Nästa artikel
Begtest: Volvo S80
Begbil

Begtest: Volvo S80

Publicerad 20 augusti 2007 (uppdaterad 27 september 2010)
Volvo S80 har komfort i toppklass, men kvalitetsproblem drar ned helhetsintrycket.

För den familj som inte måste ha en kombi kan S80 vara ett alternativ. Innermåtten är enorma och komforten  på toppnivå. Dessutom ligger S80 lägre i pris som begagnad, jämfört med jämförbara exemplar av Volvo V70 - trots att förhållandet är det motsatta i nybilsprislistan.

När Volvo S80 presenterades 1998 var det som en ersättare till de nedlagda 760/960-modellerna. Till skillnad från dessa är S80 framhjulsdriven och motorn är monterad på tvären.

De femcylindriga motorerna har 140, 170 eller 200 (senare 210) hästkrafter. S80 finns även med sexcylindriga motorer på 204 eller 272 hk. Dieselmotorerna har 140 respektive 163 hästkrafter. Värstingmodellen T6 med 272 hk fanns även i ett Executive-utförande med lyxigare baksäte.

Volvo S80 är en kul och spänstig bil - för sin storleksklass. Styrningen fick i början kritik för att vara för okänslig och uppdaterades flera gånger under modellens levnad, dels med hjälp av ny mjukvara till styrdatorn, dels med nya komponenter. Fjädringen är mjukt satt på de flesta modeller men sportfjädring har funnits som tillval. Väghållningen och körglädjen är de punkter som ägarna rankat högst i en tidigare undersökning i Vi Bilägare.  

Stolarna fram är rymliga och oerhört vilsamma att sitta i, de pallar för riktigt långa körpass. Inställningsmöjligheterna är fina och de flesta reglage är enkla att förstå sig på och handha. Kontrollerna för ljudanläggningen kan dock ta en stund att lära sig, inte helt logiska.

Öppningen till bagageutrymmet är inte den största och begränsar i viss mån lastlusten. Men utrymmet i sig är väl tilltaget och bilen är godkänd för nästan ett halvt ton last. Dessutom går baksätet att fälla om långa saker ska transporteras.

För många S80-köpare fick ägandet en tråkig start. Modellen var den första att baseras på företagets då nya plattform och barnsjukdomarna florerade. Kvaliteten var ojämn till en början och felen betydligt fler än många Volvoägare var vana vid. Det handlade bland annat om fel på bränslemätaren, felprogrammerade datorer i motorn, fukt i strålkastarna och rostiga eller vibrerande bromsskivor.

Ryckig gång var vanligt på de första S80, men efter att styrdatorns mjukvara byttes försvann problemet för de flesta. Om bilen går ryckigt kan det också beror på luftmängdmätaren. Att byta en sådan kostar närmare 3 000 kronor.

Att bränslemätarens givare var trasig fick en del S80-ägare att felaktigt tro att det var gott om bensin i tanken. Istället var den ofta snustorr. Både bränslemätaren och färddatorn blev lurade av tankgivaren. Batteri som snabbt töms eller startproblem till följd av elektriska fel har också förekommit.

Ett av de dyrare felen på S80 i dag är läckande packboxar mellan motor och växellåda. Om det droppar olja därifrån kan ett dyrbart byte vara på gång. Det  kostar minst 5 000 kronor.

På dieselmotorn bör man byta vattenpump i samband med kamaxelremmen vid 12 000 mil. Om vattenpumpen ger upp kan ett dyrbart motorhaveri bli resultatet.

Spindelleder och krängningshämmarstag är det många S80 som haft problem med. Felet hörs lättast genom att det klonkar i framvagnen, främst när man kör över ojämnheter. Enligt Volvo beror felen på tätningar som inte hållit tätt och orsakat onormalt slitage. Volvo beräknar att spindelleder bör hålla i cirka 15 000 mil. Många spindelleder har bytts på garanti eller goodwill från Volvos sida.

Ett annat fel som Bilprovningen har synpunkter på gäller blinkersen. Blinkerslampornas färg ger ett vitaktigt sken, istället för gult. Att byta blinkerslampa är den enda möjliga åtgärden.

Rostskyddet är liksom i övriga stora Volvobilar från senare år i toppklass, modellen får högsta betyg i vår undersökning.

Prisskillnaderna mellan de olika versionerna är betydligt mindre än när bilarna var nya. Största värdetappet har T6-modellen drabbats av, oavsett om man räknar i procent eller reda pengar.

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#1 • Uppdaterat: 2013-10-30 22:36
jete

15000mil för spindelleder för Volvo S80. På min Escort -69 byttes aldrig några spindelleder på 50000mils körning. Fanns inga smörjnipplar om nu någon tror det. En styrled byttes på den sträckan. Kom inte och säg att Volvon är en tyngre bil. Visst men då skall spindelleden vara dimensionerad därefter. 15000mil är uruselt dåligt. Kommer ihåg gamla Volvo 145 som hade så ynkliga knutkors att det var oundvikligt att de tog slut på kort tid. Min Escort behövde aldrig nya kors (inga nipplar). Som konstruktör måste man ha en känsla för vad man gör och inte gör. Den kunnigheten saknas altför ofta, Gamla går i pension, nya okunniga kommer in och vi kunder får dras med eländet. Så rullar det på.......

#2 • Uppdaterat: 2013-10-30 22:41
Rustan Werling

Du kanske kan köpa tillbaka din underbart fantastiska Ford Escort?

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.