner och bildar ett plant lastutrymme.

Dags för summering. Har man behov av fler passagerare än fyra så har Chevrolet en lösning. Men bilen brister i möjligheten att fästa bilbarnstol utan isofixfästen. Captiva bjuder på mycket lyx, styrka och storlek. Men jämfört med VW och Subaru blir Chevrolet också dyr att äga – ungefär tio kronor mer per mil.

Mellan VW och Subaru är det hårt. Milkostnaden beräknas bli lite lägre med VW. Den har också bättre rostskydd och har testats av Euro NCAP.

VW är stabil och okomplicerad att köra. Det finns fler tillval, som i och för sig kostar extra. Den finns med eller utan automatlåda. Den har avstängningsbar krockkudde på passagerarstolen fram. Inredningen är flexibel och andrahandsvärdet stabilt.

Därför vinner VW Tiguan vår jämförelse.

Subaru Forester 2,0D XE

Grundpris: 329 900 kr
Körkänsla: 3/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 3/5
Säkerhet: 3/5
Miljö: 3/5
 

Rostskydd (Bilarna är besiktigade av Rostskydds-Metoder AB.)

Chevrolet

Captiva har bra tätade skarvar, såväl på motorhuv som baklucka och dörrar. De har också bra dräneringar. Inre behandling i dörrar och huv saknas däremot. Plastinnerskärmar skyddar fram och bak. Stänklappar saknas. Dörrtrösklar och skärmkanter är inklädda med plast. Det ger bra skydd mot hjulsprut men innebär också viss risk för att smuts och väta samlas under plasten. Undertill finns ett rejält slitskydd med några missar. Vissa skarvar är inte tätade, dit hör tröskelbalkens nedåtriktade skarv. Hålrum och balkar är behandlade inuti med vax. Bakskärmarna har en smutssamlande hylla men den skyddas av plastlisten. Plasttank.

Rostskyddsgaranti: 6 ÅR

Betyg: 3/5

Subaru

Motorhuven och bakluckans skarvar har bra tätade skarvar. De är däremot inte behandlade inuti. Dörrarna har också bra skarvskydd med rejäl dränering. Och inuti dörrarna finns viss behandling men inte heltäckande. Forester har plastinnerskärmar fram och bak. Bakskärmen har äldre konstruktion med oskyddad smutssamlande hylla. Bakdörren utgör en del av skärmen och ska täta mot karossen, vilket inte är så lyckat. Plasttejp skyddar mot stänk från framhjulet. Undertill skyddar plastsköldar. Men under dem och på andra platser finns många öppna skarvar. Och yttre plastskydd samlar snarare smuts och väta i tröskelskarven. Plasttank.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 2/5

Volkswagen

Baklucka och motorhuv har bra tätade plåtskarvar även i hörn, men saknar rostskyddsmedel. Bakluckans dränering är konstigt nog tätad med gummipropp. Dörrarna har ganska bra skyddad skarv och är dessutom behandlade inuti. Bra bakskärmskonstruktion. Skärmkanter är täckta med plastlist, liksom karossens nedre del för att skydda mot blästring från smuts och hjulsprut. Plasten verkar ligga förhållandevis dikt an mot karossen. Tiguan har plastsköldar som skyddar undertill. Slitskyddet är skapligt men vissa skarvar är inte tätade. Hålrum och balkar är bra behandlade. Främre hjälpram är av aluminium. Bränsletank i plast.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 4/5

Ljustest

Kommentar, Erik Rönnblom:
Captiva har bäst räckvidd både på halv- och helljus. Forester och Tiguan har tack vare xenonteknik vitare halvljus. Foresters halvljus upplevs
som aningen kort vid mörkerkörning och Tiguans som oroligt på grund av räfflad reflektor. Helljusets bredd mäts vid 150 meter men så långt når inte VW:s helljus med korrekt justering. I vart fall inte vid mätning på vägen.
 

Vi tycker:

1. Volkswagen Tiguan – Testvinnare
Det är inte utan anledning som VW Tiguan är en av storsäljarna i klassen. Anledningen till att vi sätter Tiguan främst är att den är något mer genomtänkt och funktionell ur ett familjeperspektiv, samtidigt som säkerhet och trygghet är ett snäpp högre än hos de andra två.

Tiguan har ett bra rostskydd, vanliga barnstolar kan förhållandevis enkelt placeras fram och bak, den är testad med högt betyg i Euro NCAP och för den som har råd går det att utrusta bilen med betydligt fler alternativ. Visserligen kanske den testade versionen inte är den mest prisvärda. Vi skulle nog säga att TSI 160 ligger bättre till om man vill hålla i slantarna. Enda nackdelen är att man då inte kan få DSG-lådan.

2. Subaru Forester
Forester är en mycket bra bil. Subaru toppar ofta i ViB:s bilägarenkät. Men rostskyddet är svagt. Forester är trots allt oprövad av Euro NCAP och är inte lika sofistikerad som VW. Lastar förvånansvärt lite. Kan absolut vara ett bra val med andra prioriteringar.

3. Chevrolet Captiva
Chevrolet Captiva har amerikansk stil. Den är stor, rymlig, tung och med rejält tilltagen motor. Komforten är på hög nivå. Två extraplatser kan vara guld värd. Priset är inte avskräckande. Men barnstol går bara att ha i baksätet. Och milkostnaden blir dryg.

Kommentar, Nicklas Grahn:
Som jag använder bil i dag så är det Tiguan som gäller. Den har bäst komfort, är lättkörd och ger intryck av tysk kvalitetsbil. Knappar och reglage sitter på rätt plats. Den har ganska låg bullernivå. DSG-lådan växlar mjukt och snabbt. Möjligen kan man tycka att Tiguan är lite anonym. Den har inget som riktigt sticker ut. Men man har i och för sig betydligt större möjligheter att utrusta sin Tiguan efter eget tyckande – om man har råd.

Kommentar, Krister Johansson:
Jag skulle köpa Subaru Forester. Det verkar vara en oöm bruksbil. Jag är Land Rover-entusiast och har en besvärlig väg till sommarstugan. Jag åker ofta med släp. Med Forester och E-kort får jag dra två ton. Motorn är stark och snål trots den permanenta fyrhjulsdrivning. Jag tycker bilen går komfortabelt men aningen bullrigt på vägen. Förarstolen är bekväm och lastutrymmet blir plant vid fällning. Subaru Forester är min vinnare.

Diskutera: Vad tycker du om de testade bilarna?