Bild
Nästa artikel

Begtest: Opel Astra

Begbil

Första modellen av Opel Astra var en problembil som rostade. Generation två är bättre - och är förtjänar ett bättre rykte.

Första generationen Opel Astra kom 1992 och var en ersättare till Kadett. Att Opel gav upp ett så inarbetat modellnamn tydde bara på en sak: man ville verkligen visa att något hade hänt.

Att man skärpt kvalitetstänkandet och ordnat bättre rostskydd. Tyvärr stämde det inte, första Astran visade sig med tiden dras med en hel del brister; slokande motorer, rostande karosser och allmänt undermålig sammansättning.
 
Opel Astra före och efter 1998 är som skillnad på natt och dag. Nu kom den nödvändiga kvalitetsuppryckningen och de rostproblem som Opel dragits med genom alla år reducerades kraftigt. Fina köregenskaper och snål förbrukning förstärkte intrycken av att Opel äntligen hittat en väg ut ur mörkret.

Inga allvarliga problem finns inrapporterade, men detaljkvaliteten är inte helt på topp.  Elektroniken forsätter att spöka, exempelvis med lampor för varningssystem som tänds i tid och otid samt strejkande elsitsar.
De blinkande lamporna har sällan indikerat allvarliga fel, men just känslan av att det kan vara något mankemang på krockkudden eller att det råder motorstörningar skapar fullt förståeligt oro hos Astra-ägarna.

Komfortmässigt anmärker också flera Astra-ägare på högt vägbuller, gnisslande bakbromsar och knirrande gummibussningar som stelnar i kyla. Att byta kamaxelrem enligt tillverkarens rekommendationer är mycket viktigt.


När Astra II introducerades angav man att  remmen skulle skiftas vid 9 000 eller 12 000 mil beroende på modell. Dessa intervall har i efterhand kortats till 6 000 mil, efter att remmar gått av med motorskador som följd.

Den främsta förbättringen mellan gamla och nya Astra i ett längre perspektiv är rostskyddet. Här har förlängningen av garantin från sex till tolv år också resulterat i ett bättre grundskydd tack vare helgalvad kaross, vaxbehandling i hålrummen under bilen och ett PVC-slitskydd. Bakskärmskonstruktionen är mycket bra och får inte smutsen att fastna lika lätt som tidigare.

 Men det finns fortfarande rostfällor kvar. De övre stötdämparfästena bak och framdörrarnas plåtskarvar saknar behandling och bör synas noggrant.

Även Opel noterade en miss i rostskyddet när bilarna efter ett par år kallades in för effektivare tätning i de bakre hjulhusen. Här efterlyser vi heltäckande innerskärmar.

Säkerhetsmässigt är Opel Astra en av de bättre bilarna i storleksklassen, dokumenterat via Euro NCAP:s krocktest där den fått fyra stjärnor.

Karossen är till nästan 50 procent byggd av höghållfast stål som ger både vridstyvhet och krockstyrka. En angelägen säkerhetsdetalj, aktivt nackskydd för att reducera whiplashskador, introducerades med årsmodell 2000.

Opel har flera kaross- och motoralternativ, men den vanligaste bruksmotorn på 1,6 liter och 100 hk duger gott och väl. Motorn är överraskande rapp och förbrukningen låg även vid högre belastning. Andra alternativ är 1,4/90 hk, 1,8/116 hk, 2,0/136 hk samt i vissa versioner 2,2/147 hk 2,0 Turbo med 190 eller 200 hk. Diesel finns också. Astra 1,6 CNG som går på gas såldes i begränsad upplaga i slutet av modellcykeln.

Taggar: Begbil, Opel Astra

Kommentarer

#1
SkoxBerra
2010-11-20 18:45

Om du lyckas hitta en Astra CNG 2004/5 i bra skick norr om Tyskland, har du en billig pålitlig miljöbil med räckvidd över 300 km / biogastank. (dessa är fabriksbyggda i Russelsheim) För biogasare med större plånbok är Passat EcoFuel alternativet, men se upp för strul med 6 vxl DSG-lådor.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.