Begtest: Volkswagen Polo

Polo kom i sin första generation redan 1976. Generationsbyten skedde 1982 och 1995. Det var med den senare generationen som Polo blev en storsäljare i Sverige. Hösten 2001 visades en ny version som kom till Sverige som modellår 2002. En facelift med ny front introducerades under 2005.

Den vanligaste motorn är på 1,4 liter och 75 hk, både som bensin och turbodiesel. En 1,2-litersmotor på 55 hk finns också, men den är ovanlig. En direktinsprutad FSI-motor på 85 hk kom under 2003. Polo i GTI-utförande med 150 hk kom under 2006.

Köregenskaperna är i toppklass. Polo är stabil att köra både på motorvägen och på krokiga småvägar. Motorn på 75 hk är tillräckligt pigg för de flesta. Polo känns vuxen i köruppträdandet och påminner mycket om Golf i det avseendet.

Förarplatsen ger snudd på storbilskänsla. Här märks släktskapet med andra VW-bilar tydligt. Instrumenteringen är tydlig, men interiören är väl mörk. Blå instrumentbelysning kan vara mysigt eller bara irriterande, det avgör du. Stolarna är hårda och fasta, men ändå bekväma att sitta i.

Baksätet är större och rymligare än i flera konkurrenter. Däremot är bagageutrymmet litet, precis som i de flesta småbilar. Jämfört med föregångaren har Polo vuxit 15 cm på längden och även blivit högre och bredare. Därmed har man vunnit komfort och säkerhet. Säkerhetsmässigt är Polo från 2002 klart godkänd för storleken. Krockbetyget i Euro NCAP blev en fyra. Aktivt antisladdsystem, ESP, och sidokrockgardiner var extrautrustning till en början. Leta helst efter ett sådant exemplar.

Polo klarar besiktningen bättre än medelbilen för årsmodell 2003.
Däremot finns det andra svaga punkter.  Vanligast är olika el- och elektronikfel. Det kan exempelvis vara airbag-lampan som lyser felaktigt, fel på fönsterhissar och nycklarnas fjärrsändare som inte får dörrarna att öppna.

Tändspolar har bytts på en del exemplar, främst de första årsmodellerna. Trasslande luftkonditionering förekommer också, ett fel som kan vara dyrt att åtgärda beroende på vad det är som krånglar.

Onormalt hög oljeförbrukning rapporterar en del ägare. Vissa Polo har haft oljeläckage från växellådan, från en trasig packbox. Ett byte kostar 500-700 kr. Strålkastarspolare har också gått sönder på en del bilar, ett byte kostar under tusenlappen.

Vattenläckage från sidorutorna som inte håller tätt har förekommit på en del bilar. Ojämn tomgång eller ryckig gång gör att programvaran till motorstyrenheten behöver uppdateras. Oftast är detta åtgärdat på garanti eller goodwill. Samma sak för vevhusventilation, som frusit igen på en del bilar. Det har också behandlats som garanti eller goodwill-ärende.
Bränslepumpen har gått sönder i några fall. Ett byte kostar  kostar  3 500-4 000 kr. Bromsarna kan också vara slitna. Det märks ofta genom att skivorna är rostiga eller att bromsarna gnisslar. Kolla också om kopplingen är sliten. Den kostar över 6 000 kr att byta.

Servicen på VW:s verkstäder får fortfarande viss kritik från ägarna. I Vi Bilägares konsumentundersökning AutoIndex ligger Volkswagen i botten vad det gäller verkstads- och servicetjänster. Däremot är servicekostnaderna per mil låga.

Rostskyddet  på VW:s bilar brukar hålla hög klass, så även på Polo. Det är en modern konstruktion med få rostkänsliga skarvar. Rostbehandlingen är också god, vårt rostbetyg blev en fyra. Däremot kan plåtvikningen på dörrar, huv och baklucka ge rostproblem på sikt. VW har inte limmat dessa kanter som tidigare.

Småbilar har blivit alltmer populära, speciellt i andra hand. Det gör att andrahandsvärdet på Polo varit relativt högt och stabilt. Populariteten gör att prutläget kan vara kärvt, speciellt hos märkeshandlare. Men kvaliteten för bilen motsvarar inte riktigt de höga priserna.  Exemplar som rullat som hyrbilar eller liknande bör man se upp med, framför allt bör de vara betydligt billigare än de som tidigare körts av privata ägare.